Sixten Ehrling

svensk pianist och dirigent

Evert Sixten Ehrling, född 3 april 1918 i Malmö Sankt Petri församling, Malmö, död 13 februari 2005 i New York, var en svensk dirigent och pianist.

Sixten Ehrling
Sixten Ehrling.jpg
Född3 april 1918[1][2]
Sankt Petri församling, Sverige
Död13 februari 2005[1][3] (86 år)
New York, USA
BegravdÖstra kyrkogården, Malmö[4]
kartor
MedborgarskapSverige
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm Arbcom ru editing.svg
SysselsättningDirigent[5], universitetslärare, musikpedagog, pianist
ArbetsgivareKungliga Operan (1939–1960)[6]
Detroit Symphony Orchestra (1963–1973)
Juilliard School (1973–1987)
MakaGunnel Lindgren
(g. 1947–2005)
Utmärkelser
Professors namn
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Ehrling utexaminerades 1940 från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han studerade piano (för Wiatcheslaw Witkowsky) och violin. Han gästspelade 1941 som dirigent vid Dresdens operahus, lett av Karl Böhm, och 1946 i Paris och London.

Stockholmsoperan var Ehrling repetitör 1939–1944, kapellmästare 1944–1953 och musikchef och förste kapellmästare 1953–1960. Bland kända instuderingar kan nämnas Carmen 1954, Wozzeck 1957, Maskeradbalen 1958 och urpremiären av Aniara 1959, där Göran Gentele i samtliga fall var regissör, samt den svenska premiären av Lulu 1977.

Han debuterade som konsertdirigent vid både Göteborgs Symfoniker och Stockholms Filharmoniska orkester 1942. Ett uppmärksammat genombrott blev framförandet av Våroffer som han dirigerade utantill med den senare orkestern den 8 februari 1950. Ehrling var chefsdirigent vid Detroit Symphony Orchestra 1963–1973. Han var under 1974–1975 Göteborgs Symfonikers konstnärliga ledare och dirigerade även vid exempelvis Metropolitan i New York och Wiens statsopera.

Ehrling är en av de internationellt mest uppmärksammade svenska konsertdirigenterna. Under sin fem decennier långa karriär dirigerade han nästan alla ledande orkestrar och i nästan alla ledande operahus i världen.

1987 medverkade Ehrling i dokumentärfilmen Dirigenterna regisserad av Christina Olofson där han kommenterar kollegors konservativa attityd gentemot kvinnliga musiker och dirigenter.

Viktiga grammofoninspelningar är bland annat samtliga Sibelius symfonier och symfonier av Franz Berwald med London Symphony Orchestra.

Ehrling var från 1947 till sin död gift med operadansösen Gunnel Lindgren. De är begravda på Östra kyrkogården i Malmö.

Priser och utmärkelserRedigera

Filmmusik (i urval)Redigera

Vidare läsningRedigera

  • Aare, Leif (1995). Maestro : Sixten Ehrling, en dirigent och hans epok. Stockholm: Fischer. Libris 7596501. ISBN 91-7054-751-3 
  • Hagman, Bertil (2001). Guldåldrar och guldröster : en minnesmosaik från operans och balettens värld. Stockholm: Fischer & Co. Libris 8369730. ISBN 91-7054-928-1 
  • Lindeborg, Jim (2005). ”Man brukar kalla mig maestro”. Opus (Malmö) 2005:1,: sid. [44]-[49]. 1653-2619. ISSN 1653-2619.  Libris 10338384
  • Musikalske selvportrætter. København: Gjellerup. 1966. Libris 163160 

KällorRedigera

  • Musiklexikon : svensk 1900-talsmusik från opera till pop : 2000 biografier : termer, instrument, ensembler, repertoar m m. Natur och kulturs facklexikon, 99-0152584-5. Stockholm: Natur och kultur. 1978. sid. 71. Libris 8348602. ISBN 91-27-28188-4 
  • Svenska Dagbladet, 20 september 1947, sid. 7
  • Svenska Dagbladet, 6 juni 1965, sid. 15

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6668gb2, omnämnd som: Sixten Ehrling, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Ehrling, Sixten, läs online, läst: 3 mars 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Ehrling, Sixten, Svenskagravar.se, läs online, läst: 6 november 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, sverigesradio.se.[källa från Wikidata]