Sponton, även handpik eller halvpik, var ett förr använt stångvapen för infanteriet eller flottan[1] i form av en kortare pik (en "halvpik"), en senare variant av bardisanen, som var cirka två meter lång, med bladformad stålspets. Spontonen var under 1600- och 1700-talen ett befäls- och värdighetstecken för infanteriofficerare.

Officeren mitt i bilden är en löjtnant i kontinentalarmén under det amerikanska frihetskriget vilken bär en sponton.

Sverige redigera

År 1698 fastställdes det att alla officerare skulle ha halvpikar, 5 aln långa och av samma modell med bruna skaft.[2] Spontonen slutade att användas 1791.[3]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Karolinska uniformer och munderingar åren 1700 till 1721 sid 173. Anders Larsson. Jengel Förlag, Östersund 2022. ISBN 9789188573438
  2. ^ Karolinska uniformer och munderingar åren 1700 till 1721 sid 253. Anders Larsson. Jengel Förlag, Östersund 2022. ISBN 9789188573438
  3. ^ Sponton i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)

Externa länkar redigera