Tundrasparv[2] (Spizelloides arborea) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den häckar mycket nordligt i norra Nordamerika. Vid ett enda tillfälle har den setts i Europa, utanför skånska Staffanstorp i november 2016. Den minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.

Tundrasparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteSpizelloides
Slager & Klicka, 2014
ArtTundrasparv
S. arborea
Vetenskapligt namn
§ Spizelloides arborea
Auktor(Wilson, 1810)
Utbredning
Orange=häckning; Gul=flyttning; Blå=sommarviste
Synonymer
  • Spizella monticola
  • Spizella arborea
  • Passerella arborea

Utseende och läte redigera

 
Notera mörk fläck på det ljusa bröstet.

Tundrasparven är en ganska liten sparv som mäter 16 cm, har ett vingspann på cirka 24 cm och väger ungefär 20 gram.[4][5] Den har lång stjärt, runt ganska stort huvud, rödbrun hjässa och en distinkt mörk central fläck på det ljusgrå bröstet. I övrigt har en adulta fågeln ljusgrått huvud och nacke, rödbrunt ögonstreck, rödbrun till mörkbrun, svartstrecka rygg och vingovansida, dubbla vita vingband och grå stjärt. Undersidan är ljus i grått till sandfärgat. Näbben är liten och tvåfärgad med gul underhalva och grå till mörkgrå överhalva.[4][5] Juvenilen är spräcklig i brunt och grått, med mörkfläckat ljust bröst.

Den östliga underarten är mindre och generellt ljusare än den något större och mörkare västliga underarten, men färgskillnaden förekommer inom båda populationer.[4] Även fåglar med sliten fjäderdräkt är ljusare.[4]

Den är framförallt lik den sydligare åkersparven, men tundrasparven skiljer sig bland annat genom den tvåfärgade näbben och den mörka fläcken på bröstet.[4]

Läten redigera

Tundrasparven sjunger en behaglig, klar och fallande strof som i engelsk litteratur återges "ti sida see zidi zidi zew". Locklätet är ett unikt, mjukt "teedleoo", medan den i flykten yttrar ett ljust och vasst "tsiiw".[4]

Utbredning och systematik redigera

Tundrasparven är en nordamerikansk flyttfågel som häckartundra och i norra tajgan, i Alaska och norra Kanada, från Nordamerikas västkust till östkust. Den övervintrar i USA, i sydligaste Kanada och utmed Kanadas västkust.[4]

Tundrasparven delas in i två underarter, en östlig och en västlig:[3]

  • Spizelloides arborea ochracea – häckar från Alaska och norra Yukon, genom nordvästra och västra Kanada, till norra British Columbia; flyttar till sydvästra USA
  • Spizelloides arborea arborea – häckar i norra centrala och nordöstra Kanada och på Labradorhalvön ; flyttar till östra centrala USA
 
Den mörkare, västliga underarten ochracea på häckningsplats i Cap Tourmente National Wildlife Area, Quebec, Kanada.

Tundrasparven häckar tillfälligt på St. Lawrence Island och i östra Ryssland, på Tjuktjerhalvön och Wrangels ö.[5] Vid ett tillfälle har den observerats i Europa, i november 2016 i Staffanstorp, Sverige.[6][7]

Släktestillhörighet redigera

Fågeln har tidigare placerats i släktet Spizella men genetiska studier[8] indikerar att den snarare är närmast släkt med rävsparvarna i Passerella. Olika taxonomiska auktoriteter tolkar dessa resultat olika, där vissa flyttar tundrasparven till Passerella[9][1], medan andra, som Clements et al, IOC och amerikanska American Ornithological Society (AOS), placerar den i det egna, nyskapade släktet Spizelloides.[10]

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[11][12][13][14] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[14]

Levnadssätt redigera

Tundrasparven häckar på tundra eller tajga i buskmark. På vintern uppträder den i små flockar i buskiga, överväxta områden med mycket vinterståndare.[4][5] Den födosöker på marken och lever främst av frön, insekter men tar även bär. Den uppsöker fågelmatare, ofta tillsammans med tjippsparv och mörkögd junco.

 
Födosökande tundrasparv på vintern.

Häckning redigera

Tundrasparven häckar på eller nära marken, ofta i en grästuva i botten på ett buskage, men tillfälligtvis dryga metern upp på en gren. Det skålformade boet byggs av gräs, mossa, kvistar och barkbitar, fodrat med finare gräs och fjädrar, vanligen från ripor. Däri lägger den fyra till sex ägg.[15]

Status och hot redigera

Tundrasparven har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor population. Trots att populationstrenden är negativ bedöms den inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 26 miljoner vuxna individer.[16]

Taxonomi och namn redigera

Tundrasparven beskrevs som art av amerikanska ornitologen Alexander Wilson 1810, under protonymen Fringilla arborea. Det vetenskapliga artnamnet arboreus är latin och betyder "trädlevande" (av arbor för "träd"). Det är en direktöversättning från engelska namnet Tree Sparrow som arten kallades av amerikanska nybyggare, på grund av den ytliga likheten med pilfinken, även den kallad Tree Sparrow. Tundrasparven heter än idag American Tree Sparrow på engelska, trots att arten inte är trädbunden och ofta återfinns norr om trädgränsen. Släktesnamnet Spizelloides är en sammansättning av släktesnamnet Spizella med grekiska ändelsen -οιδης, -oidēs, som betyder "liknande".[17]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Passerella arborea . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e f g h] Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 483. ISBN 0-679-45122-6 
  5. ^ [a b c d] Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, sid:498–499, ISBN 978-0-7136-7040-0
  6. ^ Natursidan (2016-11-12) Sveriges första tundrasparv upptäckt, läst 2016-11-13
  7. ^ Tundrasparv, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ Carson, R. J., Spicer, G. S. (2003) A phylogenetic analysis of the emberizid sparrows based on three mitochondrial genes. Mol. Phylogenet. Evol. 29:43-57
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  10. ^ Sandrock, James; Prior, Jean C. (2014). The Scientific Nomenclature of Birds in the Upper Midwest. Iowa City, IA, US: University of Iowa Press. sid. 137. ISBN 978-1-60938-225-4. https://books.google.com/books?id=GsTpAgAAQBAJ&pg=PA137 
  11. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  12. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  13. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  14. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  15. ^ American Tree Sparrow Faktablad om tundrasparv på allaboutbirds.org
  16. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
  17. ^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

Externa länkar redigera