Sovjetunionens historia 1917–1927

historisk aspekt

Sovjetunionens historia 1917–1927 börjar i samband med den ryska arbetarrevolutionen i oktober 1917. Bolsjevikerna, ledda av Vladimir Lenin, kom som en stor politisk makt i det forna tsarryssland. De utkämpade dock det långa och blodiga ryska inbördeskriget mot de monarkistiska styrkorna i vita armén. Bolsjevikerna blev kända som Sovjetunionens kommunistiska parti, och till slut segrade dock bolsjevikernas röda armé. Kommunism implementerades i territorierna i det forna ryska imperiet, och Sovjetryssland kom till slut tillsammans med ukrainska SSR, vitryska SSR och transkaukasiska SFSR att skapa det som blev känt som Sovjetunionen.

Ryska revolutionen redigera

Huvudartikel: Ryska revolutionen

Ryssland var ett underutvecklat bondeland, med en mycket fattig befolkning i stor nöd, utan demokratiska rättigheter eller möjlighet till utbildning. Riket styrdes enväldigt av tsaren Nikolaj II, vars välde inte bara omfattade Ryssland utan även flera andra nationer, bland annat Finland, Polen, de baltiska staterna, Ukraina.

Under 1880-talet spreds Karl Marx lära bland industriarbetare och ett socialdemokratiskt parti bildades. Många inom partiet menade att Ryssland var tvunget att industrialiseras innan en socialistisk revolution kunde äga rum (enligt Marx är det arbetarklassen som är den revolutionära klassen, och denna finns enbart i ett indrustrialisierat land. Bönder kunde inte vara revolutionärer för att de var bara intresserade av att få land), och menade att socialisterna måste samarbeta med den liberala oppositionen för att kunna störta tsaren och genomföra reformer.

Men inom det socialdemokratiska partiet fanns en grupp under ledning av Lenin som avvisade allt samarbete med liberalerna. Den gruppen fick majoritet på en kongress och kallades därefter bolsjeviker (majoritetsmän). I verkligheten var det endast ett fåtal som ställde sig bakom Lenin.

Redan 1905, efter det ryska nederlaget i rysk-japanska kriget, hade en revolution ägt rum i Ryssland, men även om den på papperet ledde till vissa författningsförändringar och inrättande av ett parlament (duma) så blev förändringarna i praktiken små. Men när duman sammanträdde 1906 hamnade man genast i konflikt med tsaren och tsaren kunde fortsätta som autokrat.

Första världskriget blev katalysatorn för den ryska revolutionen 1917. Miljoner människor dog och svalt, soldaterna led i skyttegravarna. Missnöjet med kriget ledde till politiskt oro i landet och oppositionen mot tsar Nikolaj II växte. Efter revolutionen tecknade Ryssland vapenvila med Tyskland i Brest-Litovsk och förlorade stora områden i väst (baltländer, Finland).

I Georgien i Kaukasus utbryter i augusti 1924 ett uppror (Augustiupproret, engelska Wikipedia). Svenska Dagbladet rapporterar 10 september att "Bolsjevikregeringen proklamerar Kaukasus i krigstillstånd"[1] och 15 september att "Rebellerna i Kaukasus marschera mot Baku, sedan de besatt nästan alla oljekällorna. I Kutaris upprättas en provisorisk regering."

Se även redigera

Källor redigera