Sävsparv

fågelart i familjen fältsparvar

Sävsparv (Emberiza schoeniclus) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.[2] Den förekommer i Europa och norra Asien österut till Stilla havet, i våtmarker men också i fjälltrakters björk- och videbälten. Arten minskar i antal men kategorisas som livskraftig av IUCN. I Sverige är den dock upptagen på rödlistan.

Sävsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Emberiza schoeniclus vogelartinfo chris romeiks CHR1785.jpg
Sjungande adult hane i sommardräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtSävsparv
E. schoeniclus
Vetenskapligt namn
§ Emberiza schoeniclus
AuktorLinné, 1758
Adult hona i häckningsdräkt i Gammelstadsfjärden, Finland.
Adult hona i häckningsdräkt i Gammelstadsfjärden, Finland.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Kroppen är ovan svart med breda, brunaktiga fjäderkanter, stjärten är svartaktig. Huvudet och strupen är hos hannen svarta, med vit halsring. Honan har huvudet ovan och örontäckarna småfläckiga av svart och brunt samt saknar vit halsring. De undre kroppsdelarna är vita, sidorna med längsgående brunaktiga fläckar. Längden är 14–16 centimeter. Sången är ett ganska monotont upprepat zripp zripp zryy. Bland lätena hörs dels mjuka "siy" och orena "bzy".

 
Hane och hona sävsparv.

Utbredning och systematikRedigera

Sävsparven häckar över hela Europa och i delar av Asien. Merparten är flyttfåglar som flyttar till sydligare delar av Europa på hösten och återvänder till häckningsområdena på våren. På många platser är det glest mellan bestånden eftersom sävsparven är knuten till specifika miljöer, främst våtmarker av olika slag, som på många platser bara förekommer som fragment i landskapet. Exakt hur många underarter sävsparven ska delas in i råder det inte konsensus kring. Följande lista med 15 underarter och dess utbredning följer Clements et al 2017:[2]

  • Emberiza schoeniclus schoeniclusBrittiska öarna och nordvästra Europa till centrala Ryssland; flyttar så långt söderut som till Nordafrika
  • Emberiza schoeniclus witherbyi (inklusive lusitanica) - södra Portugal, kustnära Spanien, Frankrike, Balearerna samt Sardinien
  • Emberiza schoeniclus intermediaItalien och Sicilien till södra Ukraina, Krimhalvön och nordöstra Turkiet
  • Emberiza schoeniclus reiseriAlbanien, Nordmakedonien och norra Grekland
  • Emberiza schoeniclus caspia – östra Kaukasus till västra och södra Iran, Syrien, närliggande sydöstra Turkiet och nordöstra Irak
  • Emberiza schoeniclus korejewi – östra Iran
  • Emberiza schoeniclus pyrrhuloidesKaspiska havet till Kazakstan, västra Xinjiang och västra Mongoliet
  • Emberiza schoeniclus passerina – nordvästra Sibirien; flyttar vintertid till norra Xinjiang, Mongoliet och norra Iran
  • Emberiza schoeniclus parvirostris – centrala Sibirien och norra Mongoliet; flyttar vintertid till norra Kina
  • Emberiza schoeniclus pyrrhulina (inklusive harterti och centralasiae) – Transbajkal till Kamtjatkahalvön, Kurilerna, Sachalin och Hokkaido
  • Emberiza schoeniclus pallidior (inklusive stresemanni) – sydvästra Sibirien; flyttar vintertid så långt som från Kaukasus till nordvästra Indien och Mongoliet
  • Emberiza schoeniclus minor – sydöstra Sibirien och närliggande Manchuriet
  • Emberiza schoeniclus ukrainae – södra Ryssland till norra Ukraina och Volgafloden; flyttar vintertid söderut till Kaukasus
  • Emberiza schoeniclus incognita – Ryssland öster om Volgafloden till södra Uralbergen och norra Kazakstan; flyttar vintertid så långt som till nordvästra Kina

Förekomst i SverigeRedigera

Sävsparven är främst en sommargäst i Sverige men kan också ses på vintern. Den anländer runt mars–april och flyttar till Medelhavsländerna i oktober-november. Den högsta beståndstätheten förekommer i fjällen. Lokalt finns även mycket täta bestånd vid slättsjöarna i södra och mellersta delarna av landet.

 
Hane sävsparv i typisk miljö i Purfleet, Essex, England.

SläktestillhörighetRedigera

Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa auktoriteter[3] delar upp detta i flera mindre släkten. Sävsparven förs då, tillsammans med exempelvis videsparv och gyllensparv, till Schoeniclus.

EkologiRedigera

Sävsparven lever i vassar, vid sankmarker, i fjällbjörkskog och i den lågalpina zonens videbälten. I vissa fördelaktiga områden kan de leva så tätt intill varandra att det kan upplevas som en gles kolonibildning. Boet placeras på eller nära marken, i en tuva eller under omkullvräkt vass. Äggen, fyra till sex stycken, är brungrå med svartaktiga teckningar. Sävsparven lägger ofta två kullar under perioden maj till juni och båda föräldrar hjälper till med ruvningen som varar i 13–14 dygn. Den lever av insekter på sommaren och övrig tid av frön.[1]

 
Sävsparvens ägg.
 
Nyligen flygg sävsparvsunge.

Status och hotRedigera

Sävsparven har en vid utbredning och en stor världspopulation, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad globalt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig. I Europa tros mellan drygt fyra och drygt sju miljoner par häcka. Extrapolerat på hela utbredningsområdet kan därför världspopulationen mycket grovt uppskattas till mellan 23 och 40 miljoner vuxna individer. [1]

Status i SverigeRedigera

Sävsparven är i Sverige en art som minskat rejält senaste åren, mellan 2000 och 2014 med hela 35 %. I 2015 års upplaga av Artdatabankens rödlista uppfördes den som sårbar, men nedgraderades till den lägre hotnivån nära hotad 2020 efter att minskningen verkar ha avtagit. Det svenska beståndet har senast uppskattats till omkring 400 000 par.[4][5]

Varför arten minskar i Sverige är oklart, men i Storbritannien har försämrad vinteröverlevnad konstaterats. Eftersom minskningen pågår i vitt skilda häckningsmiljöer, liksom att andra fröätare också minskar i antal, tros villkoren under flyttning och övervintring vara den huvudsakliga förklaringen även i Sverige. Sämre tillgång till föda vintertid orsakas av färre stubbåkrar och ökad ogräsbekämning. Borttagande av mindre våtmarker i jordbrukslandskapet påverkar också vinteröverlevnaden, liksom vårens häckningsplatser.[5]

ReferenserRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Tryckta källorRedigera

  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 392. ISBN 978-91-7424-039-9 

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Emberiza schoeniclus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  4. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  5. ^ [a b] Artfakta om sävsparv, ArtDatabanken.

Externa länkarRedigera