Öppna huvudmenyn

Sant'Andrea de Biberatica

Sant'Andrea de Biberatica, även benämnd Sant'Andrea iuxta SS. Apostolorum,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt aposteln Andreas. Kyrkan var belägen vid dagens Via della Pilotta i Rione Trevi.

Sant'Andrea de Biberatica
Kyrka
Sant'Andrea de Biberatica, här benämnd S. Andreae de Biberatica, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
Sant'Andrea de Biberatica, här benämnd S. Andreae de Biberatica, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via della Pilotta
Invigd cirka år 800
Dekonsekrerad/Riven  
 - Riven 1500-talets senare hälft
Dagens Via della Pilotta i Rom.
Dagens Via della Pilotta i Rom.

Tillnamnet ”Biberatica” åsyftar det antika distriktet Biberatica.[2] Distriktet Biberatica, av latinets bibere, "dricka", fick sitt namn av att det hyste många brunnar och vattenkällor.[3]

Innehåll

Kyrkans historiaRedigera

Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i biografin över påve Leo III i Liber Pontificalis.[3] Vid kyrkan fanns ett kloster för benediktinnunnor.[2][3]

Sant'Andrea de Biberatica revs under 1500-talets senare hälft.

Omnämningar i kyrkoförteckningarRedigera

Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario 1192 sco. Andree[4]
Il catalogo Parigino cirka 1230 s. Andreas de Veneratica[5]
Il catalogo di Torino cirka 1320 Monasterium sancti Andree de Biberatica[6]
Il catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Andree in Liberatica[7]
Il catalogo del 1555 1555 S. Andrea prope sanctos Apostolos regione Trevii[3]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Hülsen 1927, s. 181
  2. ^ [a b] Rendina 2000, s. 27
  3. ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 113
  4. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#160. Läst 15 december 2018. 
  5. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#120. Läst 15 december 2018. 
  6. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#2. Läst 15 december 2018. 
  7. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#205. Läst 15 december 2018. 

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 261–262. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1238. OCLC 2997278 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 113. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 27. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkarRedigera