Safavidernas harem

kungliga haremet i Iran under Safaviderdynastins regeringstid

Safavidernas harem var det kungliga haremet i Iran under Safaviderdynastins regeringstid (1501-1736) var en separat institution där monarkens gemåler levde. Den hade sin egen specifika organisation och hierarki.[1]

I enlighet med den vanliga seden vid muslimska hov var monarkens mor den högst rankade kvinnan i haremet. I likhet med de osmanska sultanerna föredrog safaviderna föredrog att inte gifta sig utan istället skaffa barn med konkubiner. De flesta konkubiner var av georgiskt, armeniskt eller cirkassiskt ursprung. De togs som krigsfångar under militärkampanjer, köptes på slavmarknaden, eller gavs som gåva av lokala potentater och ämbetsmän i provinserna. De tvingades konvertera till shiaislam då de anlände till haremet och bar titeln kaniz.

Till skillnad från det vanliga vid muslimska hov, brukade Safavidernas prinsar kvarbli ovanligt länge i haremet, ända fram till vuxendomen, och umgås endast med haremskvinnor och eunucker, utan någon lärare som kunde undervisa dem, något som har beskrivits som bidragande till safavidernas brist på bildning och dekadans.

Eunuckerna utgjorde länken mellan haremet och omvärlden. Eunuckerna var slavar: de var ofta afrikaner, men kunde även vara vita, då ofta georgier. Eunuckerna hade en större roll i safavidernas hov än någon gång förr eller senare i Irans historia. De hade ansvaret för haremets skötsel, något som ofta gavs till vita eunucker. De fungerade som prinsarnas lärare inne i haremet och som haremskvinnornas budbärare till omvärlden. De utnämndes till tjänster i kungliga rådet och skattkammaren både innanför och utanför haremet, och var fosterfäder till de manliga slavar (ghilman) som utgjorde kungliga gardet och vakten i hovet utanför haremet.

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Sussan Babaie, Kathryn Babayan, Ina Baghdiantz-MacCabe, Mussumeh Farhad: Slaves of the Shah: New Elites of Safavid Iran, Bloomsbury Academic, 2004