Slaget vid Narva (1944)
- För andra betydelser, se Slaget vid Narva (olika betydelser).
Slaget vid Narva var en del av andra världskriget och stod mellan styrkor från Hitlers Nazityskland och Stalins Sovjetunionen.
Slaget vid Narva | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av östfronten under andra världskriget | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Tyskland
|
Sovjetunionen | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Johannes Friessner | Leonid Govorov | ||||||
Styrka | |||||||
123 541 man[1] 32 stridsvagnar[2] 137 flygplan[1] |
200 000 man[2][3] 2500 infanterikanonvagnar 100 stridsvagnar[4] 800 flygplan[1] | ||||||
Förluster | |||||||
14 000 döda eller saknade 54 000 skadade eller sjuka |
Flerdubbel högre än de tyska styrkorna[n 1] 300 stridsvagnar 230 flygplan[2] | ||||||
|
Bakgrund
redigeraÅr 1941 inleddes Operation Barbarossa med en tysk blixtkrigsoffensiv. Till en början omringades stora delar av den Röda armén och de flesta slagen slutade med enkla tyska segrar. Narva var inget undantag. Wehrmacht-soldaterna i Armégrupp Nord ledda av Wilhelm Ritter von Leeb säkrade Narva och avancerade vidare på väg mot Leningrad och Archangelsk.
Slaget vid Narva
redigeraNär Sovjetiska styrkor tre år senare hade fått Hitlers styrkor att retirera djupare och djupare mot det som tidigare hade varit den estländska gränsen var gränsstaden Narva det första hindret som stod mellan Röda Armén och en återerövring av Estland.
Stadens försvar leddes av den tyske befälhavaren Walter Model som förfogade över drygt 50 000 man. Han mötte en överväldigande styrka på över 250 000 ryssar som avancerade mot staden. Trots detta hopplösa läge lyckades tyskarna hålla staden i hela sju månader. Vid det här laget hade 150 000 ryska soldater fått sätta livet till mot endast 20 000 tyskar. Slaget som inleddes den 2 februari 1944 och avslutades i september samma år slutade med en rysk pyrrhusseger.
Följder
redigeraEfter slaget låg staden Narva i ruiner. Det enda som var kvar av staden var Narvafortet, det gamla rådhuset och ett fåtal av stadens äldre befästningsvallar. Efter slaget fortsatte det ryska avancemanget som lite mindre än ett år senare skulle få sitt stopp vid Berlin. Bland de materiella förlusterna räknas det Svenska lejonet i Narva.
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ [a b c] Hiio, Toomas (2006). ”Combat in Estonia in 1944”. i Toomas Hiio, Meelis Maripuu, & Indrek Paavle. Estonia 1940–1945: Reports of the Estonian International Commission for the Investigation of Crimes Against Humanity. Tallinn. sid. 1035–1094
- ^ [a b c] Laar, Mart (2006) (på estniska). Sinimäed 1944: II maailmasõja lahingud Kirde-Eestis (Sinimäed Hills 1944: Battles of World War II in Northeast Estonia). Tallinn: Varrak
- ^ Walter, Hannes. ”Estonia in World War II” (på engelska). Historical Text Archive. Arkiverad från originalet den 17 mars 2006. https://web.archive.org/web/20060317152616/http://historicaltextarchive.com/sections.php?op=viewarticle&artid=383.
- ^ Paulman, F.I. (1980). ”Natjalo osvobozjdenija Sovetskoj Estonij” (på ryska). Ot Narvy do Syrve. Tallinn: Eesti Raamat. sid. 7–119