Slaget vid Nördlingen

slaget under trettioåriga kriget
Den här artikeln handlar om slaget vid Nördlingen 1634. För slaget 1645 på samma plats, se Slaget vid Nördlingen (1645).

Slaget vid Nördlingen utkämpades den 27 augusti 1634 (juliansk tideräkning) mellan svensk-sachsiska trupper och Katolska ligans trupper strax söder om Nördlingen i Schwaben, Tyskland.

Slaget vid Nördlingen
Del av Trettioåriga kriget
Battle of Nordlingen in 1634 by Jacques Courtois.jpg
Slaget vid Nördlingen.
Ägde rum 27-28 augusti 1634
Plats Tyskland Nära Nördlingen, Bayern, Tyskland
Resultat Tysk-romersk och spansk seger
Stridande
Sweden-Flag-1562.svg Sverige
Flag of Electoral Saxony.svg Sachsen
Banner of the Holy Roman Emperor (after 1400).svg Tysk-romerska riket
Flag of New Spain.svg Spanien
Befälhavare och ledare
Sweden-Flag-1562.svg Gustaf Horn  (tillfångatagen)
Flag of Electoral Saxony.svg Bernhard av Sachsen-Weimar
Banner of the Holy Roman Emperor (after 1400).svg Ferdinand III
Banner of the Holy Roman Emperor (after 1400).svg Matthias Gallas
Styrka
16 300 infanteri
9 300 kavalleri
20 kanoner
21 000 infanteri
13 000 kavalleri
60 kanoner
Förluster
6 000 döda eller sårade
6 000 tillfångatagna [1]
3 500 döda eller sårade

BakgrundRedigera

Efter segern vid Lützen 1632 lyckades svenskarna inte följa upp segern på grund av Gustav II Adolfs död, vilket resulterade i att den kejserliga armén fick tillbaka stridsviljan. På sommaren 1634 återintog man Regensburg och började gå mot Sachsen. Snart stod de kejserliga trupperna utanför staden Nördlingen som fortfarande hölls av protestanterna.

Beskrivning av slagetRedigera

Den kejserliga fältherren Matthias Gallas belägrade Nördlingen. Den protestantiska armén under hertig Bernhard av Sachsen-Weimar och fältmarskalken Gustaf Horn ryckte till stadens undsättning. Horn ville ta en ställning och invänta förstärkningar men hertigen ville ha strid. Gallas armé besatte en del av höjderna söder om staden. Mot denna gick Horn på högra flygeln till anfall, medan hertig Bernhard tryggade fronten och Horns återtågsväg. Då anfallet misslyckades, hans trupper råkade i oordning och Gallas anföll över hela fronten, måste han dra sig tillbaka. Den protestantiska armén led ett katastrofalt nederlag.[2] Gustaf Horn tillfångatogs och de protestantiska allierade förlorade 12 000-14 000 man.

EfterspelRedigera

Förlusten splittrade inte bara den svenska armén utan hela det evangeliska förbundet. Även om inga regementen från det egentliga Sverige deltagit i slaget förlorade den svenska armén i Tyskland flera av sina mest kända värvade regementen. Följderna blev betänkliga för Sverige. Axel Oxenstierna skrev i ett brev hem till riksrådet i Sverige: "Jag vet nu snart ingen, som jag rätteligen kan säga att Sveriges krona kan förlita sig på. De som förr hava höjt oss upp i himmelen, säga nu vår nation vara orsak till deras undergång. Största delen låter händerna sjunka, och finnas icke få, som farliga rådslag förehava."[3]

Nederlaget vid Nördlingen bröt den svenska dominansen i Tyskland och för att förhindra Habsburgarnas expansion norrut övertygade kardinal Richelieu kung Ludvig XIII att ge sig in i kriget på protestanternas sida.

Sachsens kurfurste Johan Georg slöt strax efter slaget enskild fred med kejsaren. Svenskarna skulle enligt denna överenskommelse tvingas att lämna Tyskland utan någon ersättning i land. Vägrade de, så lovade kurfursten hjälpa till att driva bort dem. Inte långt efteråt hade så gott som alla de protestantiska staterna i Tyskland slutit liknande fredsavtal med kejsaren. Kurfurstens "skändliga fredsslut" hade "gjort de andre irre och vilde", skrev Oxenstierna till riksrådet.[3]

KällorRedigera

Externa länkarRedigera