Stanley Cavell
Stanley Louis Cavell, född Goldstein den 1 september 1926 i Atlanta, Georgia, död 19 juni 2018 i Boston, Massachusetts,[6] var en amerikansk filosof. Han innehade som emeritus Walter M. Cabot-professuren i estetik och generell värdeteori vid Harvard University.
| Stanley Cavell | |
 | |
| Född | 1 september 1926[1][2][3] Atlanta, USA |
|---|---|
| Död | 19 juni 2018[2][3] (91 år) Boston |
| Begravd | Mount Auburn Cemetery |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Harvard University University of California, Berkeley University of California, Los Angeles Juilliard School  |
| Sysselsättning | Filosof, estetiker[4], självbiograf, universitetslärare, författare[4] |
| Arbetsgivare | Harvard University University of Chicago Wesleyan University University of California, Berkeley |
| Utmärkelser | |
| Carus-föreläsning (1988)[5] Harvard Centennialmedaljen MacArthur Fellows Program | |
| Redigera Wikidata | |
Cavell är en filosof som fostrats i den anglo-amerikanska analytiska traditionen vid Harvard, där han studerade för bland andra John Austin. Han hade dessutom en kandidatexamen i musikvetenskap från University of California, Berkeley. Den analytiska traditionen blandar han med tongivande tankar i den kontinentala filosofin; Cavell återkommer ofta till Ludwig Wittgenstein och Martin Heidegger, men även de amerikanska transcendentalisterna, i synnerhet Henry Thoreau och Ralph Waldo Emerson. Han förknippas med ett förhållningssätt till Wittgenstein som ibland kallas New Wittgenstein. Han har blivit känd för att behandla film och skönlitteratur i sina filosofiska avhandlingar, och för att överföra Wittgensteins teorier till estetiken.
En av hans mest kända böcker är The Claim of Reason: Wittgenstein, Skepticism, Morality, and Tragedy (1979), som utgör själva navet i hans arbete, och bygger på den avhandling som gav honom doktorstiteln.
Ett senare verk av Cavell är Cities of Words: Pedagogical Letters on a Register of the Moral Life (2004), i vilken han utrönar historien till den ”etiska perfektionismen”, det vill säga vad han uppfattar som ett förhållningssätt i moralfilosofin vilket han anser genomsyrar skönlitteraturen genom den västerländska filosofins historia. Han hade i tidigare verk banat vägen för sin analys, genom att öppna litteraturgenren med studier av Emerson, och fortsätter i denna med att föreslå sätt att studera filosofin likväl som filmen, som fält som intagits av perfektionistiska element.
Cavell var tidigare ordförande för American Philosophical Association.[7]
Bibliografi redigera
- Must We Mean What We Say? (1969)
- The World Viewed: Reflections on the Ontology of Film (1971)
- The Senses of Walden (1972)
- Pursuits of Happiness: The Hollywood Comedy of Remarriage (1981)
- Themes Out of School: Effects and Causes (1984)
- Disowning Knowledge: In Six Plays of Shakespeare (1987)
- In Quest of the Ordinary: Lines of Scepticism and Romanticism (1988)
- This New Yet Unapproachable America: Lectures after Emerson after Wittgenstein (1988)
- Conditions Handsome and Unhandsome: The Constitution of Emersonian Perfectionism (1990)
- A Pitch of Philosophy: Autobiographical Exercises (1994)
- Philosophical Passages: Wittgenstein, Emerson, Austin, Derrida (1995)
- Contesting Tears: The Melodrama of the Unknown Woman (1996)
- Emerson's Transcendental Etudes (2003)
- Cities of Words: Pedagogical Letters on a Register of the Moral Life (2004)
- Philosophy the Day after Tomorrow (2005)
Referenser redigera
- ^ SNAC, Stanley Cavell, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Stanley Cavell, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Stanley Cavell, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.apaonline.org.[källa från Wikidata]
- ^ Stanley Cavell 1926–2018
- ^ http://www.fas.harvard.edu/~phildept/cavell.html