Spica-klass
Spica-klass var en svensk fartygsklass som utgjordes av sex stycken torpedbåtar.
| |||
.jpg) HMS Spica | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Torpedbåt | ||
| Varv | Götaverken T121-T123 Karlskronavarvet T124-T126 | ||
| Före | Plejad-klassen | ||
| Efter | Norrköping-klassen | ||
| Fartyg tillhörande klassen | HMS Spica (T121) HMS Sirius (T122) HMS Capella (T123) HMS Castor (T124) HMS Vega (T125) HMS Virgo (T126) | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 245 ton | ||
| Längd i vattenlinjen | 39,90 meter | ||
| Längd över allt | 42,50 meter | ||
| Bredd överallt | 7,10 meter | ||
| Djupgående | 2,40 meter (i aktern) | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 3 × Gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282 | ||
| Maskinstyrka | 3 × 4 500 hk | ||
| Propellrar | 3 × KaMeWa-propellrar | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 27–30 man | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1 x 57 mm lvakan M/50C, senare 57 mm APJ 7101 | ||
| Torpeder | 6 x 53 cm torpedtuber m/65/66* för Torped 61 | ||
| Minor | Minräls | ||
Historik redigera
Med utgångspunkt i Marinplan 60 projekterades en serie om sex torpedbåtar (TB). Denna serie byggdes med ledning av erfarenheter från Plejad-klassen och moderniserades i förhållande till denna typ främst på vapen-, tele-, skydds- och maskinområdena. Serien färdigställdes 1966–67 och benämndes TB typ Spica efter det första fartyget i serien. T121–T123 byggdes på Götaverken i Göteborg och T124–T126 på Karlskronavarvet. Fartygens namn är lånade från kända stjärnor. De ärvde namnen från de ångdrivna torpedbåtar flottan hade under första delen av 1900-talet.
Konstruktionen vidareutvecklades sedermera till torpedbåtarna av Norrköping-klass ("Spica II") och till korvetterna av Stockholm-klass ("Spica III").
Allmän beskrivning redigera
Torpedbåt typ Spica är en deplacerande fartygstyp, som under trossdäck är indelat i sex vattentäta avdelningar och på trossdäck i nio vattentäta avdelningar.
Fartyget är långskeppsspantat och tillverkat av elektriskt svetsad stålplåt. Däckhus, brygga och luftintagshus är tillverkat av lättmetall (Silumin). Fartyget kan (bortsett från luftintagsrum) tillslutas gastätt.
Framdrivningsmaskineri redigera
Framdrivningsmaskineriet ger fartyget en fart av ca 40 knop och består av 3 st gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282, på vardera en effekt av 4 500 hk och drivande var sin KaMeWa -propeller.
Tidigare under åren 1963-1965 provades en gasturbin typ Bristol Siddeley Proteus på 4 000 hk på mittaxeln på HMS Perseus
Styranläggningen (normalförfarande) redigera
Styranläggningen är elektrohydraulisk. Fartyget är försett med två roder.
Elektrisk kraft redigera
Elektrisk kraft levereras av två generatorer typ ASEA, drivna av var sin gasturbin av fabrikat MTU på 224 hk. Generatorerna levererar 440 V, 60 Hz, trefas.
Besättning redigera
Besättningen uppgick till 27-30 man fördelade på 5 regoff/resoff, 2 eller 3 kompoff, 3 plutoff och 17 övriga (enligt gamla befälsordningen).