Sibirisk gransångare
Sibirisk gransångare[2] (Phylloscopus tristis eller Phylloscopus collybita tristis) är en tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar med oklar artstatus.[1] Den betraktas oftast som underart till gransångare (Phylloscopus collybita)[3] men urskiljs allt oftare som egen art.[1]
| Phylloscopus tristis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Lövsångare Phylloscopidae |
| Släkte | Phylloscopus |
| Art | Sibirisk gransångare P. tristis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phylloscopus tristis | |
| Auktor | Blyth, 1843 |
| Synonymer | |
| |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Sibirisk gransångare är mycket lik europeiska gransångare (se denna), men saknar varje spår av grönt på huvud och framrygg. Dock är bakre delen av ryggen och övergumpen olivgrön. Vidare är ving- och stjärtpennor grönkantade. Ögonbrynsstreck, örontäckare, halssidor och bröstsidor är ljust rostbeige, utan inslag av gult. Näbben är alltid svart.[2]
Läte redigera
Sibiriska gransångarens läten skiljer sig kraftigt från den europeiska, med ett rakt eller möjligen nedåtkrökt, pipigt lockläte och en mycket raskare, ljusare och mer varierad sång.[2]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln häckar i Ryssland från Kaninhalvön österut till Kolymafloden (möjligen även till Anadyrfloden), söderut till södra Uralbergen, norra Kazakstan, nordvästra Kina, nordvästra Mongoliet samt området kring Bajkalsjön.[4] Vintertid flyttar den till ett område från södra Irak, södra Iran och Arabiska halvön österut till Indien och Bangladesh.[4] Den är en sällsynt gäst i stora delar av Europa, men mycket svår att artbestämma med säkerhet.
Sibirisk gransångare behandlas vanligen som en underart till gransångare och den hybridiserar med underarten abietanus i nordvästra Ryssland. Sedan 2016 urskiljs den dock som egen art av Birdlife International och IUCN[1] på basis av avvikande utseende, läten och det faktum att hybridzonen verkar vara smal, som smalast endast 10 km.[5]
Levnadssätt redigera
Fågeln häckar i barrskogstajga.[2] I vanor i övrigt som gransångaren.
Status redigera
Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]
Noter redigera
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Phylloscopus tristis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Siberian Chiffchaff (Phylloscopus tristis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1343933 26 april 2017).
- ^ Collinson, J.M., Archer, P., Odin, N., Riddington, R. & Walsh, P. (2013) Genetic analysis of migrant Siberian Chiffchaffs in Britain and Ireland. British Birds 106(2): 109–113.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Phylloscopus tristis.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
