Öppna huvudmenyn

Severin Løvenskiold

norsk ståthållare och politiker
För andra betydelser, se Severin Løvenskiold (olika betydelser).

Severin Løvenskiold, även Severin Lövenskiold, född den 7 februari 1777 i Porsgrund, död den 15 september 1856Fossum järnverk, var en norsk riksståthållare, Norges statsminister i Stockholm samt adelsman. Han var brorson till Bartholomeus Herman Løvenskiold, far till Otto Joachim Løvenskiold och Leopold Herman Severin Løvenskiold, farfar till Carl Otto Løvenskiold och Leopold Herman Løvenskiold.

Severin Løvenskiold
Severin Løvenskiold i uniform, med Serafimerordens band över axeln. Runt halsen syns Sankt Olavs ordens kommendörskors, och på bröstet syns kraschan för Serafimerorden och Elefantorden, samt Medaljen for borgerdåd. Målning av Fredric Westin.
Titlar
Tidsperiod 1841-1856
Utnämnd av Karl XIV Johan
Företrädare Herman Wedel-Jarlsberg
Efterträdare Ämbetet obesatt
Tidsperiod 1828-1841
Utnämnd av Karl XIV Johan
Företrädare Jørgen Herman Vogt
Efterträdare Frederik Due
Tidsperiod 1803-1813
Utnämnd av Kristian VII av Danmark
Yrke Ämbetsman
Övrigt arbete Kongelige Norske Videnskabers Selskab
Kungliga Lantbruksakademien
Utmärkelser Serafimerorden
Sankt Olavs orden
Elefantorden
Nordstjärneorden
Medaljen for borgerdåd
Personfakta
Född 7 februari, 1777
Fossum
Nationalitet Danmark Danmark
Norge Norge
Död 15 september 1856 (79 år)
Fossum
Frälse/adelsätt Løvenskiold
Sätesgård Fossum
Far Severin Løvenskiold
Mor Benedicte Henrikka Aall
Familj
Gift 9 april, 1802
Make/maka Hedevig Sophie Knuth
Barn Otto Joachim Løvenskiold
Leopold Herman Severin Løvenskiold

Ätten Løvenskiolds vapen.

BiografiRedigera

Løvenskiold studerade 1793-94 bergsvetenskap i Sachsen och Schlesien samt tog 1796 juridisk examen i Köpenhamn och ingick i Rentekammeren. År 1797 blev han assessor i Kommerskollegium samt 1801 tillika i Finanskassedirektionen och var i denna egenskap greve Schimmelmanns sekreterare. År 1802 övertog han ledningen av Fossums järnverk, som han kort därefter inköpte. År 1803 blev han amtman i Bratsberg Amt och styrde 1805-11 tillika kungens egendom Larviks grevskap. Vid krigets utbrott 1807 ägnade han sig ivrigt åt försvaret av sitt amt, anlade kustbatterier och inrättade enskilda provianteringskommissioner. År 1813 tog han avsked från amtmansbefattningen. År 1814 deltog han som representant för Bratsberg Amt i riksförsamlingen på Eidsvold, där han tillhörde greve Wedels mest framstående och inflytelserika meningsfränder i fråga om Norges förening med Sverige, under det att han däremot stod i spänt förhållande till Kristian Fredrik.

I november samma år utnämndes han till statsråd och fick jämte J.H. Vogt i uppdrag att underhandla med Danmark samt uppehöll sig av denna anledning först i Stockholm, senare i Köpenhamn från april 1815 till sommaren 1816. År 1817 tog han avsked från statsrådsämbetet och levde sedermera som enskild man på Fossum till 10 juli 1828, då han blev statsminister vid norska statsrådsavdelningen i Stockholm. Då han 1836 inte protesterat mot kungens åtgärd att upplösa stortinget, ställdes han av detta inför riksrätt och dömdes - enligt J.H. Vogts "optegnelser" med 11 röster mot 10 - att böta 1 000 speciedaler. Han begärde då sitt avsked, men detta blev honom i kraft av kunglig protokollsdiktamen av 26 september samma år förvägrat. Den 27 februari 1841 utnämndes han som greve Wedels efterträdare till Norges ståthållare, och på denna post kvarstod han ända till den 17 maj 1856, då han till följd av sin höga ålder på begäran erhöll avsked. Løvenskiold var en karaktärsfast, utpräglat konservativ personlighet.

Utmärkelser[1]Redigera

Ledamotskap[1]Redigera

BilderRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Norskt biografiskt lexikon
 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lövenskiold, 2. Severin, 1904–1926.