Öppna huvudmenyn

Sparvuggla (Glaucidium passerinum) är den minsta ugglan i mellersta och norra Europa.

Sparvuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eurasian Pygmy Owl by Mattias Björkman.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteGlaucidium
ArtSparvuggla
G. passerinum
Vetenskapligt namn
§ Glaucidium passerinum
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Verbreitung Glaucidium passerinum Kopie.png
Sparvugglans utbredning
Sparvugglan hävdar ofta sitt revir genom att sjunga från toppen av en gran.
Sparvugglan hävdar ofta sitt revir genom att sjunga från toppen av en gran.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende, fältkännetecken och läteRedigera

Sparvugglan känns främst igen på sin ringa storlek. Den är stor som en stare, mäter 15-19 centimeter, har ett vingspann på 32-39 centimeter[2] och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.

Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med ca 1 sekunds mellanrum.[3]

Utbredning och systematikRedigera

Sparvugglan har en holarktisk utbredning.

Man delar upp sparvugglan i två underarter:

Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.

Förekomst i SverigeRedigera

Med en population på omkring 15 000 par i Sverige är det den vanligaste ugglan i Sverige tillsammans med kattuggla och pärluggla. [4]

EkologiRedigera

Sparvugglans häckar i gammal granskog med mycket lövinslag. Den förekommer också ofta i skogskanten mot öppna ytor. I Centraleuropa förekommer den i bergstrakter.

Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perionden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran. Den häckar i ihåliga träd, gärna i hål som hackspettar gjort i äldre träd.

Sparvugglan lever av smågnagare och småfåglar upp till traststorlek. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan knappt 100.000 och knappt 200.000 par. Extrapolerat på hela sparvugglans utbredning kan därför världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till mellan drygt en halv till drygt en miljon vuxna individer.[1]

BildgalleriRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Glaucidium passerinum Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Wahlberg,T. (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 226-227. 91-29-61772-3 
  3. ^ Svensson et al., 2001
  4. ^ Lars Gezelius & Olle Jonsson, Ombergs häckningsfauna - en atlasinventering 2002-2004, 2004

KällorRedigera

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World CD-rom
  • Svensson, L. Mullarney, K. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 210-211. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkarRedigera