Skånelänga
Skånelänga är en skånsk[1] bostadstyp som kännetecknas av särskilda arkitektoniska drag och proportioner. Bland dessa är grunden, stommen, takvinkeln och byggnadens storlek.[2] Senare har det förekommit takkupor på skånelängor, dessa är dock inte definierande för byggnadstypen.[3] Vissa anser att till skånelängor kan räknas endast byggnader uppförda före cirka 1850 av den skånska lantbrukande befolkningen.[4] Det har poängterats att skånelängor förekom även i utkanterna av städer och på annat håll.[4] Andra menar att även senare uppförda byggnader med samma proportioner som äldre skånelängor kan räknas dit.[2] Byggnader som till konstruktionen och historia är lika skånelängan förekommer även i Blekinge, Halland och Danmark.[2]
Konstruktion redigera
Tidiga skånelängor saknade källare och egentligen också riktig grund. De hade ett golv av stampad lera.[5] Den typ av källare som förekom för förvaring av matvaror är snarast ett litet utgrävt utrymme under en liten del av ett rum, oberoende av längans konstruktion.[6] Inpå 1800-talet anlades skånelängor med ett golv bestående av träplankor och ett underlag av sand.[7] Torpargrund, där golvet är upplyft från marken, förekommer, men också med ett på en grund upplyft bjälklag har man gärna fyllt upp med sand upp till golvbrädornas undersida.[2]
Syllarna i en korsvirkeslänga vilar på en rad stenar eller tegel i syfte att skydda dem från fukt.[7] Ovanpå finns en trästomme, den så kallade timran, av ek eller furu.[7] Denna består av lodräta stolpar med mellanliggande vågräta reglar i stabiliseringssyfte.[2] Även snedsträvor kan förekomma.[2]
Takvinkeln är mellan 45 och 55 grader,[4] något som gör att vatten lätt kan rinna av[2]. Som taktäckning förekom tidigare nästan uteslutande halmtak.[8] På senare tider har andra material, såsom asbestcement, papp, plåt och tegel, förekommit.[2] Vissa av dessa material väger mer än halm och kan därmed kräva kraftigare takstolar.[8] Kraftigare takstolar möjliggör också inbyggnaden av takkupor.[8] Dessa har blivit vanligare sedan andra världskriget.[3] För många och stora takkupor anses skada byggnadens estetik.[3]
Skånelängans bredd är ofta på mellan 4,8 och 6 meter.[2] Bredden beror på att det var svårt att få tag i längre takbjälkar än så.[2] Husets längd var ofta mellan två och fem gånger dess bredd.[4] Byggnadstypen lämpar sig dock bra för utbyggnad på dess längd.[2]
Väggrummen kunde fyllas med material som lersten, tegel eller med ett nät av ris eller grenar som blev överstruket med lera, en klinevägg.[9] Dessa kunde putsas eller kläs med träpanel.[10] Träpanel är vanligare på byggnader nära havet.[10] Väggrum av tegel lämnades ofta orörda.[9] Synlig timmer blev ofta kalkat, tjärad, målad, bestruket med tjurblod eller putsat.[10]
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ ”skåne-”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1975. https://svenska.se/saob/?id=S_05637-0074.EiG3&pz=7. Läst 26 maj 2021.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Rotherborg, Malin (24 oktober 2019). ”Skånelängans arkitektur”. Byggahus.se. Arkiverad från originalet den 5 december 2020. https://web.archive.org/web/20201205151407/https://www.byggahus.se/skanelangans-arkitektur. Läst 26 maj 2021.
- ^ [a b c] Österling 2011, sid. 12.
- ^ [a b c d] Österling 2011, sid. 3.
- ^ Österling 2011, sid. 5–6.
- ^ Österling 2011, sid. 5.
- ^ [a b c] Österling 2011, sid. 6.
- ^ [a b c] Österling 2011, sid. 10.
- ^ [a b] Österling 2011, sid. 8.
- ^ [a b c] Österling 2011, sid. 9.
Källor redigera
- Österling, Tobias (2011). ”Nyproducerad skånelänga med korsvirkeskonstruktion” (
PDF). LTH Ingenjörshögskolan vid Campus Helsingborg. Arkiverad från originalet den 23 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200323215538/https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1982676&fileOId=8961309. Läst 26 maj 2021.
