Starkeldsgods, eller starkeld, på engelska och franska "grand feu", är ett namn på keramik som bränts vid hög temperatur, med något varierande innebörd.

Det har i Sverige använts som beteckning på konstnärligt glaserat stengods, för vilken den höga temperaturen varit en faktor som lett till överrakningar, [1] och som beteckning under tidigt 1900-tal för att markera konstnärligt stengods till skillnad från praktiskt betingat stengods.[2]

Begreppet kommer från franska "grand feu", som ordagrant betyder "högtemperatur(bränning)", vilket särskilt använts för tennglaserad fransk fajans. I Frankrike användes begreppet vid slutet av 1800-talet också för studiokeramik som hade glansig. men oförutsägbar, röd glasyr.[3]

KällorEdit

NoterEdit

  1. ^ Marie Rehnberg: Höganäs keramik, Signum, Lund 2003, ISBN 91-87896-58-3, sidorna 13-14
  2. ^ Helena Dahlbäck Lutteman: Svensk 1900-tals keramik - stengods, porslin, flintgods , ICA bokförlag, Västerås 1985, ISBN 91-534-0920-5, sidan 24
  3. ^ Grand feu på Victoria & Albert Museums webbplats. läst 2013-03-29