Specialförbandsledningen (SFL) är en del av Försvarsmaktens specialförband (FM SF).

Specialförbandsledningen
(SFL)
Specialförbandsledningen vapen.svg
Vapen för Specialförbandsledningen tolkad efter dess blasonering.
Datum20??–
LandSverige Sverige
LojalitetFörsvarsmakten
TypSpecialförband
RollFörbandsledning
StorlekHemligt
Del avFörsvarsmaktens specialförband
HögkvarterKarlsborgs garnison
FörläggningsortKarlsborg
Befälhavare
Nuvarande befälhavareHemligt
Nuvarande stf befälhavareHemligt
Nuvarande stabschefHemligt
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Chefen för specialförbandsledningens kommandoteckenKommandotecken Chefen för specialförbandsledningen.svg
Truppslagstecken m/1960Armétecken litet.jpg

VerksamhetRedigera

Specialförbandsledningen är organiserad för att kunna leda insatser med Särskilda operationsgruppen (SOG) med stödjande enheter så kallade specialoperationsförband (FM SOF). SFL ansvarar också för att produktionsleda specialförbandsverksamheten samt att utveckla förbandet samt dess förmågor och material. Specialförbandsledningen är en del av insatsledningen som lyder direkt under överbefälhavaren.[1]

Heraldik och traditionerRedigera

Militär personal vid SFL bär olivgrön basker med specialförbandens broderade baskermärke.[2] SFL har ett eget kommandotecken.[3]

FörbandscheferRedigera

Chefen för specialförbandsledningen (C SFL) ingår i Insatsledningen och har till uppgift att leda och samordna verksamheten vid specialförbanden.[4]

  • 2005–2009: Överste Hans Alm[5]
  • 2009–2017: Brigadgeneral Urban Molin[6][7]
  • 2017– : Brigadgeneral Anders Löfberg[a]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Löfberg tillträdde som chef den 1 oktober 2017, med ett förordnande längst till den 31 mars 2020.[8]

NoterRedigera

  1. ^ Specialförbandssystemet, www.forsvarsmakten.se, Försvarsmakten.
  2. ^ ”Uniformsbestämmelser 8 Tjänstetecken” (PDF). www.forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. sid. 100. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2008/06/specialforbandschefer-aterinsatts/. 
  3. ^ ”Nya heraldiska vapen 2013”. www.riksarkivet.se. Riksarkivet. http://riksarkivet.se/nya-heraldiska-vapen-2013. Läst 15 december 2013. 
  4. ^ ”Försvarsmaktens föreskrifter med arbetsordning för Försvarsmakten” (PDF). Försvarsmakten. sid. 36, 53. Arkiverad från originalet den 16 december 2013. https://web.archive.org/web/20131216002445/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/lagrum/G%C3%A4llande%20FFS%202012%20-/FFS%202012.1%20FM%20ArbO.pdf. Läst 15 december 2013. 
  5. ^ ”Modern militär professionalism. Erfarenheter, utmaningar & möjligheter”. Swedish Centre for Studies of Armed Forces and Society. 8 september 2015. sid. 11. Arkiverad från originalet den 12 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180112042358/http://www.csms.se/upl/files/118789.pdf. Läst 11 januari 2018. 
  6. ^ ”Uppdrag utland” (PDF). CSMS. sid. 13. Arkiverad från originalet den 15 december 2013. https://web.archive.org/web/20131215233342/http://www.csms.se/upl/files/98720.pdf. Läst 15 december 2013. 
  7. ^ Försvarsmakten (20 december 2013). ”Nya namn på nya poster”. Pressmeddelande.
  8. ^ ”Försvarets forum nr 2/2017, s. 9”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1702_lowres.pdf. Läst 26 november 2017.