Righeira

Italiensk Italo discoduo

Righeira var en italiensk Italo discoduo grundad i Turin 1983. Duon bestod av sångarna Stefano Righi och Stefano Rota.

Righeira
BakgrundTurin, Italien
GenreItalo disco · syntpop · new wave · elektronisk
År som aktiva1983–1992 · 1999–2016
SkivbolagCGD · EMI · Teldec · RCA · SAIFAM · A&M
ArtistsamarbetenLa Bionda · Subsonica · Gruppo Italiano
Tidigare medlemmar
Stefano Righi
Stefano Rota

Duon bildades i samband med att båda medlemmarna beslöt sig för att storsatsa på en gemensam musikkarriär efter att ha lärt känna varandra inom skolan. Inom de första månaderna efter duons bildande hade man skrivit kontrakt med ett flertal skivbolag och även hunnit släppa debutalbumet Righeira (1983). I och med släppet av albumet och singlarna "Vamos a la playa" och "No Tengo Dinero" lyckades duon med att upprätthålla ett rykte som en modern dansduo.[1]

HistorikRedigera

Bildandet, Turin och de tidiga åren (1980–1983)Redigera

Stefano Righi och Stefano Rota lärde känna varandra som skolkamrater på gymnasieskolan Albert Einstein i Turin.[2] Under början av deras karriär hade de båda tröttnat på sin "banala vänskap" och blev till slut "musikaliska bröder".[3] När de började uppträda skaffade både Righi och Rota nya artistnamn och gjorde sig kända som Johnson och Michael, samtidigt som de antog efternamnet "Righeira". Namnet Righeira uppkom när Righi gav sitt eget efternamn ett brasilianskt-portugisiskt uttal. När Righi senare beskrev en ung version av sig själv sa han: "Jag kanske gillade idéen av att vara en inföding ... allt detta blev till en karaktär i slutet."[4][en 1]

År 1980 släppte Stefano Righi sin debutsingel "Bianca Surf" som solosångare med hjälp av producenterna Giulio Tedeschi och Oderso Rubini. Sångaren från punkbandet Skiantos, Roberto "Freak" Antoni, med rötter i staden Bologna, kom senare att spela in en coverversion av låten tillsammans med Stefano Righi. År 2006 släpptes en CD i Italien vid namnet Ex Punk, Ora Venduto som innehåller många av de tidiga inspelningarna som Righi gjorde under sin musikkarriär i början på 1980-talet.

Stefano Righi lade grunden för låten "Vamos a la playa" 1981. Idéen uppstod när tillsammans med några belanta besökte en gemensam väns musikstudio i Florens under nyåret. Righi skapade melodin till låten genom att spela enkla toner på en keyboard för att skapa ett futuristiskt ljud. Enligt honom själv uppkom refrängen "Vamos a la playa, oh oh oh oh oh" i hans huvud under tiden som han spelade på keyboarden.[5] Melodierna i låten spelades senare in via en gammal analog synt.[6] Låten var inspirerad av 1960-talet och var tänkt att komma ut som en post-atomisk strandlåt med elektriska inslag. Det stora projektet påbörjades under början av 1981 och skrevs klart innan Righi och Rota lämnade för militärtjänst, för att senare under våren redigeras och släppas. Samma år när Stefano Rota genomförde sin audition sjöng han både "Vamos a la playa" och en italiensk version av det västtyska elektropunkbandet Deutsch-Amerikanische Freundschafts låt "Der Mussolini", kallad "Balla Marinetti". Under denna period var han bitvis känd under namnet "Italo Monitor". Den italienska titeln "Balla Marinetti" var en referens till författaren och grundaren av futurismrörelsen, Filippo Tommaso Marinetti.

Varken Righi eller Rota hade någon klassisk skolning när de bestämde sig för att starta sin karriär. Båda sångarna var mer intresserade av ljudet och melodierna av deras låtar än att faktiskt göra dem. Deras kunskap och intressen inom grafisk design och inom filmbranschen, hjälpte dem att bli medvetna om hur en modern italiensk musiker skulle se ut och agera under denna tid. När inspelningar startade under 1983 saknade de fortfarande kunskap om att producera och släppa musik på egen hand. På den fronten fick de hjälp av de framgångsrika italienska La Bionda-bröderna, Carmelo och Michelangelo från Milano. De hade träffat bröderna 1982 och skrivit kontrakt som skulle gälla fram till 1987.[7][8]

Righeira blev introducerade till La Bionda som sångare, som istället ville att de skulle vara programledare för en planerad produktion på grund av deras utseende och attityd. Duon tackade nej för att de var ivriga på att göra något av sina inspelningar.[9] Under tiden som Righeira var tecknade under La Biondas namn hade de möjligheten att experimentera med sina egna melodier. Duons debutalbum Righeira släppt 1983, bestod av futuristiska och moderna melodier med texter om kärnvapenförintelse.[10] Detta åtskiljde duon från deras producenter, som hade funnit framgång på 1970-talet inom disco-genren med sina romantiska låtar.

Internationell succé och turneringsåren (1983–1990)Redigera

RigheiraRedigera

Righeira släppte sin debutsingel, "Tanzen mit Righeira", under början av året 1983.

Under våren 1983 släppte Righeira singeln "Vamos a la playa" som producerades av det italienska skivbolaget CGD. Låten blev genombrottet för duons karriär och fick succé i kontinentaleuropa. Namnet på låten blev ett populärt slagord under sommaren och nådde nummer 1 på de italienska singellistorna. I totalt sju veckor, mellan den 20 augusti och 1 oktober 1983, låg den på nummer 1. Den kommersiella framgången utomlands gjorde att man lyckades sälja tre miljoner exemplar på kort tid. Efter succén av singelsläppet blev Righi och Rota välkända ansikten under sommaren 1983. Originalversionen av "Vamos a la playa" hade skrivits och släppts av Stefano Righi 1981 när han fortfarande framträdde som en soloartist. Han hade redan då skrivit kontrakt med CGD som skulle komma att producera många av duons låtar under deras karriär.

Musikvideon till "Vamos a la playa" spelades in samma år. Righeira gjorde ett framförande med låten på det brittiska musiklisteprogrammet Top of the Pops den 1 september 1983. Till en början förhindrades duon att utnyttja sina framgångar av låten eftersom de båda blev inkallade till att fullgöra sin militärtjänst.

L'estate sta finendo och Festivalbar 1985Redigera

Låten "L'estate sta finendo" släpptes i maj 1985 och nådde snabbt topplistorna. Singeln hamnade på nummer 1 i Italien och stannade där i två veckor.[11] Under senare år har låten blivit populär inom fotbollsvärlden och har spelats i bl.a. Liverpool FC där den är känd som "Allez Allez Allez".[12] Med samma låt gjorde Righeira ett framförande på sommarfestivalen Un disco per l'estate och lyckades även att vinna sångtävlingen Festivalbar samma år. Låten, trots sin titeln om att sommaren är slut, släpptes precis när sommarperioden precis skulle börja. Efter Festivalbar-segern blev låten ännu mer populär och blev tillslut den mest spelade låten på jukebox under sommaren 1985 i Italien.[13]

År 1985 medverkade Stefano Rota i den italienska TV-serien Drive In, som sändes på kanalen Italia 1, där han framförde en sketch tillsammans med skådespelaren och komikern Enrico Beruschi.

Kanada 1988Redigera

Den 4 september 1988 gjorde Righeira ett framträdande på nöjesparken Canada's Wonderland i Vaughan, Kanada. Framträdandet innehöll låtar från duons två första album, Righeira och Bambini Forever, samt duons nysläppta låt "Compañero" och en coverversion på Patrick Hernandez låt "Born to Be Alive".[14]

MilstolparRedigera

  • Righeira vann den italienska sångtävlingen Festivalbar år 1985 med låten "L'estate sta finendo".

MedlemmarRedigera

DiskografiRedigera

Studioalbum

Samlingsalbum

EP-skivor

Singlar

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Righeira, 10 oktober 2021.

NoterRedigera

  1. ^ Roberts 2006, s. 463.
  2. ^ ”Tanzen mit Righeira”. http://www.torinocittadelcinema.it/schedafilm.php?film_id=1711&stile=small. Läst 9 september 2021. 
  3. ^ ”Righeira”. https://www.samigo.it/musica/240-righeira.html. Läst 15 oktober 2021. 
  4. ^ ”Righeira: “Sognavamo di essere come Paoli e Di Capri””. https://www.repubblica.it/spettacoli/musica/2021/08/26/news/righeira-315297213/. Läst 15 oktober 2021. 
  5. ^ ”Trent'anni di Vamos A La Playa: la madre di tutti i tormentoni”. https://www.repubblica.it/spettacoli/musica/2013/08/08/news/righeira_vamos-a-la-playa_anniversario-64490176/. Läst 15 oktober 2021. 
  6. ^ ”Johnson Righeira festeggia 40 anni di carriera con il remake del tormentone "Vamos a la playa"”. https://www.tgcom24.mediaset.it/spettacolo/johnson-righeira-festeggia-40-anni-di-carriera-con-il-remake-del-tormentone-vamos-a-la-playa_19939421-202002a.shtml. Läst 15 oktober 2021. 
  7. ^ ”Righeira”. https://www.cianciodj.it/eg/righeira.html. Läst 15 oktober 2021. 
  8. ^ ”Stefano Righi: "L'estate sta finendo e sono diventato grande"”. https://www.quotidiano.net/magazine/l-estate-sta-finendo-righeira-1.5483079. Läst 15 oktober 2021. 
  9. ^ Arena 2017, s. 113.
  10. ^ ”Righeira: Righeira (1983)”. https://www.fondsound.com/righeira-righeira-1983/. Läst 15 oktober 2021. 
  11. ^ ”SINGOLI – I NUMERI UNO (1959–2006) (parte 3: 1980–1990)”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303174850/http://it-charts.150m.com/numeriuno-1980.htm. Läst 12 september 2021. 
  12. ^ ”How an Italian Disco Hit Became Liverpool’s Champions League Anthem”. https://www.nytimes.com/2018/05/23/sports/soccer/champions-league-liverpool.html. Läst 12 september 2021. 
  13. ^ ”Billboard: 8”. https://books.google.se/books?id=KSQEAAAAMBAJ&pg=PT8&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 12 september 2021. 
  14. ^ ”Righeira Setlist”. https://www.setlist.fm/setlist/righeira/1988/canadas-wonderland-vaughan-on-canada-2b83c852.html. Läst 10 september 2021. 

Tryckta källorRedigera

  • Roberts, David. British Hit Singles & Albums. London: Guinness World Records Limited. sid. 463. ISBN 1-904994-10-5 
  • Arena, James. Europe's Stars of '80s Dance Pop: 32 International Music Legends Discuss Their Careers. London: McFarland & Company. sid. 113. ISBN 9781476630144 
  • Giannotti, Marcello. L'enciclopedia di Sanremo: 55 anni di storia del festival dalla A alla Z. Rom: Gremese Editore. sid. 184. ISBN 9788884403797 
  • Bolli, Alessandro. Dizionario dei Nomi Rock. Padua: Arcana Edizioni. ISBN 978-88-7966-172-0 

Engelska originalcitatRedigera

  1. ^ "Maybe I liked the idea of being a native ... all this became a figure in the end."