Saab 29 Tunnan

svenskt jaktflygplan
(Omdirigerad från S 29 Tunnan)
Uppslagsordet ”Tunnan” leder hit. För ön i Finland, se Tunnan, Kyrkslätt.

SAAB 29, även Flygplan 29, med smeknamnet Flygande tunnan, eller bara Tunnan, var ett svenskt enmotorigt reaktionsdrivet stridsflygplan som utvecklades av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) på beställning från det svenska flygvapnet för att ersätta Flygplan 21, Flygplan 21R, Flygplan 26, Flygplan 28 och Flygplan 31.

SAAB 29 Tunnan
Flygplan 29 Tunnan
J 29F som målbogserare 1974.
Beskrivning
TypJaktflygplan (J 29)
Attackflygplan (A 29)
Spaningsflygplan (S 29)
Besättning1
Första flygning1 september 1948 (med Robert A. Moore som pilot)
I aktiv tjänst1950–1976
VersionerJ 29A, A/J 29B, S 29C, J 29E, J 29F
UrsprungSverige Sverige
TillverkareSvenska Aeroplan Aktiebolaget
Antal tillverkade661
Data
Längd10,23 meter
Spännvidd11,00 meter
Höjd3,75 meter
Vingyta24,15 m²
Tomvikt4 845 kg
Max. startvikt8 375 kg
Motor(er)Svenska Flygmotor RM2 (de Havilland Ghost)
Dragkraft27 kN
Prestanda
Max. hastighet1 060 km/h
1075 km/h (J 29D och F)
Räckvidd med
max. bränsle
1 100 km
Max. flyghöjd15 500 meter
Stigförmåga1 900 m/min
Beväpning & bestyckning
Fast beväpningA,B,E,F:
4 × 20 mm akan m/47C
180 patroner per kanon
Bomber2 × 200 kg brandbomb m/51
2 × 400 liter fälltank typ 1 "brandbomb"
2 × 500 liter fälltank typ 2 "brandbomb"
RobotarF:
2 × Robot 24B
RaketerA,B,E,F:
8 × ÖRAK
8-14 × lätt ARAK
2-4 × tung ARAK
12-24 × JRAK
ÖvrigtÖRAK = övningsraket
ARAK = attackraket
JRAK = jaktraket

Flygplanet var i aktiv militär tjänst i Sverige och Österrike mellan åren 1951 och 1972. J 29 ansågs jämbördigt med samtida amerikanska (F-86) och sovjetiska (MiG-15) plan och hade stor betydelse för svensk flygindustri.[1]

Historik redigera

Den första prototypen till Saab 29 flög 1 september 1948. Tunnan var det första stridsflygplanet i Sverige med pilvingar. Information om pilvingar kom från Schweiz och ska ha inkluderat ritningar på Messerschmitts Me P1101, P1110, P1111 och P1112.[2] SAABs projektchef Frid Wänström hämtade 1945 dessa hemliga papper från Schweiz till Sverige.[3] Handlingarna kom från ingenjörer från Messerschmitt som flytt till Schweiz i slutet av andra världskriget. Byggt på denna dokumentation och erfarenheter (tester på Messerschmitt) kunde SAAB bygga Tunnan med pilvingar. Dock inte ingenjör doktor Hermann Behrbohm som från 1951 kom att ingå i Saabs kärna i teamet runt Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken och kommande flygplanstyper. Däremot kände Behrbohm till bakgrunden till dokumentationen vilket ökade dess värde vid användningen av dem till Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken (tester med deltavingar).[4]

De första serieflygplanen levererades till Bråvalla flygflottilj 1951. Sammanlagt 224 stycken J 29A levererades mellan 1951 och 1953. En attackversion, J 29B, (ibland kallad A 29B) introducerades och levererades mellan 1953 och 1955. De 361 plan som levererades var i tjänst till 1957 då de ersattes av A 32A. Därefter utvecklades spaningsversionen S 29C i 76 exemplar mellan 1954 och 1956. Dessa var i aktiv tjänst fram till 1970. S 29C utrustades med radarvarningssystemet PQ17[5] och blev därmed var det första svenska stridsflygplan som hade radarvarnare. Det hade emellertid inga vapen ombord utan endast kameror.

 
J 29 med startraketer

1951 fick J 29 startraketer som kortade startsträckan.

Från 1954 och framåt byggdes alla jakt- och attackplan om och fick efterbrännkammare konstruerad av Östen Svantesson.[6] Vissa modifierades på flottilj (J 29E), andra direkt på Saab. Detta höjde maxhastigheten på planen en del men framförallt förbättrades stigförmågan. Denna modifiering kom inte S 29C tillgodo.

Av flygvapnets 661 Tunnor avskrevs 242 på grund av haverier där sammanlagt 99 piloter omkom. Den relativt höga olycksfrekvensen i början berodde på bristande kunskap om pilvingens egenskaper, i kombination med att det inte fanns någon tvåsitsig skolversion. En skolversion hade föreslagits av Saab, men flygvapnet valde att prioritera produktionen av jaktversionen. Det höga antalet haverier berodde också på Sveriges strävan att hålla sig utanför det kalla kriget. Övning skedde mycket krigslikt, och svenska piloter hade få begränsningar för vad de fick göra. Luftstrid övades dessutom ofta i stora formationer och kollisioner var inte ovanliga.[7]

I samband med avvecklingen av systemet och övergång till bland annat Draken-systemet, kom kanonerna från de skrotade planen att användas till att beväpna Pansarbandvagn 302. Tunnan kom att tjänstgöra vid Målflygdivisionen (MFD) fram till 1976.

I samband med flygvapnets femtioårsjubileum i augusti 1976 startades föreningen Tusen Timmar Tunnan, även känd som TTT Klubben, en sammanslutning vars medlemmar har minst tusen timmar, enligt militärt sätt att räkna flygtid, i Saab 29. Klubben bildades formellt först 1987, och kunde då visa upp en lista med 79 piloter.

Världsrekord redigera

 
Kapten Anders Westerlund efter världsrekordet den 6 maj 1954.

Den 6 maj 1954 satte en kapten i flygvapnet, Anders Westerlund, ett världsrekord med en J 29B med en medelhastighet på 977 km/h på en 500 km lång bana. Tiden var 30 minuter och 42 sekunder. Därmed distanserades det tidigare amerikanska rekordet med 27 km/h. Sverige fick behålla det rekordet i ett år innan det slogs av en amerikansk F-86H Sabre.

Två S 29C från Södermanlands flygflottilj (F 11) flugna av kapten Hans Neij och fältflygare Birger Eriksson slog 23 mars 1955 världsrekord över en sluten 1 000 km lång bana. De flög sträckan NyköpingNätra kyrka i Bjästa i nuvarande Örnsköldsviks kommun och åter med en medelfart på 900,6 km/h. Det gamla rekordet löd på 822 km/h och sattes i maj 1950 av den brittiske testpiloten James "Jim" Cooksey med en Gloster Meteor.[8]

Tunnan i krig redigera

Som en del i FN-operationen ONUC skickades 5 stycken J 29B till Kongo-Léopoldville 1961 i fredsbevarande syfte, under Kongokrisen. Ytterligare 4 stycken J 29B och 2 stycken S 29C skickades till Kongo året efter. Förbandet, benämnt F 22, ingick som en del i flygstyrkan U.N. Fighter Wing som var sammansatt av flygplan från flera länder. Inledningsvis deltog indiskt och etiopiskt flyg, i ett senare skede tillkom iranska och filippinska förband. Detta var andra gången svenskt stridsflyg deltog i krig. Första gången hade varit 1939–1940 när det svenska frivilligförbandet F 19, deltog i finska vinterkriget och Kongo-insatsen betraktades som framgångsrik med hög tjänstgöringsgrad för Tunnan-planen. De svenska planen angrep främst markmål, eftersom deras katangesiska motståndares fåtaliga stridsplan hade sämre luftstridsförmåga än Tunnan.

Konfrontation med det katangesiska flyget förekom men luftstrid inträffade endast vid ett tillfälle, den 29 december 1962. Under anflygning inför ett anfall mot flygplatsen i Kolwezi mötte en rote J 29 ur F 22 en katangesisk Harvard, flugen av en polsk pilot, som nyss startat från Kolwezi. Det rådde vid tillfället svåra väderförhållanden med dålig sikt och en mycket låg molnbas. Flygplanen flög på näst intill kontrakurs på låg höjd men den svenske rotechefen, Åke Christiansson beslutade ändå att anfalla. J 29:orna gjorde en sväng in mot det katangesiska planet och öppnade eld på relativt kort avstånd. Christiansson lyckades träffa Harvardens stjärtparti och allvarligt skada sidrodret. Piloten i Harvarden steg omedelbart upp i det låga molnlagret och den svenska roten tappade kontakten, varvid man fortsatte anflygningen mot Kolwezi. Harvarden lyckades därefter ta sig till Jadotville och landa där, men var satt ur flygbart skick under resten av stridigheterna. Piloten klarade sig utan skador.[9]

Under insatsen gick två J 29 förlorade vid haverier. I båda fallen i samband med landning på Kaminabasen utan personskador och med begränsade materiella skador, dock bedömdes reparationer för kostsamma eller tidskrävande och flygplanen ställdes av för att användas som reservdelsobjekt eller som skjutmål. När FN-insatsen avvecklades 1964, flög två J 29 och de båda S 29:orna hem till Sverige medan övriga flygplan sprängdes på plats, eftersom de var alltför omoderna för tjänst i Sverige och kostnaden att ta hem dem blev alltför hög. Ett flygplan 29398 (Vit Filip) finns bevarat på Flygvapenmuseum i Linköping (för närvarande i förråd). Den J 29F, 29657 som finns hos National Air and Space Museum i Washington D.C. bär samma märkning som ett flygplan ur F 22 men har aldrig varit i Kongo.

Tunnan på export redigera

Saab gjorde omfattande försök att sälja Tunnan internationellt men någon affär kom aldrig till stånd. Österrike kom däremot senare att köpa 30 begagnade J 29F, vilka tjänstgjorde mellan åren 1961 och 1972. Tio flygplan avskrevs efter haverier där sex piloter omkom.

 
J29F 29449 på Fliegermuseum i Zeltweg, Österrike.

Data redigera

 
Ritning av Saab 29 Tunnan
J 29A A/J 29B S 29C J 29E J 29F
Spännvidd 11,00 m
Längd 10,227 m
Höjd 3,75 m
Vingyta 24,00 m² 24,00 m² 24,00 m² 24,15 m² 24,15 m²
Tomvikt 4 580 kg 4 640 kg 4 700 kg 4 600 kg 4 845 kg
Max. startvikt 7 530 kg 8 170 kg 8 000 kg 8 170 kg 8 375 kg
Maxfart 1 050 km/h[10] 1 060 km/h 1 075 km/h
Bränslemängd (Intern)[11] 1430 Liter 2150 Liter
Bränslemängd (Extern)[11] 900 Liter
Dragkraft 2 270 kp 2 800 kp
Motor de Havilland DGT3. RM 2 RM 2B

Utrustning redigera

Automatkanoner redigera

Tunnan var beväpnad med fyra stycken 20 mm automatkanoner ("akan") under nosen. Dessa var av modell 20 mm automatkanon m/47C, en svensk version av den brittiska Hispano mk V. Dessa hade en eldhastighet på 700 skott per minut och vardera kanonen hade ett magasin med 180 patroner.

För träning kunde alla 20 mm akan bortmonteras och ersättas av två stycken 12.7 mm automatkanon m/39 i de övre kanonhålen.

Fälltankar redigera

Tunnan kunde bära två stycken fälltankar under vingarna för längre flygningar. Dessa monterades centralt under varje vinge. De kunde bäras tillsammans med 8 stycken lätta attackraketer.

Det fanns två typer av fälltankar. Fälltank typ 1 och 2. Dessa höll 400 och 500 liter vardera.

Bomber redigera

Tunnan hade inte en stor arsenal av bomber men kunde bära två stycken 200 kg brandbomb m/51 på fälltanksbalkarna.

Förutom detta kunde tunnans fälltankar armeras till brandbomber under flykt. De testades även med napalm för bättre verkan som brandbomber.

Raketer redigera

Tunnan kunde ta med en hel del olika typer av raketer för både jakt- och attackuppdrag. Dessa monterades nära kroppen under varje vinge.

För attackuppdrag kunde Tunnan bära mellan 8 och 14 lätta attackraketer (ARAK) på 8 raketställ (4-7 ARAK per vinge), alternativt 4 stycken tunga ARAK på 4 raketställ (2 ARAK per vinge). För övning kunde man bära 8 stycken övningsraketer (ÖRAK).

1953 testade man att montera ytterligare 2–4 stycken lätta ARAK, alternativt en tung ARAK i vardera fälltanksbalk tillsammans med ordinarie raketuppsättning. Det vill säga 18–20 lätta ARAK eller 6 stycken tunga ARAK.

För jaktuppdrag kunde Tunnan bära mellan 12 och 24 stycken 75 mm jaktraketer (JRAK) på 6 raketställ (6–12 JRAK per vinge).

Denna JRAK började utvecklas under början av 50-talet och kallades under utvecklingen för 75 mm JRAK fm/53E. Dessa var enbart attrapper.

1954 testade man att montera ytterligare JRAK genom fälltanksbalkarna som man gjorde med ARAK året innan. Tillsammans med ordinarie JRAK uppsättning monterade man 8 JRAK per fälltanksbalk vilket gav en total uppsättning av 40 JRAK.

Raketer
Ursprung Namn Raket Typ Viktklass Noter
Kaliber Stridsdel Model
  80 mm pansarraket m/46C RP-3 ARAK Lätt Användes sällan
  145 mm pansarsprängraket m/49A Bofors 10,3 cm raket ARAK Lätt
  145 mm pansarsprängraket m/49B Bofors 10,3 cm raket ARAK Lätt
  103 mm övningsraket m/49 Bofors 10,3 cm raket ARAK Lätt
  180 mm halvpansarraket m/49 Bofors 18 cm raket ARAK Tung Användes primärt mot skepp
  180 mm halvpansarraket m/49B Bofors 18 cm raket ARAK Tung
  150 mm sprängraket m/51A Bofors 10,3 cm raket ARAK Lätt
  63 mm övningsraket m/52 Bofors 6 cm raket ÖRAK Lätt
  60 mm övningsraket m/54 - ÖRAK Lätt
  75 mm sprängraket m/55 "Frida" Bofors 7,5 cm raket JRAK Lätt
  63 mm övningsraket m/60 Bofors 6 cm raket ÖRAK Lätt
  127 mm målraket mk26 TDU-11/B Mk 26 ÖRAK Tung För övning med Robot 24

Robotar redigera

Tunnan hade ingen stor arsenal av robotar. Man använde enbart robotar på J 29F, och detta under jaktuppdrag. För dessa jaktuppdrag användes den värmesökande jaktroboten Robot 24 som var en importerad AIM-9B Sidewinder.

Under övning med Robot 24 användes målraket mk26. På den högra robotbalken monterades en Robot 24 och på den vänstra en målraket mk26. Först avfyrade man målraket mk26 och sedan Robot 24. Målraket mk26 var utrustad med ett värmebloss vilket lurade Robot 24 att det var en fientlig jetmotor.

Förutom jaktrobotar använde man tunnan som robotbärare under utvecklingen av Robot 04, som på den tiden hette Robot 304. Tunnan utrustades med Robot 304A vilket var en prototyp robot eller en så kallad provrobot utan stridsladdning som användes under styrtester. Själva Robot 04 kom inte att användas på Tunnan dock.

Robotar
Ursprung Namn Model Typ Not
  Robot 24 AIM-9B Sidewinder Jaktrobot Användes bara på J 29F
  Provrobot 304A Robot 04 prototyp Provrobot Bara en experimentell robot

Startraketer redigera

1951 fick Tunnan startraketer samtidigt som även A 21R) fick det, vilket kortade planens startsträckor. Startraketerna hade konstruerats av Svenska Flygmotor AB (SFA).

Versioner redigera

 
RM 2, de Havilland Ghost
 
Spaningsversionen.
 
Cockpit i målbogseringsutförande utan vapensystem. J 29F nummer 29575.

Totalt producerades 661 individer av Saab 29 av de olika varianterna, varav fyra individer endast tjänstgjorde som prototyper/provflygplan.

  • J 29A: Grundversion, utrustad med motorn RM 2 (de Havilland Ghost).
  • J 29B: Utrustad med extra bränsletankar monterade i vingarna. Även betecknad som A 29B.
  • S 29C: Obeväpnat spaningsflygplan.
  • J 29D: Provflygplan utrustad med en RM 2B[12] (de Havilland Ghost-motor med svenskkonstruerad efterbrännkamare).
  • J 29E: Modifierad B-version med ny yttervinge. Ibland kallad "tandvinge" eller "tandad vinge" efter engelskans "Dog-tooth wing".
  • J 29F: Modifierade flygplan av B- och E-versionen. Utrustad med RM 2B från J 29D samt E-vingen. Modifierad 1967 för målbogsering.
Benämning Antal Tidsperiod Typ Basering
 
J 29 4 1948–1950 Provflygplan
J 29A 224 1951–1963 Jaktflygplan F 3, F 9 F 12, F 15, F 16
J 29B 360 1953–1957 Jaktflygplan F 6, F 7, F 8, F 9 F 10, F 13
S 29C 76 1954–1970 Spaningsflygplan F 11, F 21, MFD
J 29D 1 1954-1955 Provflygplan
J 29E 29 1954–1958 Jaktflygplan F 4 F 9
J 29F 308 1955–1976 Jaktflygplan F 3, F 4, F 9, F 10, F 15, F 16, MFD

Orealiserade projekt redigera

JxR

Tidigt under Tunnans utveckling innan flygplanet ens fått ett internt namn på Saab kallades projektet bara JxR. Ett antal olika utkast i olika konfigurationer gjordes 1945 för Sveriges nästa jaktflygplan. De absolut första utkasten hade två bommar som tidigare projektet Saab 21 men i slutändan valde man en konfiguration med luftintaget i nosen. Det första utkastet av JxR med luftintaget i nosen hade raka vingar och en STAL Skuten reamotor. Denna variant av Tunnan kom inte längre än detta på grund av att Saab fick tag på tyska dokument om pilvingar och att Skuten inte hade byggts än vid denna tidpunkt. Denna brukar ibland kallas för Urtunnan.[13][14][15]

 
Saab R 1001-001

Saab R 1001 var det första Tunnanprojektet som nästan blev byggt. Planet hade en de Havilland Goblin-reamotor och pilvingar. Det första utkastet av R 1001 ritades sent 1945 och en fullskalig attrapp byggdes 1946. Flygplanet kom dock inte längre på grund av att starkare motorer blev tillgängliga och om R 1001 skulle kunna använda en sådan behövde sido- och höjdroder ritas om och sluttas tillbaka. [13][14][15]

     
Saab R 1001-002

Den senare varianten av R 1001 kallad 002. Denna variant hade den mycket kraftigare de Havilland Ghost-motorn och pilroder. R 1001-002 kom att ritas om ett par gånger för att slutligen bli Tunnan.[13][14][15]

 
Saab J 29R

J 29R var ett projekt att montera en radar i nosen på en J 29D. Två konfigurationer föreslogs, en med radarn centralt i luftintaget och en med radarn i en "näsa" ovanför luftintaget framför sittbrunnen. J 29R skulle fungerat som ett nattjaktflygplan men radarn skulle även ha hjälp att hitta flygplan i moln. En prototyp med en attrapp radom kallad "lösnäsa" testades. Projektet stoppades på grund av försämrad sikt och utvecklingen av Saab 32 Lansen som skulle fylla samma roll.[16][17]

   
Saab J 29D akan m/55

Tunnans beväpning på 4 stycken 20 mm automatkanoner (akan) ansågs inte kraftfull nog att effektivt skjuta ner bombflygplan och därför föreslog man att förse Tunnan med efterbrännkammare och 4 stycken 30 mm automatkanon m/55. En prototyp byggdes med 4 stycken 30 mm akan m/55 men som J 29R kom projektet inte längre på grund av utvecklingen av Saab 32 Lansen.[16][18][19]

Bevarade flygplan redigera

 
J 29A 29171
 
S 29C 29970, Flygvapenmuseum.
 
Tunnan tillsammans med sina efterträdare Lansen, Draken, Viggen och Gripen under flyguppvisningen över centrala Stockholm vid firandet av kung Carl XVI Gustafs 50 år på tronen 2023.
Version Nummer Plats
J 29A 29171 Flygvapenmuseum. I förråd hos F 16 Museum, på före detta Upplands flygflottilj i Uppsala.
J 29A 29203 Utställd på Svedinos Bil- och Flygmuseum, Ugglarp, Falkenberg.
J 29F 29373 Utställd på Jämtlands Flyg- och Lottamuseum, Optand, Östersund.
J 29F 29392 Uppställd på ett tak vid flygplatsen Wien-Schwechats internationella flygplats, Schwechat, Österrike.
J 29B 29398 I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F 29401 På piedestal vid före detta Jämtlands flygflottilj, Östersund.
J 29F 29441 På piedestal längs med E4 utanför Linköping.
J 29F 29443 På pelare vid Hörsching, Linz, Österrike.
J 29F 29447 På betongfundament vid Höhere Technische Bundeslehranstalt, Linz, Österrike.
J 29F 29449 Utställd på Fliegermuseum, Zeltweg, Österrike.
J 29F 29466 Utställd på Museum Fahrzeug-Technik-Luftfahrt, Bad Ischl, Österrike.
J 29F 29487 I förråd på Danmarks Tekniske Museum, Helsingör, Danmark.
J 29F 29507 I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F 29541 Utställd på Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F 29543 Utställd på Museo Storico Dell Aeronautico Militare Italiana, Vigna di Valle, Italien.
J 29F 29560 Utställd på Familienpark Hubhof, Österrike.
J 29F 29566 Utställd på Heeresgeschichtliches Museum, Wien, Österrike.
J 29F 29575 Flygvapenmuseum. Utställd på Ängelholms flygmuseum på före detta Skånska flygflottiljen.
J 29F 29582 Zeltweg, Österrike (troligen skrotad).
J 29F 29588 På pelare vid Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F 29589 På betongfundament vid High Chaparral, Kulltorp, Hillerstorp. (såld 2018)
J 29F 29621 Privatägd, under renovering, Götene.
J 29F 29624 Flygvapenmuseum. Utställd på Aeroseum, Göteborg.
J 29F 29640 Midland Air Museum, Coventry, Storbritannien.
J 29F 29657 I förråd vid National Air and Space Museum, Washington D.C., USA.
J 29F 29665 I förråd vid Musée de l'Air, Paris, Frankrike.
J 29F 29666 Flygvapenmuseum. Utställd på F 15 Flygmuseum, Söderhamn.
J 29F 29670 Flygvapenmuseum. Luftvärdig med civil registrering SE-DXB. Baserad på F 7 Såtenäs, Lidköping.
S 29C 29902 Flygvapenmuseum. Utställd på F 11 Museum, Skavsta.
S 29C 29929 På piedestal vid Norrbottens flygflottilj, Luleå.
S 29C 29937 Flygvapenmuseum. Utställd vid F 21 Museum, Luleå.
S 29C 29945 Utställd som reklampelare vid bilfirma, Kareby, Kungälv.
S 29C 29969 Flygvapenmuseum Utställd utomhus framför hall 3.

Tidigare utställd på Västerås flygmuseum, Hässlö (på före detta Västmanlands flygflottilj).

S 29C 29970 Utställd på Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
S 29C 29974 Utställd på Västerås flygmuseum, Hässlö.

Se även redigera

Fotnoter redigera


Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Nationalencyklopedin, Flygande tunnan, hämtad 2014-01-03.
  2. ^ ”Saabs Draken bär spår av Messerschmittplan”. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180802223509/https://www.nyteknik.se/teknikhistoria/saabs-draken-bar-spar-av-messerschmittplan-6395375. Läst 2 augusti 2018. 
  3. ^ ”Düsenjets nach Naziplänen”. https://www.tagesanzeiger.ch/wirtschaft/unternehmen-und-konjunktur/Duesenjets-nach-Naziplaenen/story/27551371. Läst 2 augusti 2018. 
  4. ^ Margareta Behrbohm, svärdotter
  5. ^ Bergkvist, Bengt (2010). ”Motmedel inom Svenska Flygvapnet 1950–2005” (PDF). Arkiverad från originalet den 2 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180802132028/http://www.vikingroost.org/pdf/MMrapport.pdf. Läst 21 april 2010. 
  6. ^ http://docplayer.se/8875316-I-bihjan-av-1936-fanns-i-dendavarande.html
  7. ^ ”Flygande Tunnan fyller 70 – Flygvapenbloggen”. blogg.forsvarsmakten.se. https://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2018/08/31/flygande-tunnan-fyller-70/. Läst 17 september 2020. 
  8. ^ Erik Rudberg och Edvin Hellbom, red. Svenska Dagbladets årsbok 1955. Stockholm: Svenska Dagbladet. sid. 199 
  9. ^ Hellström, Leif (2003). Fredsflygarna, FN-flyget i Kongo 1960-1964. Allt om Hobby. ISBN 91-7243-006-0 
  10. ^ FF materialavdelningen serie E I, Volym 3: 1939-49 (Bunt 2)
  11. ^ [a b] Flygande Tunnan Lennart Berns sid 53
  12. ^ Svenska militära flygmotorer 1926-1999 
  13. ^ [a b c] Göran Danbolt. SAAB 29 Tunnan En flygteknisk milstolpe. 
  14. ^ [a b c] Kristoffer Strandqvist. Kritiska år. 
  15. ^ [a b c] Bevingade verket 5, FrånJaktfalken till Viggen.pdf. 
  16. ^ [a b] Forslund, Mikael. SAAB 29 Flygande Tunnan 
  17. ^ ”The SAAB 29 Tunnan & SAAB 32 Lansen”. http://www.airvectors.net/avj29.html. Läst 7 december 2017. 
  18. ^ ”J 29 med 30 mm akan m/55”. https://i.imgur.com/mqDyqlW.jpg. Läst 23 maj 2018. 
  19. ^ ”J 29 med akan m/55”. https://i.imgur.com/ywB8yyi.jpg. Läst 23 maj 2018. 

Tryckta källor redigera

  • Schiller, Harald; Olsson, Nils (1970). Händelser man minns: en krönika i ord och bild. Stockholm: Samverkande bokförlags försäljningsorganisation. Libris 569745 
  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: Svenska militära flygplan och helikoptrar 1911–2005. Nässjö: Air Historic Research AB. sid. 102, 125. ISBN 91-975467-1-2 
  • Sjögren, Sven. Raketbeväpning i svenska flygvapnet : en sammanställning över Försökscentralens (Provningsavdelningens) medverkan vid utveckling och utprovning av raketbeväpning åren 1944-1954 

Webbkällor redigera

Översättningar redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Saab 29 Tunnan, 29 mars 2011.

Vidare läsning redigera

  • Hansson Karl-Axel, red (1989). Flyget på Karlsborg: Västgöta flygflottilj : 1939-1989. Stockholm: Prisma. sid. 71-79, 132. Libris 7407646. ISBN 9151823136 
  • Thorsson, Nils (1975). Historik och kartläggning av vapenmateriel för flygplan. Arboga. Libris 11480890 

Externa länkar redigera