Öppna huvudmenyn
Selenlikriktare

En Selenlikriktare är en typ av likriktare, uppfunnen 1933. De användes för att ersätta likriktare gjorda av elektronrör i nätaggregat för elektronisk utrustning.

Den fotoelektriska och likriktande egenskapen av selen observerades av C. E Fitts omkring 1866, men praktiska likriktaranordningar tillverkades inte rutinartat förrän på 1930-talet. I motsats till kopparoxidlikriktaren, tålde selenlikriktaren högre spänningar men vid en lägre strömkapacitet per enhetsarea.

KontruktionRedigera

Selenlikriktare är uppbyggda i lager av aluminium eller stålplattor belagda med cirka 1 μm vismut eller nickel. Ett mycket tjockare lager av selen (50 till 60 μm) vilket doppats i halogener, deponeras på metallbeläggningen. Selen omvandlas sedan till den polykristallina grå (hexagonala) formen genom glödgning. Varje platta kan stå emot cirka 20 volt i den omvända riktningen. Metallplattorna, eller diskarna, fungerar också som kylare och för att tillhandahålla en monteringsplats för plattorna. Plattorna kan staplas i det oändliga för att klara högre spänningar. Staplar av tusentals små selenplattor har använts som högspänningslikriktare i TV-apparater och kopiatorer.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Selenium rectifier, 22 april 2014.