U 802 med båda typer av runorm (Pr1 och Pr2) avbildade på samma sten.

En runorm är en utsmyckning på runsten i form av rundjur som vanligtvis ramar in runorna med sin kropp, så att inskriftsband och rundjurskroppen är ett och samma.

Anne-Sofie Gräslund etablerade och daterade en stilistisk typologi för runstenarnas ornamentik under 1990-talet.[1] Hennes system blev ett genombrott och har nu blivit allmänt accepterat.

Runormen är den äldsta formen av rundjur, avbildad med huvudet sett ovanifrån i fågelperspektiv med två glosformade ögon. Den dyker först upp i slutet av 900-talet och försvinner i mitten av 1000-talet. En yngre form av runorm dyker upp under första hälften av 1000-talet och blir det vanligaste rundjuret under 1000-talets senare period, med huvudet avbildat i profil med ett mandelformat öga. Den är konstfärdigt utförd och ofta bildas invecklade flätmönster med rundjurets olika kroppsdelar.

Den yngre runormen utvecklas så småningom till en drake, när den får ben och greppande fötter. Drakormen avbildas alltid i profil, vanligtvis med bara ett ben som går ifrån dess kropp. Tidsmässigt förekommer drakormen under samma period som den yngre runormen (senare hälften av 1000-talet).

LänkarRedigera

Anne-Sofie Gräslund Att datera runstenar på stilistiska grunder, del 2: datering [1], 2017.

LitteraturRedigera

Lars Magnar Enoksen 'Vikingarnas egna ord Svenska Historiska Media Förlag AB, 2015 ISBN 9175451301

KällorRedigera

  1. ^ Gräslund, Anne-Sofie (2006), ”Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds”, Runes and their secrets : studies in runology, ISBN 978-87-635-0627-4