Sermocinatio
Sermocinatio är en retorisk stilfigur (trop) som innebär att talaren låtsas citera ett yttrande från något dött, stumt eller frånvarande.[1] Sermocinatio är besläktad med stilfiguren prosopopeia. Skillnaden mellan de två är att sermociatio alltid citerar något vilket inte prosopopeia nödvändigtvis gör.
Stilfigurer |
---|
DIALOG |
Apostrofering |
Descriptio |
Divisio |
Hypofor |
Illeism |
Prosopopoeia |
Ratiocinatio |
Retorisk fråga |
Sermocinatio |
JÄMFÖRELSE |
Allegori |
Antites |
Kenning |
Liknelse |
Metafor |
Metonymi |
Pars pro toto |
Synekdoke |
ORDLEK |
Malapropism |
Oxymoron |
Paronomasi |
Zeugma |
STRUKTUR |
Anastrof |
Isokolon |
Kiasm |
Parallellism |
Trikolon |
TILLÄGG |
Evidentia |
Hopning |
Hyperbol |
Perifras |
Pleonasm |
Polysyndeton |
Stegring |
Tautologi |
UPPREPNING |
Allitteration |
Anadiplos |
Anafor |
Assonans |
Epanalepsis |
Epifor |
Rim |
Symploke |
Synonymi |
UTESLUTNING |
Asyndeton |
Ellips |
Ironi |
Litotes |
Meiosis |
ÖVRIGT |
Antonomasi |
Dysfemism |
Eufemism |
Exclamatio |
Katakres |
Sermocinatio kan därför ses som att man lägger ord i mun på någon eller något, men den kan även användas för att göra ett ställningstagande.[1]
Exempel
redigera- "Vart är vi på väg?" frågar ni
- Förr eller senare kommer ni tänka "Hon hade rätt"
- Jag skulle säga att motståndaren kallar er för "fiende"