Öppna huvudmenyn

Salsta slott

barockslott som ligger vid Vattholma i Lena socken

Salsta slott är ett barockslott som ligger vid Vattholma i Lena socken, Uppsala kommun, cirka 2,5 mil norr om Uppsala. Slottet ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk och är sedan 1991 förklarat byggnadsminne som välbevarat barockslott och med tanke på platsens långa historia från tidig medeltid.

Salsta slott
Slott
Salsta slott sett från parken
Salsta slott sett från parken
Kommun Uppsala kommun
Ort Uppsala län
Adress Salsta slott, Salsta-Lena 63, 743 93 Vattholma
Arkitekt Mathias Spieler
Byggherre Nils Bielke d.y.
Empirrum på Salsta slott.
Empirrum på Salsta slott.

Innehåll

RenässansslottetRedigera

Den tidigaste kända bosättningen i Salsta är en befäst gård från tidig medeltid och den första kända ägaren var Karl Gregersson som 1301 bytte bort Salsta till Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta). Efter brytningen mellan Sten Kristiernsson (Oxenstierna) och Sten Sture den yngre intog Sten Stures fogdar Salsta 1516 och brände samtidigt gården.[1] Släkten Bielke blev ägare till Salsta på 1500-talet. Bielkes uppförde ett renässansslott i tre våningar på udden i dåvarande Salstasjön på den gamla gårdstomten och det finns avritat i Erik Dahlberghs Svecia antiqua et hodierna från 1670-talet som ett renässansslott i den äldre vasatidens stil.

BarockslottetRedigera

Det nuvarande barockslottet byggdes av greve Nils Bielke d.y. åren 1672–1678 efter ritningar av Mathias Spieler , en lärjunge till arkitekten Jean de la Vallée. Möjligen kan ett projekt av Nicodemus Tessin d.ä. ha använts. I slutet av byggnadstiden, på 1690-talet, var även den mindre kände arkitekten Johan Fredrik Eosander von Göthe inkopplad. Han hade börjat sin verksamhet i Bielkes tjänst vid dennes gods Kabelwich utanför Stettin. Salsta är byggt av sten i två våningar förutom källarvåningen, i öppen fyrkant. Slottet har två framskjutande hörnpaviljonger och två fristående flyglar och har c:a 35 rum. I övre våningens nordvästra del ligger det enkelt utstyrda slottskapellet från tiden omkring 1711, en av slottets bäst bibehållna barocka interiörer. Nils Bielke var inspirerad av den franska barocken och slottet byggdes med barockslottet Vaux-le-Vicomte som förebild som så många andra barockslott i Europa.

FörändringarRedigera

När greve Erik Brahe vid 1700-talets mitt blev slottets ägare, fördes dess värdefulla bibliotek och dyrbara rustkammare till större delen till Skokloster. Magnus Fredrik Brahe lät i slutet på 1700-talet genomföra renoveringar av slottet. Han lät bygga den svängda yttertrappan och moderniserade inredningen i huvudvåningen med bland annat moderna kakelugnar. 1875 försvann större delen av slottets 1600-talsutstyrsel med möblemang och porträtt som skingrades på auktion.

SlottsträdgårdenRedigera

Nils Bielke lät också anlägga en barockträdgård enligt samma franska mönster, strikt och symmetrisk. Trädgården omgavs av en lindallé, som ännu finns kvar, i övrigt finns bara några får spår av den ursprungliga trädgården. I södra delen av slottsparken finns en större sten, som ser ut som en runsten men som är av senare datum än vikingatiden. Det mesta tyder på att den lät huggas 1745 av dåvarande ägaren Carl Gustaf Bielke.

ÄgarskapRedigera

Den förste säkert kände ägaren till Salsta var Birger jarls sonson Karl Gregersson (Folkungaättens oäkta gren), som 1301 bytte det mot Södra Ljusterö till Abjörn Sixtensson (Sparre).

1301 stadfäste kung Birger Magnusson ett byte av jord mellan Abjörn Sixtensson och Karl Gregersson:

Kung Birger av Sverige kungör att herr Abjörn Sixtensson och Karl Gregersson i hans närvaro gjort ett egendomsbyte, varvid herr Abjörn tilldelade Karl ön "sydhralustra" (Södra Ljustran på Värmdö), vilken kungen givit Abjörn, med tillägor och i utbyte av denne fick ett gods i Salsta (Tensta socken, Norunda härad), med tillägor på villkor, att om avkastningen av nämnda ö överstiger avkastningen från godset i Salsta, så måste Karl ersätta mellanskillnaden åt herr Abjörn med annan avkastning i Norunda härad eller tvärtom, ifall godset i Salsta ger mer avkastning än ön. Alltså godkänner och stadfäster kungen detta byte. Sigillanter är utfärdaren, hans bror hertig E(rik), hans marsk Th(orkel) samt kontrahenterna Abjörn och Karl.
– av Svenskt Diplomatarium SDHK-nr: 1932 [2], 1301-01-05, Riksarkivet

Redan 1304 bytte han bort det till sin svåger riddaren Filip Ulfsson (Ulv) mot gods på Själland i samband med att han tvingades i landsflykt. Efter hans Ambjörns dök kom Salsta, sannolikt genom nytt byte, till Abjörns son riddaren Nils Abjörnsson. Han bytte 1343 till sig Vattholma kvarn, som sedan den tiden verkar ha hört samman med Salsta gods. Efter Nils död 1359 ärvdes Salsta av hans dotter Ingeborg, andra gången gift med Bengt Nilsson (Oxenstierna). Deras son Jöns Bengtsson (Oxenstierna) den äldre skrev sig till Salsta 1395 och 1396. Bengt Jönsson (Oxenstierna) skrev sig till Salsta 1428–49. Sonen Jöns Bengtsson (Oxenstierna) skrev sig till Salsta 1434 och 1442. Efter Bengts död övertog sonen Kristiern Bengtsson (Oxenstierna) den äldre som skrev sig till Salsta 1452–1473. 1463 nämns Kristiern och hans broder David som "riddare på Salsta". Efter Kristierns död ärvs Salsta av sonen Bengt Kristiernsson (Oxenstierna), sedan bröderna Hans Kröpelin och Sten Kristiernsson i Salsta med underlydande gårdar i Tensta och Lena socknar. Bengt skrev sig till Salsta 1479–81. Efter hans död beboddes Salsta av broder Sten Kristiernsson 1489–1516, och innehades därefter av hans änka Pernilla Nilsdotter (Sparre av Ellinge). Det ärvdes 1559 av Ture Pedersson Bielke, som var son till Pernillas syster Karin Nilsdotter.[1]

Salsta förblev i ätten Bielkes ägo 1751, då det köptes av översten greve Erik Brahe. Hans ättlingar bildade 1873 Vattholma bruks aktiebolag av Salsta och Vattholma, många underlydande gårdar samt Länna masugn. 1904 upplöstes bolaget, varvid Vattholma bruk och Länna masugn lades ned. Andelar i Dannemora gruva och andra delar av godset såldes och Salsta och Vattholma övergick till excellensen friherre Fredrik von Essen. Släkten von Essen sålde 1976 egendomen till Domänverket, senare Assi Domän. 1993 blev Salsta slott statligt byggnadsminne. Statens fastighetsverk förvaltar Salsta sedan 1996. Statens fastighetsverk hyr sedan oktober 2011 ut Salsta Slott till Wiig Antik & Evenemang AB.

ÄgarlängdRedigera

  • Karl Gregersson (Folkungaättens oäkta gren),
  • Abjörn Sixtensson (Sparre),
  • Filip Ulfsson (Ulv),
  • Nils Abjörnsson,
  • Ingeborg Nilsdotter och Bengt Nilsson (Oxenstierna),
  • Jöns Bengtsson (Oxenstierna),
  • Bengt Jönsson (Oxenstierna),
  • Kristiern Bengtsson (Oxenstierna) den äldre,
  • Hans Kröpelin och Sten Kristiernsson,
  • 1516 Pernilla Nilsdotter
  • 1559 Ture Pedersson Bielke,
  • Erik Brahe,
  • 1873 Vattholma bruks aktiebolag,
  • Fredrik von Essen,
  • 1976 Domänverket,
  • 1996– Statens fastighetsverk

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Det medeltida Sverige 1:3 Tiundaland s. 183-186
  2. ^ SDHK-nr: 1932 Svenskt Diplomatarium

Externa länkarRedigera