San Giuliano all'Esquilino, även benämnd San Giuliano l'Ospitaliere[1] och San Giuliano alli Trofei di Mario,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Julianus Hospitator. Kyrkan var belägen vid dagens Piazza Vittorio Emanuele II i Rione Esquilino.

San Giuliano all'Esquilino
Kyrka
San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S GIVLIANO ALLI TROFEI DI MARIO). Utsnitt från Giovanni Maggis Pianta prospettica di Roma från år 1625.
San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S GIVLIANO ALLI TROFEI DI MARIO). Utsnitt från Giovanni Maggis Pianta prospettica di Roma från år 1625.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via Carlo Alberto / Piazza Vittorio Emanuele II
Invigd 1200-talet
Dekonsekrerad/Riven  
 - Riven 1874
San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliani). Utsnitt från Christian Hülsens karta över Rom från år 1927.
San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliani). Utsnitt från Christian Hülsens karta över Rom från år 1927.

Kyrkans namnRedigera

Kyrkan benämns emellanåt ”San Giuliano alli Trofei di Mario”, vilket betyder att den var belägen vid Trofei di Mario (Marius troféer), en inkorrekt benämning för Alexander Severus nymfeum.[3][4][5][6]

Kyrkans historiaRedigera

Kyrkans tidigaste dokumenterade omnämnande är från år 1220. Därefter omnämns den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Iuliana,[7] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Juliani[8] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Iuliani.[9]

Kyrkan och dess kloster innehades av Karmelitorden från 1260 till 1675; under en tid utgjorde kyrkan även säte för värdshusvärdarnas och droskkuskarnas skrå. Kyrkan genomgick en restaurering under påve Nicolaus V:s pontifikat (1447–1455). I mitten av 1700-talet övertog redemptorister kyrkan och klostret.[4]

Kyrkan hade ett altare med en målning som föreställde Jungfru Maria med Jesusbarnet och de heliga Julianus och Mikael.[4]

Under 1800-talets andra hälft genomfördes omfattande stadsplanearbeten i Rom, projekterade av bland andra Pietro Camporese och Alessandro Viviani. I samband med nya gatudragningar och anläggandet av Piazza Vittorio Emanuele II revs kyrkan San Giuliano år 1874.[4][10]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278 
  • Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-288003-9 
  • Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. OCLC 7187657 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982 
  • Panciroli, Giulio (1725) (på italienska). Roma sacra e moderna. Roma: Mainardi. OCLC 493113842 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 104–106. ISBN 88-8289-419-3