Öppna huvudmenyn

San Lorenzo de Ascesa ai Monti, även benämnd San Lorenzuolo ai Monti,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Laurentius. Kyrkan var belägen i rione Monti, vid dagens Via dei Fori Imperiali, där den gatan möter Via di San Pietro in Carcere. ”Ascesa” kommer av Scesa di Leone Proto, vilket var ett annat namn på den antika gatan Clivus Argentarius. Diminutivet ”Lorenzuolo” hänvisar till kyrkobyggnadens lilla skala.

San Lorenzo de Ascesa ai Monti
Kyrka
San Lorenzo de Ascesa ai Monti (längst till höger). Gravyr av Giuseppe Vasi.
San Lorenzo de Ascesa ai Monti
(längst till höger).
Gravyr av Giuseppe Vasi.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via dei Fori Imperiali / Via di San Pietro in Carcere
San Lorenzo de Ascesa ai Monti (nummer 106 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 114 anger Santo Spirito alla Colonna Traiana och 115 Sant'Eufemia al Foro Traiano.
San Lorenzo de Ascesa ai Monti (nummer 106 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 114 anger Santo Spirito alla Colonna Traiana och 115 Sant'Eufemia al Foro Traiano.

Kyrkans historiaRedigera

Kyrkan nämns i ett dokument från mitten av 900-talet, upprättat av Leone protoscriniarius ("chefsnotarie"), sedermera påve med namnet Leo VIII.

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Laurentio de Proto.[2] I en bulla promulgerad av påve Innocentius III 1199 nämns kyrkan som en filial till Santi Sergio e Bacco al Foro Romano,[3] men den blev senare egen församlingskyrka.[4]

År 1704 överläts kyrkan åt kongregationen Pii Operai Catechisti Rurali, som dock lämnade den 1732. Fasaden restaurerades 1840 i nyklassicistisk stil.[5]

Kyrkans interiörRedigera

I kyrkan vördades delar av den helige Laurentius aska, bevarad i en förgylld silverurna.[6] Högaltaret hade en målning av Giovanni Alberti, föreställande De heliga Laurentius, Carlo Borromeo och Franciskus av Assisi.[6] Interiören, som hade ett skepp, hade även två sidoaltaren.

RivningRedigera

Under 1920- och 1930-talen lät Mussolini frilägga Kejsarfora och anlägga Via dell'Impero, dagens Via dei Fori Imperiali. Detta föranledde, att kyrkan San Lorenzo de Ascesa ai Monti demolerades 1932.[6][5]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Pautrier 2013, s. 159
  2. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 16 oktober 2015. 
  3. ^ Hülsen 1927, s. 280
  4. ^ Armellini 1982, s. 165
  5. ^ [a b] Cederna 2006, s. 253
  6. ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 60

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. OCLC 73221620 
  • Cecchelli, Carlo (1938) (på italienska). Studi e documenti sulla Roma sacra. Roma. R. Deputazione Romana di storia patria. Miscellanea [10.] 1938. Roma. Libris länk 
  • Cederna, Antonio (2006) (på italienska). Mussolini urbanista: lo sventramento di Roma negli anni del consenso. Venezia: Corte del Fontego. ISBN 88-95124-01-4. OCLC 78202810 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5