Santa Francesca Romana a Strada Felice, även benämnd Santa Francesca Romana in Via Sistina[1] och Santa Francesca Romana dei Padri del Riscatto,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Franciska av Rom. Kyrkan var belägen vid dagens Via Sistina i Rione Colonna.

Santa Francesca Romana a Strada Felice
Kyrka
Santa Francesca Romana a Strada Felice (nummer 76) på Giovanni Battista Faldas vy över Rom från år 1676.
Santa Francesca Romana a Strada Felice (nummer 76) på Giovanni Battista Faldas vy över Rom från år 1676.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Strada Felice (dagens Via Sistina)
Stil Barock
Invigd 1614
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Riven 1930
Santa Francesca Romana a Strada Felice (nummer 375 vid den röda pilen) och Oratorio di Santa Maria Assunta (nummer 376 vid den blå pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Nummer 374 avser Santi Ildefonso e Tommaso da Villanova.
Santa Francesca Romana a Strada Felice (nummer 375 vid den röda pilen) och Oratorio di Santa Maria Assunta (nummer 376 vid den blå pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
Nummer 374 avser Santi Ildefonso e Tommaso da Villanova.
Santa Francesca Romana a Strada Felice (nummer 375 vid den röda pilen) och Oratorio di Santa Maria Assunta (nummer 376 vid den blå pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
Nummer 374 avser Santi Ildefonso e Tommaso da Villanova.

Kyrkans historia redigera

Kyrkan och det intilliggande klostret uppfördes år 1614 på uppdrag av Trinitarieorden. Under Innocentius XI:s pontifikat (1676–1689) fick Mattia de Rossi, elev till Bernini, i uppdrag att restaurera kyrkan och rita en ny fasad. En av altarmålningarna var utförd av Francesco Cozza och föreställde Jungfru Maria och Jesusbarnet med två änglar som visar dem Trinitariernas ordensdräkt.[2][3]

Under 1700-talets första hälft lämnade Trinitariefäderna kyrkan och installerade sig vid Santissima Trinità degli Spagnoli, belägen vid Via Condotti. För en tid hyste klostret ett härbärge för medellösa flickor, kallat Ritiro della Croce, vilket förestods av Zitelle Povere di Santa Francesca. I slutet av 1800-talet övertogs kyrkan och klostret av Pontificio Collegio Boemo; i samband med detta helgades kyrkan åt den böhmiske prästen och martyren Johannes Nepomuk och gavs namnet San Giovanni Nepomuceno. År 1929 lämnade det böhmiska prästseminariet kyrkan och klostret för nya lokaler vid Via Concordia i sydöstra Rom.[2]

Rivning redigera

Kyrkan revs år 1930.[4] En annan källa anger att rivningen ägde rum under 1950-talet.[2] På platsen står nu Teatro Sistina.[5]

Referenser redigera

Noter redigera

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 304. OCLC 9269651 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 137. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 106. ISBN 88-8289-419-3 
  • Venuti, Ridolfino (1767) (på italienska). Accurata, e succinta descrizione topografica e istorica di Roma moderna. Roma: Carlo Barbiellini al Corso. sid. 83. OCLC 8825495