Wikipedia

Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi

Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi, officiellt benämnd Santa Croce e San Bonaventura alla Pilotta, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt det heliga Korset och den helige Bonaventura. Kyrkan är belägen vid Via dei Lucchesi i Rione Trevi och tillhör församlingen Santi XII Apostoli.[1]

Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi
Kyrka
Fasaden vid Via dei Lucchesi.
Fasaden vid Via dei Lucchesi.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santi XII Apostoli
Plats Via dei Lucchesi
Invigd 1580
Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi på en karta från år 2018.
Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi på en karta från år 2018.
Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi på en karta från år 2018.

Santa Croce e San Bonaventura är luccesernas kyrka i Rom.

Kyrkans historia redigera

Dagens kyrkobyggnad är uppförd på platsen för den medeltida San Nicola de Portiis, uppförd på 800-talet. På 1200-talet byggdes en ny, större kyrka ovanpå denna. År 1536 förlänades kyrkan åt kapucinmunkar. På initiativ av påve Gregorius XIII, ordens beskyddare, byggdes klostret till och en ny kyrka byggdes. Konsekreringen ägde rum den 12 mars 1580.[2] Den helige Felix av Cantalice tillbringade lång tid i klostret. Påve Urban VIII överlät år 1631 kyrkan åt den luccesiska kolonin i Rom, la "Nazione Lucchese dimorante a Roma".[3] På 1680-talet byggdes kyrkan ånyo om, efter ritningar av arkitekten Mattia de Rossi; fasaden är hans verk.[4]

Fasaden har fyra korintiska pilastrar, vilka bär upp ett entablement och ett triangulärt pediment.

Interiören redigera

Högaltarmålningen framställer il Volto Santo di Lucca, ett träkrucifix, vilket vördas i katedralen i Lucca.[5]

Kyrkans innertak har fyra fresker, utförda av Giovanni Coli och Filippo Gherardi mellan 1673 och 1677: Kejsar Herakleios återför det sanna Korset till Jerusalem, Änglar med Veronicas svetteduk, Änglar med Volto Santo samt Änglar med Kristi pinoredskap.[6]

Kyrkan har sex sidokapell, tre på vardera sida.

Höger sida redigera

Cappella di Santa Zita

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den heliga Zita. Altarmålningen utgörs av Den heliga Zita, utförd av Lazzaro Baldi, elev till Pietro da Cortona. Kapellet är rikligt dekorerat med polykrom marmor.[7]

Cappella della Santissima Trinità

Det andra kapellet är invigt åt den heliga Treenigheten och har Biagio Puccinis Den Obefläckade Avlelsen, vilken ersatte Pietro Testas Jesu frambärande i templet.[7]

Tredje kapellet på höger hand har målningen Ärkeängeln Rafael, utförd av Agostino Tofanelli, till minne av sonen Raffaele, som avled i ung ålder.[5]

Vänster sida redigera

Cappella del Santissimo Crocifisso

Första sidokapellet på vänster hand är invigt åt den korsfäste Kristus. Över altaret hänger ett träkrucifix från 1700-talet; sidoväggarna har målningarna Kristi törnekröning och Ecce Homo, utförda av Giovanni Coli och Filippo Gherardi.[8]

Cappella della Regina dei Caeli

Detta kapell är invigt åt Himmelens drottning. Altarmålningen framställer Jungfru Marie kröning och är ett verk av Domenichino. I detta kapell är flera prominenta lucceser begravda.[8]

Cappella di San Bonaventura

Det tredje kapellet är invigt åt den helige Bonaventura. Kapellet var tidigare invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd; om detta vittnar altarmålningen Jungfru Marie himmelsfärd och de heliga Hieronymus och Franciskus av Antonino Alberti.[9]

Absiden till den medeltida San Nicola de Portiis kan beskådas i cortilen till Palazzo San Felice vid Via della Dataria.[10]

Bilder redigera

  •  
    Il Volto Santo di Lucca.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Chiesa annessa Santa Croce e San Bonaventura alla Pilotta” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 24 juni 2018. https://www.webcitation.org/70PPEOb7A?url=http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188. Läst 24 juni 2018. 
  2. ^ Negro 1995, s. 42.
  3. ^ Negro 1995, s. 43.
  4. ^ Ausenda 2002, s. 323.
  5. ^ [a b] Negro 1995, s. 46.
  6. ^ Negro 1995, s. 44–45.
  7. ^ [a b] Negro 1995, s. 45.
  8. ^ [a b] Negro 1995, s. 47.
  9. ^ Negro 1995, s. 46–47.
  10. ^ Lombardi 1993, s. 82.

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 261. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 323. ISBN 88-365-2541-5 
  • Buchowiecki, Walther (1967) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 1, Die vier Patriarchalbasiliken und die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Agata dei Goti bis S. Francesco Saverio. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76030. OCLC 888923228 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 407–408. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 82. OCLC 30727273 
  • Negro, Angela. ”Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi; San Nicola de Portiis” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (4): sid. 42–48. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 82. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Santa_Croce_e_San_Bonaventura_dei_Lucchesi&oldid=49241657”