Öppna huvudmenyn

Rosalind Elsie Franklin, född 25 juli 1920 i Kensington i London, död 16 april 1958 i Chelsea i London, var en brittisk kemist, känd för sina studier av kristaller och molekylers struktur.[1]

Rosalind Franklin
Tecknat porträtt av Rosalind Franklin (2017).
FöddRosalind Elsie Franklin
15 juli 1920
Notting Hill, London, Storbritannien
Död16 april 1958 (37 år)
London, London
Dödsorsakäggstockscancer
BegravningsplatsWillesden Jewish Cemetery, Willesden, Borough of Brent, London
Monumentminnesplakett på husväggen utanför hennes bostad (1992), asteroid namngiven som 9241 Rosfranklin (1997)
Nationalitetbrittisk
UtbildningSt Paul's Girls' School (Hammersmith, London)
Alma materUniversitetet i Cambridge (Fil.Dr.)
Yrke/uppdragkemist, röntgenkristallograf
År som aktiv1941–1958
ArbetsgivareBritish Coal Utilisation Research Association, Laboratoire Central des Services Chimiques de l'État, King's College London, Birkbeck College King's College London
Känd förDNA-spiralens struktur, mikrostrukturen hos kol och grafit, strukturen hos virus
InflueradeNobelprismottagarna Maurice Wilkins, Francis Crick, James Watson och Aaron Klug

Franklin är främst känd för sina bidrag till bestämmelsen av DNA-molekylens uppbyggnad,[1] särskilt röntgendiffraktionsstudier som påvisade DNA:s dubbelhelix-struktur.

Utöver arbetet med DNA ledde Franklin arbetet med att bestämma den molekylära strukturen hos virus på Birkbeck University.[2] Detta arbete fortsattes av hennes kollega Aaron Klug, vilket ledde till att han senare fick ett Nobelpris i Kemi 1982.

BiografiRedigera

Rosalind Franklin föddes i London men bodde flera år av sitt liv i Paris där hon studerade kristaller. 1951 flyttade hon tillbaka till London för att analysera DNA-molekyler vid King's College i London.

 
Minnesplaketten på husväggen utanför Franklins bostad.

Karriär och forskningRedigera

Efter att Franklin avslutat sin doktorsexamen i Cambridge flyttade hon till Paris. I Paris lärde sig Franklin att använda röntgenkristallografi och utvecklade en stark färdighet i denna teknik. Franklin trivdes mycket bra i Paris och upplevde en trevlig stämning i laboratoriet och bland sina kollegor. [3]

Efter sin tid i Paris började Franklin leta efter en tjänst i England. 1950 fick hon en tjänst hos John T. Randall på avdelningen för biofysik på King’s College i London. Franklin fick då börja undersöka DNA på inrådan av Maurice Wilkins som påbörjat det arbetet. Franklin och Wilkins relation var fylld med missförstånd vilket ledde till att samarbetet blev lidande, så pass att de hade väldigt lite kontakt i sitt arbete. [3]

Under sin korta karriär publicerade Franklin flertalet artiklar om hennes upptäckter om bland annat kol, DNA och virus. De sista åren fick Franklin inbjudningar till att tala på konferenser över hela världen och det är troligt att hon hade kommit fram till många fler upptäckter om hon hade fått leva längre. [3]

NobelprisetRedigera

Upptäckten av dubbelhelixen av DNA ledde till ett Nobelpris i medicin 1962, för James Watson, Francis Crick and Maurice Wilkins. Vid den tiden hade Franklin dött i cancer och fick inte erkännandet av sitt bidrag till upptäckten trots att hennes arbete med diffraktionsmönstret av DNA spelade en avgörande roll för upptäckten av dess struktur.

På King's College stötte hon på Maurice Wilkins. Wilkins studerade i en annan grupp och jobbade med ett annat projekt, fast både han och Franklin arbetade med DNA. Wilkins var på semester då Franklin fick i uppdrag att fastslå DNA-molekylens uppbyggnad och när han kom hem missförstod han Rosalind Franklins roll i det hela och trodde att hon hade fått i arbete att assistera honom i hans studier. Trots en viss stelhet mellan de båda jobbade Franklin hårt och röntgendiffraktions-bilderna som hon tog av DNA blev av J.D. Bernal kallade "de vackraste röntgendiffraktionsbilderna som någonsin blivit tagna av något ämne".

Maurice Wilkins visade dessa bilder, utan Franklins vetskap, för Francis Crick och James Watson och med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktions-bilder lyckades de finna en modell av en DNA-molekyl som stämde med alla kända fakta. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande för hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick nobelpriset i medicin 1962 för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit i cancer vid en ålder av endast 37 år.

Många har ansett att Franklins arbete bordet ha belönats med ett nobelpris, däribland även Watson själv. Då Nobelpriset gavs efter Franklins död kunde hon inte tilldelas priset på grund av nobelprisets regler. År 2008 blev arkiv vid Karolinska Institutet tillgängliga vilka visade att Franklin aldrig nominerats som nobelpristagare även då hon levde. [1]

Även Aaron Klug, Franklins kollega på Birkbeck vann ett Nobel pris i kemi 1982 baserat på forskning som Franklin påbörjat och introducerat för Klug. [4] Sannolikt skulle Franklin delat detta pris med Klug om hon fortfarande varit vid liv. [5]

Minnen och eftermäleRedigera

2008 var det 50 år sedan Rosalind Franklin avled. Samtidigt som den 50-åriga sekretesstiden för alla Nobelprisnomineringar under Franklins livstid löpt ut, kunde man konstatera att ingen någon gång nominerat Franklin till något Nobelpris.[6] Franklin har dock på senare år, via ett stort antal namngivningar och minnesmärken, postumt blivit en av de mer kända av 1900-talets kvinnliga forskare. Nedan listas ett litet urval av dessa uppmärksammanden.

  • 1992 – English Heritage satte upp en blå minnesplakett utanför Franklins tidigare bostad i Drayton Gardens i London.[7]
  • 1995 – Newnham College i Cambridge namngav en av deras studentbostadsfastigheter som Rosalind Franklin Building, och en byst av henne placerades i trädgården utanför.[8]
  • 1997 – En nyupptäckt asteroid fick namnet 9241 Rosfranklin.[9]
  • 1998 – National Portrait Gallery i London placerade Franklins porträtt vid sidan av de befintliga porträtten av nobelpristagarna Crick, Watson och Wilkins.[10]
  • 2001 – USA:s National Cancer Institute instiftade Rosalind E. Franklin Award till förmån för kvinnor inblandade i cancerforskning.[11]
  • 2003 – Royal Society instiftade Rosalind Franklin Award för enastående insatser inom olika naturvetenskapliga områden.[12]
  • 2005 – DNA-skulpturen utanför Clare College vid minnesgården på Cambridge kompletterades med frasen "The double helix model was supported by the work of Rosalind Franklin and Maurice Wilkins."[13]
  • 2011 – Teaterpjäsen Photograph 51, med Franklins forskning och personlighet i centrum, publicerades. 2015 sattes den upp på Noel Coward Theatre i London, med Nicole Kidman i rollen som Franklin.[14]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] ”Rosalind E Franklin”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rosalind-e-franklin. Läst 4 december 2018. 
  2. ^ James Watson, Francis Crick, Maurice Wilkins, and Rosalind Franklin” (på en). Science History Institute. 1 juni 2016. https://www.sciencehistory.org/historical-profile/james-watson-francis-crick-maurice-wilkins-and-rosalind-franklin. Läst 4 december 2018. 
  3. ^ [a b c] ”The Rosalind Franklin papers”. https://profiles.nlm.nih.gov/ps/retrieve/Narrative/KR/p-nid/183. Läst 4 december 2018. 
  4. ^ ”The Nobel Prize in Chemistry 1982” (på en-US). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1982/summary/. Läst 4 december 2018. 
  5. ^ ”Rosalind Franklin” (på en). www.rbkc.gov.uk. http://www.rbkc.gov.uk/subsites/visitkensingtonandchelsea/seedo/people/blueplaques/recordse-g/rosalindfranklin.aspx. Läst 4 december 2018. 
  6. ^ ”The Discovery of the Molecular Structure of DNA - The Double Helix” (på engelska). nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/educational/medicine/dna_double_helix/readmore.html. Läst 12 mars 2018. 
  7. ^ ”Rosalind Franklin” (på engelska). www.rbkc.gov.uk. https://www.rbkc.gov.uk/subsites/visitkensingtonandchelsea/seedo/people/blueplaques/recordse-g/rosalindfranklin.aspx. Läst 12 mars 2018. 
  8. ^ Rosalind Franklin’s Cambridge, Cambridge, UK” (på engelska). BSHS Travel Guide. 17 juli 2013. http://www.bshs.org.uk/travel-guide/rosalind-franklins-cambridge-cambridge-uk. Läst 12 mars 2018. 
  9. ^ Schmadel, Lutz D. (2012-06-10) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names. Springer Science & Business Media. sid. 678. ISBN 9783642297182. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA678. Läst 12 mars 2018 
  10. ^ ”Rosalind Elsie Franklin - Person - National Portrait Gallery” (på engelska). www.npg.org.uk. https://www.npg.org.uk/collections/search/person.php?search=ss&sText=Rosalind+Franklin&LinkID=mp58704. Läst 12 mars 2018. 
  11. ^ ”Rosalind E. Franklin Award - NCI Women Scientist Advisors (WSA) - CCR Wiki” (på engelska). ccrod.cancer.gov. https://ccrod.cancer.gov/confluence/display/CCRWSA/Rosalind+E.+Franklin+Award. Läst 12 mars 2018. 
  12. ^ ”Royal Society Rosalind Franklin Award and Lecture” (på engelska). royalsociety.org. https://royalsociety.org/grants-schemes-awards/awards/rosalind-franklin-award/. Läst 12 mars 2018. 
  13. ^ Rosenberg, Eugene (2017-04-11) (på engelska). It's in Your DNA: From Discovery to Structure, Function and Role in Evolution, Cancer and Aging. Academic Press. ISBN 9780128125687. https://books.google.se/books?id=NAOqDQAAQBAJ&pg=PA34. Läst 12 mars 2018 
  14. ^ Billington, Michael (14 september 2015). ”Photograph 51 review – Nicole Kidman in the ecstasy of scientific discovery” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/stage/2015/sep/14/nicole-kidman-photograph-51-noel-coward-theatre-rosalind-franklin-review. Läst 12 mars 2018. 

Allmänna källorRedigera