Statens institutionsstyrelse

svensk statlig förvaltningsmyndighet
Frihetsberövande i Sverige
Omhändertagande
LOB
Gripande
Anhållande
Häktning
Fängelse
Ungdomshem
Särskilda ungdomshem
SiS
Sluten ungdomsvård
Rättspsykiatrisk vård
LVU
LVM
LPT

Statens institutionsstyrelse, SiS, är en statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård. Myndigheten har 23 särskilda ungdomshem med drygt 700 platser och elva LVM-behandlingshem med knappt 400 platser för vård av vuxna missbrukare. Institutionerna är placerade över hela landet. Huvudkontoret ligger i Stockholm.

VerksamhetRedigera

SiS särskilda ungdomshemRedigera

På SiS ungdomshem (SiS-hem, SiS-boenden eller särskilda ungdomshem) kan ungdomar tvingas till vård enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Vårdformen är en statlig form av HVB-hem (hem för vård eller boende). Den skiljer sig från övriga HVB-hem genom att SiS-hemmen har särskilda befogenheter vad gäller tvångsmedel och att de till del finansieras genom statskassan. Vårdformen skapades för att kunna låsa in äldre tonåringar med missbruk och kriminalitet, men har även använts för barn ned till 8 år, vid nedbrytande agerande som prostitution, vid farligt utåtagerande beteende, och vid diagnoser som trotssyndrom och ADHD.[1]

Om socialtjänsten upptäcker att en ung person har så stora problem att det är nödvändigt med tvångsvård, gör de en utredning. Sedan lämnar socialtjänsten en begäran om tvångsvård till förvaltningsrätten som kan besluta om ett omhändertagande. Socialtjänsten har dock fortfarande det yttersta ansvaret för de boende.

Enligt skollagen har alla barn och ungdomar i Sverige rätt till utbildning. För att tillgodose den rätten har varje ungdomshem en egen skola med lärare, elevhälsopersonal, studie- och yrkesvägledare och andra viktiga stödfunktioner under ledning.

Sluten ungdomsvårdRedigera

Ungdomar som begår allvarliga brott när de är i åldern 15 till 17 år kan bli dömda av domstol till sluten ungdomsvård i stället för till fängelse. Det blir de då enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Det är ett tidsbestämt straff som ungdomarna avtjänar på speciella platser på våra ungdomshem. Den maximala strafftiden är fyra år. Kommunernas socialtjänst har det övergripande ansvaret för de ungdomar som har blivit dömda till sluten ungdomsvård. SiS bestämmer i samråd med socialtjänsten på vilket av SiS ungdomshem den dömde ska bo och hur man ska planera och genomföra tiden hos SiS. Enligt LSU ska vården och behandlingen ha fokus på det kriminella beteendet.

Missbruksvård på LVM-hemRedigera

Drygt tusen män och kvinnor blir varje år tvångsomhändertagna med stöd av LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall) och placerade på ett LVM-hem. SiS har elva LVM-hem med knappt 400 platser för abstinensbehandling, motivationsarbete eller utslussning. För att en vuxen med missbruksproblem ska kunna bli omhändertagen enligt LVM måste en läkare eller socialsekreterare göra en LVM-anmälan till socialtjänsten. Anhöriga kan göra en orosanmälan. Socialtjänsten gör sedan en utredning. Om utredningen visar att personen behöver vård enligt LVM skickar socialtjänsten en begäran om tvångsvård till förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård. Klienterna på LVM-hemmen har många års drogberoende bakom sig. Det handlar om till exempel missbruk av alkohol, narkotika läkemedel, eller blandmissbruk. Syftet med LVM-vården är att bryta ett livshotande missbruk och motivera till frivillig behandling. Vården varar i högst sex månader och ska så snart som möjligt övergå till vård i öppnare former.

Vård och metoderRedigera

Vården på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem ska utgå från den enskildes behov och vara baserad på forskning och beprövad erfarenhet. Ungdomar och vuxna som kommer till SiS behöver ofta hjälp med aggressivitet, utagerande beteende, självdestruktivitet, missbruk och kriminalitet. Inom SiS används flera väl dokumenterade kognitiva program, ART (Aggression Replacement Training, teckenekonomi, återfallsprevention, miljöterapi, tolvstegsprogram och program mot kriminalitet. Familje – och nätverksarbete hör till det grundläggande i behandlingen. Metoder som Multifunktionell behandling på institution och i närmiljö, MultifunC och TFCO (Treatment Foster Care Oregon) skapar starka band mellan ungdomshemmen och livet på hemmaplan och en satsning på Funktionell familjeterapi, FFT, sätter familjen ännu mer i centrum. Alla ungdomar på SiS institutioner går i skolan. En viktig del i SiS uppdrag är att utvärdera resultaten av vården, utveckla metoderna och initiera forskning på området.

Vem beslutar om vård på SiS institutioner?Redigera

Socialtjänsten ansöker om LVM eller LVU i förvaltningsrätten som beslutar. I vissa fall kan ett akut omhändertagande bli aktuellt. I de fallen är det socialnämnden eller dess ordförande som beslutar om omhändertagande.[2] Beslutet måste underställas förvaltningsrätten inom en vecka.[3]

Sedan januari 1999 kan unga bli dömda i tingsrätten till vård på SiS institutioner enligt LSU (=Lagen om sluten ungdomsvård).

Lagar som reglerar SiS verksamhetRedigera

Med stöd av de här lagarna kan samhället i vissa fall kan omhänderta vuxna och ungdomar mot deras vilja för vård och behandling.

SiS institutioner kan också ta emot ungdomar och vuxna för frivillig vård enligt;

GeneraldirektörerRedigera

  • Sture Korpi 1993 - 2004
  • Ewa Persson Göransson 2005 - 2012
  • Kent Ehliasson 2012 - 2018 [4]
  • Jan-Eric Josefsson, Tf generaldirektör 2018 - 2019
  • Elisabet Åbjörnsson Hollmark Aug 2019 -

NoterRedigera

  1. ^ ”Jasmine, 13, behövde vård – låstes in och tog sitt liv”. Aftonbladet. 16 oktober 2017. https://www.aftonbladet.se/a/kAQlX. 
  2. ^ ”Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080505090310/http://lagen.nu/1990:52#P6. Läst 2 april 2016. 
  3. ^ ”Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080505090310/http://lagen.nu/1990:52#P7. Läst 2 april 2016. 
  4. ^ ”Startsida - Statens institutionsstyrelse”. http://www.stat-inst.se/. Läst 2 april 2016. 

Externa länkarRedigera