Sottärna

fågelart i familjen måsfåglar

Sottärna[2] (Onychoprion fuscatus) är en vida spridd fågel i familjen måsfåglar som förekommer i subtropiska och tropiska hav.[3] Jämfört med andra tärnor lever den ett utpräglat pelagiskt liv utanför häckningstid. Arten är mycket talrik och beståndet anses livskraftigt.

Sottärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sterna fuscata.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteOnychoprion
ArtSottärna
O. fuscatus
Vetenskapligt namn
§ Onychoprion fuscatus
Auktor(Linné, 1766)
Synonymer
  • Sterna fuscata
  • Onychoprion fuscata (grammatiskt felaktigt)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Sottärnan är en stor tärna, ungefär lika lång som den kentska tärnan men med ett mindre vingspann. Den har en längd på 42–45 centimeter, varav stjärtspröten utgör sju till tio centimeter hos adulta individer, och ett vingspann på 72–80 centimeter. Vingarna och den kluvna stjärten hos stottärnan är långa. Könen är lika. Den är svartaktigt grå på hjässan, nacken och ovansidan, vit i pannan, på kinden, bröstet och undertill förutom vingpennespetsarna som är mörkgrå och ger vingundersidan ett mörkt brett kantband, som blir bredare ut mot vingspetsen. Den har svarta ben och näbb.

Till form och fjäderdräkt är den mycket lik tygeltärna (Onychoprion anaethetus) som dock är något mindre, nättare och ljusare. Sottärnan har också en mer kvadratiskt formad vit fläck i pannan och en kortare, mot näbbroten spetsigt formad, tygel.

Juvenila sottärnor har gråsvart huvud, bröst, kroppsida och buk, vit undergump och vingundersida, och svartgrå ovansida som är fint gråvattrad.

Sottärnans läte är ett högt och genomträngande "kvaark" som också beskrivs som "ker-vacki-vack".

Utbredning och systematikRedigera

Sottärnan lever i subropiska och tropiska hav. Den häckar exempelvis i södra delarna av Röda havet och Persiska viken samt på öar i Västindien och runt Ekvatorn. Den är en flyttfågel och övervintrar kring de tropiska haven. Jämfört med andra tärnor lever den ett mycket pelagiskt liv förutom vid häckning.

Sottärnan observeras sällsynt i holarktis och då ofta utmed Västeuropas kuster på sommaren.[4] Man har observerat två sottärnor i Sverige. De båda adulta individerna sågs från Hallands Väderö i Skåne den 6 juli 1977 och tjugo dagar senare observerades den ena av dessa två igen ifrån Hallands Väderö.[5][6]

UnderarterRedigera

Arten delas upp i åtta underarter med följande utbredning:[3]

Underarten kermadeci inkluderas ofta i serratus.[7]

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare placerades sottärnan i släktet Sterna, men genetiska studier visar att det är parafyletiskt i förhållande till tärnorna i Chlidonias.[8] Dess närmaste släktingar är söderhavstärna, tygeltärna och beringtärna.

EkologiRedigera

Sottärnor häckar i kolonier på bergs- eller korallöar, där den bygger bo i håligheter i marken och lägger ett till tre ägg. Den lever på att fånga fisk i närheten av havsytan och fiskar ofta i flock. Sottärnan kommer endast i land för att para sig och kan stanna ute till havs genom att glidflyga eller flyta på vågorna i tre till tio år i sträck.

 
Sottärna ovanför en koloni.
 
Sottärnans ägg, ett museispecimen.
 
Sottärneunge.

Status och hotRedigera

Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort, liksom populationen. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till hela 35 miljoner individer.[9]

Vissa kolonier, som den på ön Ascension i södra Atlanten,[10] hotas av predation från införda råttor och katter.[11] På Bird Island i Seychellerna har kolonin istället påverkats negativt av en invasiv myra, Anoplolepis longipes.[12] I Australien har antalet häckande fåglar minskat i takt med ökad vattentemperatur i havet, i motsats till tygeltärnan som format nya kolonier längre söderut.[13] Variation i ytvattentemperatur har visats påverka sottärnans födosökningsframgång negativt och därmed häckningsframgången.[14] Tidigare ihållande skattning av ägg har lett till att arten flyttat till mindre optimala häckningsplatser, vilket resulterat i högre dödlighet och sämre häckningsframgång.[15]

NamnRedigera

Sottärnans vetenskapliga artnamn fuscatus betyder "mörk".[16]

ReferenserRedigera

Delar av texten är översatt från engelska Wikipedia artikel Sooty Tern, läst i maj 2007

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Onychoprion fuscatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 14 januari 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Fyndstatistik - Sottärna, från Club 300
  6. ^ Sottärna, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  8. ^ Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution. Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469.
  9. ^ Wetlands International. 2020. Waterbird Population Estimates. Hämtas från http://wpe.wetlands.org.
  10. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  11. ^ Rodríguez, C.; Torres, R.; Drummond, H. 2006. Eradicating introduced mammals from a forested tropical island. Biological Conservation 130: 98-105.
  12. ^ Feare, C. 1999. Ants take over from rats on Bird Island, Seychelles. Bird Conservation International 9(1): 95-96.
  13. ^ Dunlop, J.N.; Surman, C.A. 2012. The role of foraging ecology in the contrasting responses of two dark terns to a changing ocean climate. Marine Ornithology 40(2): 105-110.
  14. ^ Erwin, C. A.; Congdon, B. C. 2007. Day-to-day variation in sea-surface temperature reduces sooty tern Sterna fuscata foraging success on the Great Barrier Reef, Australia. Marine Ecology Progress Series 331: 255-266.
  15. ^ van Halewyn, R.; Norton, R. L. 1984. The status and conservation of seabirds in the Caribbean. In: Croxall. J. P. (ed.), Seabird Status and Conservation: A Supplement, pp. 169-222. International Council for Bird Preservation, Cambridge, U.K.
  16. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

KällorRedigera

  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  • Collinson, M. (2006) Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists, British Birds 99 (6): 306-323
  • Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995) Terns of Europe and North America ISBN 0-7136-4056-1

Externa länkarRedigera