Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.

Sandgeting
Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljVespoidea
FamiljGetingar
Vespidae
UnderfamiljSolitära getingar
Eumeninae
SläktePalpgetingar
Pterocheilus
ArtSandgeting
P. phaleratus
Vetenskapligt namn
§ Pterocheilus phaleratus
AuktorPanzer, 1797
Hitta fler artiklar om djur med

Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.

Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.

ReferenserRedigera

  1. ^ Artdatabankens faktablad om sandgeting, Läst 16 augusti 2019.