Sant'Elena fuori Porta Prenestina, även benämnd Sant'Elena, är en kyrkobyggnad och titeldiakonia i Rom, helgad åt den heliga Helena. Kyrkan är belägen vid Via Casilina i quartiere Prenestino-Labicano och tillhör församlingen Sant'Elena.[1]

Sant'Elena fuori Porta Prenestina
Kyrka
Fasaden vid Via Casilina.
Fasaden vid Via Casilina.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Sant'Elena
Plats Via Casilina
Invigd 17 september 1916
Webbplats: Parrocchia Sant'Elena – Roma

Kyrkans tillnamn ”fuori Porta Prenestina” syftar på att kyrkan är belägen utanför Porta Prenestina, vilket är ett annat namn för Porta Maggiore.

Historia redigera

Kyrkan uppfördes på initiativ av påve Pius X med anledning av 1600-årsjubileet av ediktet i Milano, vilket utfärdades år 313 av den västromerske kejsaren Konstantin och den östromerske kejsaren Licinius och innebar att kristendomsförföljelserna upphörde. Kyrkan helgades åt Helena, Konstantins mor. Kyrkan är belägen i början av Via Casilina, tidigare Via Labicana, i närheten av Sankt Castulus katakomber. Längre bort vid Via Casilina ligger ruinen efter Helenas mausoleum, vilket Konstantin lät uppföra åt sin mor.[2]

Kyrkan uppfördes åren 1913–1916 i nyrenässans[3] efter ritningar av arkitekten Guglielmo Palombi. Kyrkan konsekrerades den 17 september 1916.[1]

Exteriören redigera

Fasaden har två våningar; den nedre har tre axlar, medan den övre har en axel. Båda våningarna har pilastrar i kompositordning. Den nedre våningen har en huvudportal och tvenne sidoportaler. Till vänster om huvudportalen sitter en minnestavla över de församlingsmedlemmar som omkom i ett allierat bombanfall den 13 augusti 1943. Bland de omkomna återfanns prästen Raffaele Melis.[4]

Den övre våningen har ett stort, runt fönster. Fasaden kröns av ett profilerat, triangulärt pediment.[2]

 
Minnestavla vid Via del Mandrione

Raffaele Melis
Raffaele Melis (1886–1943) var från år 1936 kyrkoherde i församlingen Sant'Elena. Den 13 augusti 1943 bombades Rom av de allierade och ett tåg på järnvägen framför kyrkan träffades. Fader Raffaele gav sig då, med allvarlig risk, ut till de sårade och döende med helig olja. När han skötte om de nödlidande, blev han träffad av en projektil och omkom. År 1995 gavs fader Raffaele titeln Guds tjänare. Han är begravd i kyrkan Sant'Elena.[5]

Interiören redigera

Interiören är treskeppig med rund absid. I mittskeppet finns framställningar av legenden om det sanna Korset och sidoskeppens tak är dekorerade med kristna motiv och symboler. I absiden finns en målning som framställer den heliga Helena med martyrerna Tiburtius, Stratonicus och Gorgonius till höger och Petrus, Marcellinus och Castulus till vänster. Samtliga dessa martyrer begravdes längs Via Labicana.[2] I absidens halvkupol ses en framställning av Jesu Kristi kors.

Titeldiakonia redigera

Sant'Elena fuori Porta Prenestina stiftades som titeldiakonia av påve Johannes Paulus II år 1985.[6]

Kardinaldiakoner

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”Parrocchia Sant'Elena” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 18 september 2019. https://archive.today/20190918144441/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=50. Läst 18 september 2019. 
  2. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 423.
  3. ^ ”Sant'Elena fuori Porta Prenestina” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 18 september 2019. https://archive.today/20190918184156/https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=4175. Läst 18 september 2019. 
  4. ^ Rendina 2000, s. 96–97.
  5. ^ ”Servo di Dio Raffaele Melis, sacerdote” (på italienska). Santi e Beati. Arkiverad från originalet den 18 september 2019. https://archive.today/20190918191529/http://www.santiebeati.it/dettaglio/95609. Läst 18 september 2019. 
  6. ^ ”S. Elena fuori Porta Prenestina” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 18 september 2019. https://archive.today/20190918145231/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/deaconries-1.htm%23Elena#Elena. Läst 18 september 2019. 

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

  • Alemanno, Massimo (2007) (på italienska). Le chiese di Roma moderna. 3. Roma: Armando. sid. 119–121. ISBN 978-88-6081-147-9 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 793. ISBN 88-365-2541-5 
  • Caselli, Virgilio (1962) (på italienska). Visite a chiese romane. Roma: Nuova Grafica Romana. sid. 111–113. OCLC 886940469 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 423. OCLC 30727273 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 96–97. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar redigera