Skäggmes
Skäggmes (Panurus biarmicus) är en säregen mesliknande fågel som numera placeras i den egna familjen Panuridae.[3] Den påträffas i vassrika våtmarker i Europa och österut ända till östra Kina. Trots namnet står den inte alls nära mesarna (Paridae) utan är istället en avlägsen släkting till lärkor (Alaudidae). Sedan 1960-talet har den etablerat sig som svensk häckfågel, med starkast fästen i Tåkern. Globalt anses beståndet vara livskraftigt.
| Skäggmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Finland: Sårbar[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Skäggmesar men se text Panuridae |
| Släkte | Panurus Koch, 1816 |
| Art | Skäggmes P. biarmicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Panurus biarmicus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Underarter | |
| Se text | |
 | |
Utseende och läte redigera
Skäggmesen blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger som i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
.jpg)
Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.
Utbredning och systematik redigera
Skäggmesen förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen främst i de tempererade delarna av Europa och Asien.[4] Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten.[5]
Underarter redigera
Skäggmesen delas oftast upp i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Panurus biarmicus biarmicus inklusive occidentalis (Tschusi 1900) – förekommer i västra Europa så långt österut som till Polen, Schweiz, Albanien och Grekland men även i Transkaukasus
- Panurus biarmicus kosswigi – förekom i sydöstra Turkiet (häckade vid Amik Gölü) och är med stor sannolikhet utdöd
- Panurus biarmicus russicus – förekommer från Österrike och österut genom Europeiska Ryssland och Centralasien till nordöstra Kina
Förekomst i Sverige redigera
Skäggmesen är en sentida nykomling i den svenska fågelfaunan. Första observationen gjordes vid Hammarsjön 1965 där den även häckade året efter. Omkring 1970 koloniserades Tåkern där populationsutvecklingen blev explosionsartad: hösten 1975 uppskattades beståndet till hela 20 000 individer. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige. Idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som södra Värmland, Västmanland och Uppland, dock med mycket varierande förekomst beroende på vintrarnas stränghet. Goda år häckar den på mer än 100 lokaler i landet, medan antalet mer än halveras under dåliga år. Tåkern är tillsammans Dettern i Västergötland och Kvismaren i Närke starka fästen. Häckningar har också konstaterats i södra Norrlands kusttrakter upp till Medelpad.[6]
Släktskap redigera
Skäggmesens taxonomiska hemvist har länge varit omtvistad. Tidigt placerades den i familjen mesar (Paridae) men fördes senare till gruppen papegojnäbbar som både behandlats som en familj, Paradoxornithidae, och enbart som ett släkte Paradoxornis inom familjen sångare (Sylviidae). Flera genetiska studier visar dock att skäggmesen inte är släkt med papegojnäbbarna. Den tillhör samma underordning, Sylvioidea, men i en tidig avgrening och är, förvånande nog, troligen närmast släkt med lärkor (Alaudidae).[7][8][9] Därför placeras skäggmesen numera i den egna familjen Panuridae.[3] Skäggmesen är alltså inte alls nära släkt med vare sig mesar, pungmesar eller stjärtmesar.
Ekologi redigera
Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker. Den är helt beroende av hög och tät bladvass (Phragmites australis). Fågeln är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön. Den bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden. Första kullen startas redan i mars–april och följs sedan av en, två eller ibland eventuellt tre kullar fram till augusti–september. Särskilt den första kullen plundras dock ofta, troligtvis av vattenrall. I övrigt tros den inte vara utsatt för predation i nämnvärd grad.[6]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med oklar utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan tre och fem miljoner häckande individer.[1]
Status i Sverige redigera
De stränga vintrarna 2009/2010 och 2010/2011 gick hårt åt skäggmespopulationen i Sverige. Den togs därför upp på 2015 års upplaga av Artdatabankens rödlista som nära hotad. Idag verkar den ha återtagit all mark och avfördes igen från rödlistan 2020.[10] Det svenska beståndet uppskattas bestå av mellan 6 000 och 12 000 häckande individer.[6]
Taxonomi och namn redigera
Skäggmesen beskrevs vetenskapligt av Carl von Linné 1758 i tionde utgåvan av hans Systema Naturae, under protonymen Parus biarmicus.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Panurus biarmicus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 7 januari 2022.
- ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av skäggmes – Panurus biarmicus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.33492. Läst 22 mars 2022.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Karta över skäggmesens utbredning från AviBase Arkiverad 29 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 2007-01-03.
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ [a b c] Artfakta om skäggmes, ArtDatabanken.
- ^ Alström, P., P.G.P. Ericson, U. Olsson, och P. Sundberg (2006), Phylogeny and classifcation of the avian superfamily Sylvioidea, Mol. Phylogenet. Evol. 38, 381-397.
- ^ Ericson, P.G.P., ochU.S. Johansson (2003), Phylogeny of Passerida (Aves: Passeriformes) based on nuclear and mitochondrial sequence data, Mol. Phylogenet. Evol. 29, 126-138.
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
- ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
Källor redigera
- AviBase
- Dansk ornitologisk forening
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar redigera
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Skäggmes
Wiktionary har ett uppslag om skäggmes.
Wikimedia Commons har media som rör Skäggmes.
Wikispecies har information om Panurus biarmicus.- Läten på xeno-canto.org
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
