Ros (släkt)
Namnet Ros har bland annat burits av en svensk släkt vars äldste kände stamfar var född i Munktorps socken, idag Köpings kommun och där en gren blivit adlad.
Släktens äldste kände medlem, Anders Ros var född 1737 i Munktorps socken, Västmanlands län. Han blev bruksdirektör vid Voxna bruk i Gävleborgs län och dog i Leksands socken 1799.[1] Hans son Lars Fredrik Ros (1777–1848) var bosatt i Leksand och blev där 1829 kronofogde i Nedansiljans fögderi.[2]
För de fem sönerna till Lars Fredrik Ros föreligger ytterligare uppgifter om två: Anders Ros, som blev landshövding och generaldirektör, och som adlades,[1] samt Gustaf Benjamin Ros, som ärvde faderns egendomar i Leksand och i sin tur blev far till riksdagsmannen Gustaf Ros.[2][3] Ett partiellt släktträd blir således:
- Anders Ros (1737–1799), bruksdirektör
- Lars Fredrik Ros (1777–1848), kronofogde i Leksand
- Anders Emanuel Ros (1806–1887), adlad Ros, ämbetsman och politiker
- Gustaf Benjamin Ros (1809–1880), kapten, lantbrukare
- Johan Gustaf Ros (1852–1931), lantbrukare och politiker
- Ytterligare 3 söner
- Lars Fredrik Ros (1777–1848), kronofogde i Leksand
Den adliga grenen av släkten redigera
| Ros | |
 | |
| Stamfar | Anders Ros |
|---|---|
| Adlad | 1 december 1858 |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1859 |
| Grad | Adlig ätt nr 2 331. |
Den adliga grenen av släkten utgår från generaldirektören Anders Ros, som adlades 1 december 1858 med oförändrat namn och som introducerad 1859 på svenska riddarhuset som ätt nummer 2 331. Adlandet skedde i enlighet med § 37 i Regeringsformen 1809, så att endast ättens huvudman är adlig.[1][4]
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Ros nr 2331, på Adelsvapen-Wiki. Återger upplysningar från Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925–1936).
- ^ [a b] Tarras Blom: Övermo gård, Edshult, Korsnäsgården : om en särpräglad miljö i Leksandsbygden. Leksands hembygdsförening, 1974.
- ^ Ros, Johan Gustaf i Vem är det, 1925
- ^ Adel. ätten Ros, N:o 2331 i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor (1858–1864).