Öppna huvudmenyn

Södergatan, Stockholm

en f.d. trafikled på Södermalm i Stockholm
Södergatan norrut 1964.

Södergatan var en huvudtrafikled på Södermalm i Stockholm som började anläggas 1937 och öppnades 1945 för trafiken. Den ersattes 1984 av Söderleden och Söderledstunneln.

Innehåll

HistorikRedigera

PlaneringenRedigera

 
Del av 1940 års karta över Stockholm som visar området för den planerade Södergatan (i blå ram).

I början av 1930-talet planerades Södergatan som en nord-sydgående huvudtrafikled (se Stockholms nord-sydaxel) som skulle avlasta Götgatan. Götgatan med sin smala backe i norra delen hade blivit helt otillräcklig att svälja all trafik som hade vuxit kraftigt på grund av de nya södra förorterna. Trafiken i "Götgatsbacken" hade fördubblats mellan 1925 och 1935.[1] Huvudalternativet för Södergatan (till en början kallad Södra Kungsgatan) var en sträckning parallellt med Götgatan, motsvarande en kvartersbredd mot väster. I norra delen skulle den bryta igenom höjdpartiet vid Hornsgatan och ansluta i en framtid till en bro över Söderström. Det diskuterades även en delsträckning i en 500 meter lång tunnel, “boende och arbetande skulle befrias från en stor genomgångstrafiks buller, damm och rök“. Men tunnelalternativet segrade inte och 1936 beslöts att trafikleden skulle anläggas i ett öppet dike mellan Södra Bantorget (numera Medborgarplatsen) och området kring Brännkyrkagatan. 1937 började arbeten och samma år föreslog Namnberedningen att den nya trafikleden skulle heta “Södergatan”.[2]

På liknande sätt som KungsgatanNorrmalm under 1910-talet drogs fram i ett djupt dike genom Brunkebergsåsen, schaktades “Södra Kungsgatan” fram i ett 10 meter djupt och 33 meter brett dike genom gamla kvarter och bebyggelse. Två gator; Repslagargatan och Skaraborgsgatan försvann som gatunamn enligt namnberedningens förslag 1947, trots att gatorna fanns kvar. Högbergsgatan, Sankt Paulsgatan och Hornsgatan fördes med broar över Södergatan.

Tanken var även att den breda trafikleden skulle kantas åtminstone på östra sidan av kontorslängor.[3] Vid utbrottet av andra världskriget 1939 var byggarbetena ännu inte slutförda och drevs i förminskad takt under krigsåren. Först 1945 öppnades Södergatan för trafik som var i norr förbunden till Slussen dels via ramper upp till Hornsgatan, dels via östligaste delen av Brännkyrkagatan. Som framgår av en karta från 1940 var det meningen att koppla gatan i söder till Katarina bangata, vilket även skedde under kortare tid. När Skatteskrapan byggdes spärrades denna väg och istället fördes trafiken till Götgatan via Folkungagatan respektive Skånegatan. På 1950-talet revs ytterligare några hus i kvarteret Överkikaren och 1959 kunde Södergatan kopplas till det nyöppnade södra avsnittet av Centralbron.

År 1967 kom Generalplaneberedningens stadsplaneförslag för Södermalm, Söder 67. Där föreslogs att Hornsgatan skulle bli till en huvudtrafikled i öst-väst riktning som anslöts via en stor trafikapparat till den nord-sydgående Södergatan. En enorm planskild korsning var tänkt att uppföras direkt öster om Maria kyrka.

Djupt dikeRedigera

Under många decennier var Södergatan ett hål i stadsbilden med sina osammanhängande slänter, stödmurar och stålspont. Diket kallades ibland skämtsamt för “Vättern”, eftersom det ligger mellan kvarteren Östergötland och Västergötland. Först med invigningen av Söderleden respektive Söderledstunneln 1984 försvann diket och stadskvarteren på tunneln kunde återställas. Redan 1978 återupplivades gatunamnen Repslagargatan och Skaraborgsgatan, medan Södergatan som namn levde kvar till 1984.

Historiska bilderRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Stockholms tekniska historia, sida 179
  2. ^ Stockholms gatunamn, sida 234
  3. ^ Stockholm, en historia i kartor och bilder, sida 195

Tryckta källorRedigera

LitteraturRedigera

Externa länkarRedigera