Skolan för elektro- och systemteknik (KTH)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Skolan för elektro- och systemteknik (EES) (KTH School of Electrical Engineering) var en av tio skolor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och var en sammanslagning av de tre institutionerna; Alfvénlaboratoriet, Elektrotekniska System samt Signaler, Sensorer och System (S3). Verksamheten gick 1 januari 2018 in i Skolan för elektroteknik och datavetenskap, en av fem nuvarande skolor vid KTH.
Skolchef (dekan) var professor Stefan Östlund. Skolan bedrev civilingenjörsutbildningen inom Elektroteknik och 5 masterprogram på engelska: elkraftteknik, elektrofysik, nätverkssystem, systemteknik och robotik samt trådlösa system. Skolan bestod av nästan 40 professorer och forskare, cirka 250 doktorander, drygt 70 lärare och cirka 50 teknisk och administrativ personal. Omsättningen var cirka 398 miljoner SEK, varav cirka 236 miljoner SEK extern finansiering år 2014.
Avdelningar redigera
- Elektroteknisk teori och konstruktion, avdelningschef professor Rajeev Thottappillil
- Elkraftteknik
- Fusionsplasmafysik
- Kommunikationsnät
- Kommunikationsteori
- Mikro- och nanosystem
- Reglerteknik
- Rymd- och plasmafysik
- Signalbehandling
Forskningscentra redigera
- ACCESS (Autonomic Complex Communication nEtworks, Signals and Systems)
- Alfvénlaboratoriet
- EKC² (Elkraftcentrum)
Alumner i ett urval redigera
- Nobelpristagare och prof. Hannes Alfvén
- Professor Erik G. Hallén
- Professor Lina Bertling