Skärvsten är en sten som har blivit kraftigt upphettad och därigenom spruckit och ibland blivit porös. Skärvsten förekommer ofta i stora mängder vid förhistoriska boplatser på grund av långvarig aktivitet på en och samma plats. Skärvsten kallas även för skörbränd sten.

Skärvsten som eroderat fram i strandkanten, Ulriksfors, Strömsund.

Skärvsten förekommer på boplatser från större delen av förhistorisk tid men är rikligast förekommande från sten- och bronsålder. Under brons- och äldsta järnålder förekommer skärvstenshögar i anslutning till boplatserna i vissa områden.

Benämningen används också för den avhuggna, icke användbara stenen, för att producera exempelvis gat- eller byggnadssten i stenhuggeri och stenbrott eller restprodukten efter sprängarbeten.