Wikipedia

STS-61-C

Flygning i det amerikanska rymdfärjeprogrammet med rymdfärjan Columbia

STS-61-C var den tjugofjärde flygningen i det amerikanska rymdfärjeprogrammet och den sjunde i ordningen för rymdfärjan Columbia. Den sköts upp från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida den 12 januari 1986. Efter drygt sex dagar i omloppsbana runt jorden återinträdde rymdfärjan i jordens atmosfär och landade vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

STS-61-C
Uppdrag24
RymdfärjaColumbia (7)[1]
NSSDC-ID1986-003A[2]
Färdens tid6 dagar, 2 timmar, 3 minuter, 51 sekunder
Uppskjutning
StartplatsStartplatta 39A vid Kennedy Space Center i Florida
Start12 januari 1986, 06:55 (EST)
Landning
LandningsplatsEdwards Air Force Base i Kalifornien
Landning18 januari 1986, 05:58 (PST)
Omloppsbana
Varv96 st[3]
Apogeum338 km
Perigeum331 km
Banlutning28,5°
Sträcka4,069 miljoner km
Besättning
BefälhavareRobert L. Gibson (2)
PilotCharles F. Bolden (1)
UppdragsspecialisterFranklin R. Chang-Diaz (1)
Steven A. Hawley (2)
George D. Nelson (2)
NyttolastspecialisterRobert Cenker (1)
Bill Nelson (1)
Kronologi
Rymdfärjeprogrammet
Föregående uppdrag Nästa uppdrag
STS-61-B STS-51-L

Start och landning redigera

Starten skedde klockan 06:55 (EST) 12 januari 1986 från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida.

Landningen skedde klockan 05:58 (PST) 18 januari 1986 vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Uppdragets mål redigera

Huvuduppgiften för detta uppdrag var att placera tre kommunikationssatelliter SATCOM Ku-1 i omloppsbana.

Noterbart redigera

I lasten ombord fanns ett stort antal vetenskapliga experiment, bland annat HHG-1 (Hitchhiker G-1) och CHAMP (Comet Halley Active Monitoring Program). Det sistnämnda projektet (som innebar att fotografera Halleys komet med en 35mm kamera) slutfördes ej på grund av batteriproblem.

Denna flygning var särdeles svår att både få att lyfta och landa. Uppskjutningen hade ursprungligen planerats för 18 december 1985, men sköts upp till nästa dag, då nedräkningen avbröts vid T-14 på grund av ett mätvärde som avlästes på en av turbinerna på ena fastbränsleraketen. Ännu ett uppskjutningsförsök 6 januari 1986 avbröts vid T-31 då ett ventilfel inte kunde åtgärdas i tid. 7 januari inställdes försöket på grund av dåligt väder vid nödlandningsplatserna i Dakar, Senegal och Morón Air Base, Spanien. 9 januari var det återigen ventilproblem som ställde in försöket, och den 10 januari regnade det vid uppskjutningsplatsen. Inga fler startförsök gjordes innan den 12 januari.

Landningen hade planerats till den 17 januari, men detta ändrades till den 16 januari eftersom de tidigare förseningarna av starten hade lett till att det följande uppdraget, STS-51-L, i sin tur försenats. Det första landningsförsöket avbröts på grund av dåligt väder vid landningsplatsen. Detta väder ledde även till ett avbrutet landningsförsök följande dag. Man planerade då att landa vid Kennedy Space Center den 18 januari, men även detta avbröts på grund av ogynnsamma väderförhållanden och landningen skedde istället på Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Besättning redigera

Väckningar redigera

Under Geminiprogrammet började NASA spela musik för besättningar och sedan Apollo 15 har man varje "morgon" väckt besättningen med ett särskilt musikstycke, särskilt utvalt antingen för en enskild astronaut eller för de förhållanden som råder.

Dag Låt Artist/Kompositör
2 "Liberty Bell March" John Philip Sousa
3 "Heart of Gold" Neil Young
4 "Stars and Stripes Forever" John Philip Sousa

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ NASA Space Shuttle Launch Archive Arkiverad 30 mars 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 28 juli 2016.
  2. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1986-003A. Läst 20 mars 2020. 
  3. ^ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 28 juli 2016.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=STS-61-C&oldid=53762892”