Self-determination theory (SDT) är en psykologisk makroteori inom motivationspsykologin som berör människors utvecklingsstadier och medfödda psykologiska behov. Den handlar om de motiv som styr människors val, utan yttre påverkan och störningar. SDT fokuserar på i vilken grad en individs beteende är självmotiverat och självbestämt.[1][2][3]

Under 1970-talet utvecklades forskningen om SDT ur studier som jämförde inre och yttre motiv och ur en gradvis ökad förståelse för den dominerande rollen som den inneboende motivationen spelade för en individs beteende,[4] men det var inte förrän i mitten av 1980-talet som SDT formellt introducerades och accepterades som en rimlig empirisk teori. Den forskning som tillämpar SDT på olika områden inom socialpsykologin har ökat avsevärt sedan 2000-talet.

De nyckelstudier som ledde fram till SDT byggde bland annat på forskning kring inre motiv.[5] Med begreppet "inre motiv" avses då någon gör något för dess egen skull för att personen uppfattar det som intressant och tillfredsställande i sig, till skillnad från "yttre motiv" som följaktligen handlar om vad en person gör för att uppnå ett faktiskt, yttre mål. Olika typer av motiv har beskrivits efter den utsträckning i vilka de har blivit internaliserade, det vill säga då man aktivt tagit till sig andras tankar, värderingar och reaktionssätt och accepterat dessa som sina egna.[6]

Människans tre behovRedigera

Psykologerna Edward L. Deci och Richard Ryan utvecklade senare den tidiga forskning som utförts kring skillnaderna mellan inre och yttre motiv och lade fram tre huvudsakliga behov som styrs av inre motiv.[7][8] Enligt Deci och Ryan motiverar de tre behoven jaget att inleda de göranden och låtanden som är viktiga för en persons psykologiska hälsa och välbefinnande:[1]

  1. kompetens (att behärska sitt liv),
  2. självbestämmande (någon form av kontroll över sitt liv) och
  3. tillhörighet (någon form av social meningsfullhet, känsla av tillhörighet i en grupp).

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Ryan, R. M. & Deci, E. L. (2000). Self-determination theory and the facilitation of intrinsic motivation, social development, and well-being. American Psychologist, 55, 68-78. https://dx.doi.org/10.1037/0003-066X.55.1.68
  2. ^ Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2012). Motivation, personality, and development within embedded social contexts: An overview of self-determination theory. In R. M. Ryan (Ed.), Oxford handbook of human motivation (pp. 85-107). Oxford, UK: Oxford University Press.
  3. ^ Ryan, R. M. & Deci, E. L. (2017). Self-determination theory: Basic psychological needs in motivation, development, and wellness. New York: Guilford Publishing.
  4. ^ e.g. Lepper, M. K., Greene, D., & Nisbett, R. (1973). Undermining children's intrinsic interest with extrinsic reward: A test of the "overjustification" hypothesis. Journal of Personality and Social Psychology, 28, 129–137.
  5. ^ e.g. Deci, E. L. (1971). Effects of externally mediated rewards on intrinsic motivation. Journal of Personality and Social Psychology, 18, 105–115.
  6. ^ Ryan, R (1995). ”Psychological needs and the facilitation of integrative processes”. Journal of Personality 63 (3): sid. 397–427. doi:10.1111/j.1467-6494.1995.tb00501.x. PMID 7562360. 
  7. ^ Deci, E., & Ryan, R. (1991). A motivational approach to self: Integration in personalit'. In R. Dienstbier (Ed.), Nebraska symposium on motivation: Vol. 38. Perspectives on motivation (pp. 237–288). Lincoln: University of Nebraska Press.
  8. ^ Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1995). Human autonomy: The basis for true self-esteem. In M. Kernis (Ed.), Efficacy, agency, and self-esteem (pp. 3149). New York: Plenum.

ÖversättningRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.