Wikipedia

Santa Galla Antiqua

riven kyrkobyggnad i Rom
Ej att förväxla med Santa Galla eller Santa Maria in Portico Campitelli.

Santa Galla, även benämnd Santa Galla Antiqua, tidigare Santa Maria in Portico,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Galla av Rom. Kyrkan var belägen vid dagens Via Luigi Petroselli i Rione Ripa. Tillnamnet ”Portico” syftar på Porticus Gallatorum, en vidsträckt tempelportik.

Santa Galla Antiqua
(Santa Maria in Portico)
Kyrka
Fasaden.
Fasaden.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Strada delle Carrozze, nuvarande Via Luigi Petroselli
Arkitekt Mattia de Rossi
Stil Barock
Invigd 524
1725 (ombyggnad)
Dekonsekrerad/
Riven 		 
 - Riven 1936
Santa Galla. Gravyr av Giuseppe Vasi.
Santa Galla.
Gravyr av Giuseppe Vasi.
Santa Galla.
Gravyr av Giuseppe Vasi.

Historia redigera

Enligt traditionen grundades kyrkan och ett härbärge av den heliga Galla av Rom år 524 under påve Johannes I:s pontifikat. Kyrkan hyste ursprungligen en undergörande Maria-ikon.[2] Påve Gregorius VII lät bygga om kyrkan och konsekrerade den på nytt år 1073. I slutet av 1100-talet lät påve Celestinus III uppföra ett sjukhus vid kyrkan. I början av 1500-talet överläts kyrkan åt Confraternita dei Candelottari, ljushandlarnas skrå.[2] I mitten av 1600-talet inrättades vid kyrkan ett natthärbärge för fattiga.[3]

År 1656 drabbades Rom av en allvarlig pestepidemi och människor bad då om Jungfru Marias förböner framför den undergörande ikonen; då epidemin bedarrade höjdes röster för att kyrkobyggnaden skulle restaureras och ikonen ges en mera värdig inramning. Påve Alexander VII lät år 1662 istället föra ikonen till Santa Maria in Campitelli, vilken restaurerades och byggdes om av arkitekten Carlo Rainaldi.[2]

År 1725 uppdrog adelsdamen Laura Odescalchi åt arkitekten Mattia de Rossi att genomföra en genomgripande omstrukturering av kyrkobyggnaden; i samband med denna helgades den åt den heliga Galla.[3] Fasaden hade korintiska pilastrar i nedervåningen och doriska pilastrar i övervåningen. Kyrkans grundplan var elliptisk med sidokapell. Kyrkans kupol hade en hög tambur med lanternin.[2]

Kyrkan Santa Galla och det övriga byggnadskomplexet revs år 1936 för anläggandet av Via del Mare, dagens Via del Teatro di Marcello och Via Luigi Petroselli. På platsen för kyrkan och sjukhuset står idag Palazzo dell'Anagrafe, uppfört 1936–1939. Kyrkans högaltare fördes år 1988 till den moderna kyrkan Santa Galla i stadsdelen Garbatella.[2]

Omnämningar i kyrkoförteckningar redigera

Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario 1192 sce. Marie de porticu[4]
Il Catalogo Parigino cirka 1230 s. Maria de Porticu[5]
Il Catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancte Marie in Porticu dyaconi cardinalis[6]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sce. Marie d Porticu[7]
Il Catalogo del Signorili: L'indice delle reliquie cirka 1425 s. Marie de Porticu[8]

Diakonia redigera

Kyrkan stiftades som diakonia med namnet Santa Maria in Portico Octaviae av påve Gregorius I omkring år 590.[9]

Kardinaldiakoner (urval)

Bilder redigera

  •  
    Kyrkan Santa Galla (nummer 1040) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
  •  
    Santa Galla (här benämnd S. Mariae de Porticu) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
  •  
    Kyrkan Santa Galla var belägen på platsen för mittornet på Palazzo dell'Anagrafe.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Hülsen 1927, s. 359
  2. ^ [a b c d e] Lombardi 1998, s. 309
  3. ^ [a b] Rendina 2000, s. 111
  4. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#42. Läst 27 januari 2022. 
  5. ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#81. Läst 27 januari 2022. 
  6. ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#223. Läst 27 januari 2022. 
  7. ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#300. Läst 27 januari 2022. 
  8. ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425): L'indice delle reliquie”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#r18. Läst 27 januari 2022. 
  9. ^ ”S. Maria in Portico Octaviae” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 14 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220114104429/https://cardinals.fiu.edu/deaconries-2.htm#Portico. Läst 27 januari 2022. 

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Santa_Galla_Antiqua&oldid=51512116”