Sokotravråk[3] (Buteo socotraensis) är en hökfågel som tidigare ansågs utgöra en del av ormvråken.[4] Den förekommer endast i ögruppen Sokotra utanför Afrikas horn, tillhörande Jemen. På grund av det begränsade utbredningsområdet och den lilla världspopulationen listas den som sårbar av IUCN.

Sokotravråk
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteButeo
ArtSokotravråk
B. socotraensis
Vetenskapligt namn
§ Buteo socotraensis
Auktor(Porter & Kirwan, 2010)[2]
Utbredning
Synonymer
Buteo buteo socotraensis

Utseende och läten redigera

Sokotravråken är en typisk vråk med en kroppslängd på 45 cm, något mindre än stäppvråken (Buteo buteo vulpinus). Adulta fåglar är beigevita under med tunn brun streckning på strupen och kraftigare på bröst, buk, flanker och "lår". Vissa fåglar har vitt på strupe och övre delen av bröstet. Undre vingtäckarna är varmbruna med mörkbruna streck och fläckar, mest på större täckarna. Den bruna karpalfläcken är tydlig och stor. Undersidan av stjärten är smutsvit med ingefärsbrun ton, medan ovansidan är ljust gråaktig med tunna band. Yttre handpennorna är ljusa basalt. I flykten håller den vingarna i ett grund V.[1]

Ungfågeln skiljer sig från adulta fåglar genom mer varmbeige på bröst, "lår" och vingtäckare med mindre streckning. Större täckarna är grovt brunstreckade, vilket skapar ett diffust band som sträcker sig till ett mörkt område runt karpalfläcken. Vingtäckarnas fjädrar har orangebeige kanter och både kinder, ögonbryn och nacke har orangebeige anstrykning. I flykten saknar den vuxna fågelns ljusa vingpanel. Lätet beskrivs som ett ljust jamande "peeeoo".[1]

Utbredning och systematik redigera

Sokotravråken är endemisk för ögruppen Sokotra utanför östra Somalias kust.[4] Tidigare behandlades den som en del av ormvråken och vissa gör det fortfarande.[5] Först 2010 beskrevs den som eget taxon och urskiljs idag vanligen som egen art.[2]

Levnadssätt redigera

Sokotravråken hittas i förberg och på platåer från havsnivån till åtminstone 1 370 meters höjd (dock oftast 150–800 meter), vanligen i närheten av djupa raviner. Troligen kräver den branta klippor för att häcka. Födan består nästan helt säkert uteslutande av reptiler, ryggradslösa djur och kanske även fågelungar. Häckning sker mellan september och maj. Boet av kbistar placeras i en skreva eller på en klipphylla, ibland uppallad av vegetation. Noterade kullar har vanligen bestått av en till två ungar, men ett par har noterats få tre ungar flygga.[2]

Status redigera

Baserat på artens mycket begränsade utbredningsområde och det lilla beståndet uppskattat till 250–500 vuxna individer kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN sokotravråken som sårbar. Den tros också minska något i antal. Handel med arten bland falkenerare har ökat och dokumentation som visar att det påverkar beståndet negativt kan göra att sokotravråken uppgraderas till en högre hotnivå i framtiden.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2022 Buteo socotraensis . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 30 december 2022.
  2. ^ [a b c] Porter, R. F. and Kirwan, G. M. (2010). ”Studies of Socotran birds VI. The taxonomic status of the Socotra Buzzard.”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 130: sid. 116–131. https://www.researchgate.net/publication/241702559_Studies_of_Socotran_birds_VI_The_taxonomic_status_of_the_Socotra_Buzzard. 
  3. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar redigera