Slussens vägsystem

trafikplats 1935–2016 på Slussområdet mellan Södermalm och Gamla stan i Stockholm
(Omdirigerad från Saltsjörampen)
Flygfoto över Slussenområdet 2012 (norr är till vänster).

Slussens vägsystem för fordonstrafik bestod före rivningen 2016 av flera gator, ramper och slingor inom Slussenområdet på norra Södermalm i Stockholm. Vägsystemet skapades i samband med bygget av trafikplatsen Slussen 1931-1935. På en liten yta trängdes ett tiotal ramper och slingor. Samtliga hade egna namn som fastställdes 1935 utom Saltsjöutfarten som fick sitt namn 1967.[1]

BakgrundRedigera

 
Slussens ursprungliga trafikföring med vänstertrafik (norr är till vänster).
Huvudartikel: Slussen

Problemet som ingenjörer och arkitekter ställdes inför när Slussen planerades var att på ett smidigt sätt koppla ihop Skeppsbron och Munkbron i norr med Katarinavägen och Hornsgatan i syd respektive sydväst, samt Söder Mälarstrand i väst med Stadsgården i öst. Det skulle ske helst planskilt och utan reglering genom polisman eller av trafikljus.

Lösningen på problemet blev en partiell klöverbladskorsning med tre slingor. Därmed skapades en tredimensionell trafikrörelse både horisontellt och vertikalt på ett sätt som var helt nytt för Sverige på 1930-talet.[2] Männen bakom byggprojektet Slussen var arkitekterna Tage William-Olsson och Holger Blom. Förslaget utarbetades i samarbete med stadsplanekontorets ingenjör Gösta Lundborg. Slussen är sannolikt den första klöverbladslösning i Europa som genomförts i stadsmiljö.[3]

Vägsystem före rivningenRedigera

När Slussens trafikapparat invigdes 1935 var den planerad för vänstertrafik, men kunde utan större problem anpassas till högertrafik 1967. Sedan dess har viss trafikreglering med trafikljus tillkommit och några vägar har fått ändrad utformning och nya namn. Exempelvis kallades Katarinavägens avsnitt över Karl Johansslussen för Västra Uppfarten och Skeppsbrons avsnitt för Östra Uppfarten. Östra Slussgatan och Västra Slussgatan fanns redan när Nils Ericsons sluss anlades, och var då den östra respektive västra huvudförbindelsen över Slussenområdet. Båda gatunamnen återkom 1935, men nu som underordnade sidostråk.

Slussens vägsystem bestod av följande gator, ramper och slingor, fördelade på tre plan:[4][5]

   
Slussenområdet på Stadsingenjörskontorets karta från 1940 och Slussenområdet på Open street map 2014

HuvudvägarRedigera

SlingorRedigera

  • Norra slingan gick från mellanplanet till torgplanet och förband Katarinavägens norrgående trafik med Skeppsbrons västgående trafik.
  • Södra slingan gick från torgplanet till mellanplanet och förband Skeppsbrons östgående trafik med Katarinavägens norrgående trafik.
  • Pelikanslingan (ursprungligen Västra slingan) gick från torgplanet till mellanplanet och förband Skeppsbrons västgående trafik med Katarinavägens sydgående trafik.

Ramper, utfarterRedigera

  • Mälarrampen låg på Slussens Mälarsida och förband Munkbroleden med Norra Järngravens västgående trafik.
  • Västra Slussgatan gick parallellt (utanför) med Pelikanslingan och förband Katarinavägens södergående trafik med Södermalmstorg.
  • Västra Terrassrampen låg vid Slussterrassens västra sida och förband Norra Järngraven med Katarinavägens norrgående trafik mot Munkbroleden.
  • Östra Terrassrampen låg vid Slussterrassens östra sida och förband Skeppsbrons södergående trafik med Norra Järngraven.
  • Östra Slussgatan gick i nordlig riktning från Katarinavägen, förbi KF-huset och Katarinahissen till Skeppsbron.
  • Saltsjörampen låg på Slussens Saltsjösida och förband Stadsgårdsledens västgående trafik dels med Södra och Norra Järngraven och dels med Skeppsbrons norrgående trafik.
  • Saltsjöutfarten tillkom 1967 och gick från Pelikanslingan och Katarinavägens sydgående trafik till Stadsgårdsledens östgående trafik.

Övriga passagerRedigera

KörexempelRedigera

De rakaste passagerna genom Slussenanläggningen var mellan Stadsgårdsleden – Söder Mälarstrand, Munkbroleden – Katarinavägen och Skeppsbron – Hornsgatan. Den mest omständliga vägen genom Slussens trafikkarusell var den från Hornsgatan österut ner till Katarinavägen i södergående riktning mot Södermalm. För att ta sig däremellan måste trafikanten köra genom samtliga tre slingor (Södra, Norra och Pelikanslingan) och befann sig stundtals visserligen på Katarinavägen, men åt fel håll, norrut. Här får smeknamnet ”trafikkarusell” sin praktiska tillämpning.

BilderRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 227. Libris länk. ISBN 91-38-90777-1 
  2. ^ Slussen, 1935 års anläggning av Mari Lorentzi och Per Olgarsson, s. 33
  3. ^ Slussen, 1935 års anläggning av Mari Lorentzi och Per Olgarsson, s. 32
  4. ^ Vägnamn enligt Stockholms stads officiella karta.
  5. ^ Vägnamn enligt Lantmäterikartan.