Rostkronad fnittertrast

asiatisk fågelart
För fågelarten Trochalopteron erythrocephalum, se kastanjekronad fnittertrast.

Rostkronad fnittertrast[2] (Pterorhinus ruficeps) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer enbart i bergsskogar på Taiwan. Trots sitt begränsade utbredningsområde anses beståndet ändå vara livskraftigt.

Rostkronad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
GarrulaxRuficepsGould.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtRostkronad fnittertrast
P. ruficeps
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus ruficeps
Auktor(Gould, 1863)
Synonymer
  • Garrulax ruficeps
  • Ianthocincla ruficeps
  • Garrulax albogularis ruficeps
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Rostkronad fnittertrast är en rätt stor (28–30,5 cm) medlem av familjen. Ovansidan är brun med rostbrun hjässa och nacke. På undersidan är den vit på strupen, på buk och undergump kanelbeigefärgad. Ansiktet är svartaktigt och ögat vitt. Arten är mycket lik vitstrupig fnittertrast, men denna är rostfärgad endast på pannan, mindre beigetonad ovan, med ett tydligare bröstband mellan den vita strupen och buken, mörkare undersida, kortare näbb, längre vingar och stjärt och mycket mindre vita spetsar på stjärten. Lätena liknar vitstrupiga fnittertrasten, med svaga kvittriga kontaktläten och tunna genomträngande och gälla "tswiiiiii", "trssiiiii" or "dziiiiii".[4]

Utbredning och systematikRedigera

Rostkronad fnittertrast förekommer enbart i bergsskogar på Taiwan.[5] Vissa behandlar den som underart till vitstrupig fnittertrast.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Rostkronad fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax,[1] men den taxonomiska auktoriteten Clements et al lyfte ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[5][7] Senare studier visar att Garrulax består av flera, äldre utvecklingslinjer,[8] även inom Ianthocincla. Författarna till studien rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, på så sätt att rostkronad fnittertrast med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Tongivande International Ornithological Congress har följt dessa rekommendationer, vilket även görs här.

LevnadssättRedigera

Rostkronad fnittertrast hittas i gammelskog med ek, gran och ceder, i öppen ungskog och i buskmarker, ibland till och med vid öppna fält. Den påträffas på mellan 850 och 2300 meters höjd. Födan är okänd, men tros bestå av ryggradslösa djur och visst inslag av vegetabilier. Den ses vanligen i par eller i flocker med 15–20 individer, ofta tillsammans med nötskrika. Dess häckningsbiologi är okänd.[4]

Status och hotRedigera

Rostkronad fnittertrast har ett begränsat utbredningsområde, men populationen tros vara stabil. Den tros inte heller vara hotad av habitatförstörelse i form av skogsavverkning eftersom den verkar nyttja även ungskog och buskmarker. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig, men noterar att dess bestånd bör övervakas för eventuella framtida förändringar.[1] Fågeln beskrivs som sparsamt förekommande till ganska vanlig.[9] Beståndet har uppskattats till i storleksordningen 100–10 000 häckande par.[10]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn ruficeps betyder just "rosthättad".[11]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Garrulax ruficeps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b] Collar, N. och C. Robson (2020). Rufous-crowned Laughingthrush (Ianthocincla ruficeps), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.ruclau2.01
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  10. ^ Brazil, M. 2009. Birds of East Asia: eastern China, Taiwan, Korea, Japan, eastern Russia. Christopher Helm, London.
  11. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkarRedigera