Sotfalk[2] (Falco concolor) är en fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar.[3]

Sotfalk
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningFalkfåglar
Falconiformes
FamiljFalkar
Falconidae
SläkteFalco
ArtSotfalk
F. concolor
Vetenskapligt namn
§ Falco concolor
AuktorTemminck, 1825
Utbredning
Utbredningsområde
Gult - häckningsområden
Blått - övervintringsområden

Utseende redigera

Sotfalken är en mycket elegant falk, 32–37 cm lång och med en vingbredd på 78–90 cm. Med sina långa spetsiga vingar, långa stjärt och smäckra kropp påminner den om en stor lärkfalk eller liten eleonorafalk. De vuxna fåglarna är blågrå och saknar eleonorafalkens svarta vingundersida. Ungfågeln skiljer sig från unga lärkfalkar med mörk kant på vingar och stjärt och saknar eleonorafalkens kontrastrika teckning på undersidan av vingen.[4]

 
Illustration av en adult sotfalk.

Läten redigera

Lätena är dåligt kända. Vissa liknar tornfalkens men är långsammare och råare i tonen.[5]

Utbredning och levnadsmiljö redigera

Sotfalken är en flyttfågel som häckar lokalt från bergsområden i nordöstra Afrika, kring Levanten, lokalt vid klippiga kuster på Arabiska halvön och till Pakistan. Den övervintrar i kustområde i sydöstra Afrika och på Madagaskar.[3] Undersökningar visar att den vidgat sitt övervintringsområde söderut de senaste decennierna.[4] Den är en mycket tillfällig gäst norr om utbredningsområdet med bara ett fåtal europeiska fynd från Italien och Frankrike.[6]

 
Ung sotfalk fotograferad på Madagaskar.

Systematik redigera

Sotfalken tillhör en grupp närbesläktade falkar där bland andra lärkfalk och eleonorafalk ingår. Den betraktas ofta som systerart till eleonorafalk men DNA-studier visar att den står närmare lärkfalken.[7][8]

Ekologi redigera

Sotfalken lever huvudsakligen på fåglar men tar även större insekter som till exempel trollsländor. Dessa fångas med klorna och äts i flykten. Boet placeras på en klippavsats eller stenblock. Fågeln lägger upp till fyra ägg.[4]

Status redigera

Tidigare betraktades sotfalken vara livskraftig men är ovanligare än man tidigare trott. 2008 placerade internationella naturvårdsunionen IUCN arten i hotkategorin nära hotad (NT) och sedan 2017 i hotkategorin sårbar.[1] Värdspopulationen tros idag bestå av endast 1.400-2.000 par.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Falco concolor Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Gibbon, G. (2012). Roberts VII Multimedia Birds of Southern Africa (iPhone version 2). 
  5. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 118. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 144. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Helbig, A.J.; Seibold, I.; Bednarek, W.; Brüning, H.; Gaucher, P.; Ristow, D.; Scharlau, W.; Schmidl, D.; et al. (1994). ”Phylogenetic relationships among falcon species (genus Falco) according to DNA sequence variation of the cytochrome b gene”. i Meyburg, B.-U.. Raptor conservation today. Sid. 593–599. http://www.uni-heidelberg.de/institute/fak14/ipmb/phazb/pubwink/1994/4.%201994.pdf. 
  8. ^ Wink, Michael; Seibold, I.; Lotfikhah, F.; Bednarek, W. (1998). ”Molecular systematics of holarctic raptors (Order Falconiformes)”. i Chancellor, R.D.. Holarctic Birds of Prey. Adenex & WWGBP. Sid. 29–48. http://www.uni-heidelberg.de/institute/fak14/ipmb/phazb/pubwink/1998/31.%201998.pdf. 

Externa länkar redigera