Spermophilus brevicauda
Spermophilus brevicauda är en däggdjursart som ingår i släktet sislar och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Spermophilus brevicauda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Sislar Spermophilus |
| Art | S. brevicauda |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spermophilus brevicauda | |
| Auktor | (Brandt, 1843) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[4][5]
Beskrivning redigera
En av de minsta sislarna i släktet med en kroppslängd på 16 till 21 cm, en svanslängd mellan 3 och 5 cm och en vikt på 140 till 440 g. Ovansidan är ockrafärgad med små, tydliga, ljusa fläckar och en ljus ring kring vardera ögat samt rostfärgade fläckar över och under ögonen. Bakfötterna är rödbruna, och svansen varierar i färg från rödbrun till blekgul.[6]
Ekologi redigera
Arten förekommer på torra stäpper och buskbeväxta halvöknar. Den är främst växtätare: Huvudfödan består av skott samt lökar av vilda tulpaner och vildväxande gul lök.[6] Den gräver underjordiska bon, gärna under buskar.[1] Den tillbringar mycken tid i bona[6], och använder dem både för vintersömn och som skydd vid höga dagstemperaturer.[1] Siseln kan leva både solitärt och i kolonier[6].
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar norra delen av Xinjiang i Kina samt Kazakstan.[1]
Status redigera
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga större hot är kända.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Smith, A.T. & Johnston, C.H. 2008 Spermophilus brevicauda Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 1 juni 2014.
- ^ ”Mammal Species of the World”. Bucknell University. 2014. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?id=12401007. Läst 3 juni 2014.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V., (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/spermophilus+brevicauda/match/1. Läst 1 juni 2014.
- ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.
- ^ [a b c d] Andrew T. Smith, Yan Xie (2013). Mammals of China. Princeton University Press. sid. 81. ISBN 9780691154275. http://books.google.se/books?id=sgQsHR-WnTUC&pg=PA80&dq=%22Spermophilus+brevicauda%22&hl=sv&sa=X&ei=vDmLU83mI4OsyAO16IHACQ&ved=0CC4Q6AEwBA
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Spermophilus brevicauda.
