Ringhalskobra
Hemachatus haemachatus[7] ringhalsad kobra eller ringhalskobra är en ormart som beskrevs av Bonnaterre 1790. Hemachatus haemachatus är ensam i släktet Hemachatus som ingår i familjen giftsnokar.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8]
| Hemachatus haemachatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Släkte | Hemachatus Fleming, 1822 |
| Art | Hemachatus haemachatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hemachatus haemachatus | |
| Auktor | (Bonnaterre, 1790) |
| Synonymer | |
|
Sipedon haemachates LOCKINGTON 1886[2] Aspidelaps haemachates JAN 1859 Naja haemachates SCHLEGEL 1837 Naia capensis SMITH 1826[3] Sepedon haemachates MERREM 1820[4] Vipera haemachates LATREILLE 1801[5] Coluber haemachates BONNATERRE 1790[6] Vipere haemachate LACÉPÈDE 1789 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten når en maximal längd av 1,5 meter. Den jagar främst paddor. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. När arten känner sig hotad kan den spela död (Thanatosis). Giftet som innehåller både Neurotoxiner och Cytotoxiner spottas ofta mot fienden. Det kan orsaka blindhet hos människor, men inga dödsfall har rapporterats på flera år, däremot kan bett orsaka nekros. T.om med motgift kan betten orsaka missbildade ärr, precis som med spottkobror inom släktet Naja.[10]
Denna orm förekommer främst i Sydafrika samt i Lesotho och Swaziland. En avskild population finns i östra Zimbabwe. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2500 meter över havet. Trots att arten, som har både kölade fjäll och föder levande ungar påminner till utseendet en kobra, räknas den inte som en riktig kobra då riktiga kobror inom släktet Naja har släta fjäll och är ovipar. Ringhalskobran vistas främst i gräsmarker, i klippiga områden med glest fördelad växtlighet och vid kanten av våtmarker. Den besöker även urbaniserade regioner.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2010 Hemachatus haemachatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Lockington (1886) The form of the pupil in snakes., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 1886: 300
- ^ Smith,A. (1826) On the snakes of Southern Africa., Edinburgh New Philos. J. 1: 248-254
- ^ Merrem, B. (1820) Versuch eines Systems der Amphibien I (Tentamen Systematis Amphibiorum)., J. C. Kriegeri, Marburg, 191 pp.
- ^ Latreille,P.A. (1801) XXII Genre. Hétérodon, Heterodon. In: Sonnini and Latreille, Histoire Naturelle des Reptiles aved figures dessinées d’après nature, Vol. 4: 32-37., Chez Deterville, Paris.
- ^ Bonnaterre, P.J. (1790) Ophiologie, in Tableau encyclopédique et méthodique des trois règnes de la nature., Panconoke, Paris xliv + 76 pp.
- ^ Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hemachatus+haemachatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Hemachatus haemachatus
- ^ Mattison, Chris (2015). ”Hemachatus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 185. ISBN 978-3-8310-3145-0
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Hemachatus haemachatus.
