Sant'Andrea de Aquarizariis, även benämnd Sant'Andrea de Acquarenariis,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt aposteln Andreas. Kyrkan var belägen på platsen för dagens Santa Maria della Pace vid Via della Pace i Rione Ponte.
| Sant'Andrea de Aquarizariis | |
| Kyrka | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via della Pace |
| Invigd | 1100-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | omkring 1480 |
Tillnamnen ”Aquarizariis” och ”Acquarenariis” syftar på acquaioli, det vill säga de som fyllde fat med vatten från Tibern och sålde till de invånare vilka inte hade någon annan vattenförsörjning.[2][3]
Kyrkans historia redigera
Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1] År 1192 blev kyrkan säte för Compagnia degli Acquaioli – vattenförsäljarna. I slutet av 1300-talet blev Sant'Andrea församlingskyrka.[1]
Kyrkan hade ett skepp, vilket föregicks av en portik. I denna portik fanns en Mariabild, kallad Madonna della Virtù, ”Dygdens Madonna”.[4] Vid ett tillfälle år 1480 kastade en person en sten på Mariabilden, som då började blöda. Denna mirakulösa händelse fick påve Sixtus IV att besöka kyrkan. Han avgav då ett löfte om att låta uppföra en ny, större kyrka om Italien kunde få fred. Påven uppdrog åt arkitekten Baccio Pontelli att riva Sant'Andrea-kyrkan och rita en ny kyrka. En rad konstnärer och arkitekter kom senare att bidra till kyrkobygget och dess dekoration, bland andra Rafael, Donato Bramante, Antonio da Sangallo den yngre och Pietro da Cortona.[1]
Omnämningar i kyrkoförteckningar redigera
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Andree de Aquariçariis[5] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Andree de Acquarenariis[6] |
| Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum | 1461 | Ecclesia S. Andree de Aquarecciariis [7] |
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 167
- ^ D'Orazio 1997, s. 2
- ^ Pautrier 2013, s. 40
- ^ Hülsen 1927, s. 176
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. https://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#131. Läst 25 juni 2020.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. https://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#91. Läst 25 juni 2020.
- ^ ”Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. https://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.html#S67. Läst 25 juni 2020.
Tryckta källor redigera
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 369–371. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1237. OCLC 2997278
- D'Orazio, Maria Pia (Dicembre 1997). ”Santa Maria della Pace” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 2–8. ISSN 1126-6546.
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 176. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 167. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 40. ISBN 978-1-291-37077-5