Agapadda (Rhinella marina)[3][4] är ett groddjur som först beskrevs av Linné 1758 under det vetenskapliga namnet Rana marina. Agapaddan ingår i släktet Rhinella och familjen paddor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
| Agapadda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Rhinella marina | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Paddor Bufonidae |
| Släkte | Rhinella |
| Art | Rhinella marina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinella marina | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Utbredning | |
 Agapaddans utbredning. Ursprunglig utbredning i blått, introducerad utbredning i rött. | |
| Synonymer | |
| |
 Agapadda, ljus form | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Paddan är mycket stor, vanligen mellan 9 och 17 cm lång, även om den kan bli ända till 23,8 cm som mest. Rygghuden är grå, grönaktig eller brun till rödbrun med ett flertal mörkbruna vårtor. Buken är blekgul, knottrig, och med mörkare fläckar. Nosen är spetsig med en benkam ovanför ögonen. Ganska långt ner på främre delen av kroppen, vid skuldrorna, har den två parotoidkörtlar, en på vardera sidan, som innehåller dess mycket potenta gift.[7][8]
Vikten ligger vanligen vid några hundra gram och en kilogram.[8] Ett exemplar i Australien vägde 2,7 kg.[9]
Utbredning redigera
Paddan härstammar från Amerika; den ursprungliga utbredningen är från västra Peru och centrala Brasilien till norra Texas, men den har spritt sig eller införts till många delar av USA (som Florida, Puerto Rico och Hawaii), Karibien, Papua Nya Guinea, Taiwan, Australien med flera områden. Till Australien infördes den 1935 för att bekämpa skadedjur på sockerrörsodlingar (de två skalbaggsarterna Lepidiota frenchi och Lepidoderma albohirtum). I stället spred den sig och betraktas både där och i andra områden den spritt sig till som ett hot mot den inhemska faunan, dels genom att den förtär och tränger undan andra amfibier, dels att de rovdjur som tar den inte har någon immunitet mot dess gift och dör.[10]
Ekologi redigera
Paddan är en nattaktiv art som föredrar fuktig terräng med tillräcklig bottenvegetation för att erbjuda skydd som sockerrörsfält, savanner, glesa skogar och högre belägna, inte för tätvuxna regnskogar. Den undviker inte människans närhet utan kan även återfinnas på betesmark, gårdsplaner, i parker och trädgårdar, bara de inte är alltför torra. I bergen kan den gå upp till 3 000 m.[1] Som nämnts ovan är giftet starkt och kan döda predatorer som katter, hundar, ödlor eller ormar som får i sig det. Också äggen är giftiga. Även mänskliga dödsfall har rapporterats; det förekommer att giftet används som en drog.[10] Paddan blir troligen inte mycket äldre än 5 år i det fria, men kan i fångenskap bli mellan 10 och 40 år gammal[10].
Föda redigera
Agapaddan lever främst på myror, termiter, skalbaggar och tvestjärtar, men kan också ta gräshoppor, mångfotingar, kräftdjur, snäckor och även växtföda[8]. Den har också setts ta smådäggdjur, kräl- och groddjur[10]. På grund av sin närhet till mänskliga boningar förekommer det också att den tar katt- och hundmat.[8]
Fortplantning redigera
Lektiden är på norra halvklotet mellan april och september. I Australien leker den i stort sett året om, med tonvikt på regntiden i början på året.[10] Hanarna samlas vid vattensamlingar, som inte behöver vara permanenta, där de kallar till sig honor genom sina kraftiga rop. Det är inte ovanligt att flera hanar omklamrar en hona samtidigt. Honan kan lägga upp till 35 000 ägg i långa band, även om mängden vanligtvis är mellan 8 000 och 17 000[1].[10] Äggen tar mellan 2 och 3 dagar för att utvecklas. Paddynglen är små och skinande svarta. Både de och äggen tål mycket hög salthalt. Ynglen utvecklas till fullbildade paddor på mellan 15 och 50 dagar.[10]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Frank Solís et al. 2008 Rhinella marina . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 april 2021.
- ^ [a b] (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Frost, Darrel R. (2009) , database. Amphibian Species of the World: an Online Reference v5.3
- ^ Crother, Brian I., Jeff Boundy, Frank T. Burbrink, et al. / Moriarty, John J., ed. (2008) Scientific and Standard English Names of Amphibians and Reptiles of North America North of Mexico, With Comments Regarding Confidence in Our Understanding, Sixth Ed., Herpetological Circular No. 37
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ http://www.environment.nsw.gov.au/pestsweeds/IdentifyingACaneToad.htm New South Wales Government Department of Environment and Climate Change: Identifying a cane toad
- ^ [a b c d] University of Michigan: Animal Diversity Web
- ^ Daniel Lingenhöhl (2023). ”Toadzilla wurde eingefangen” (på tyska). Spektrum der Wissenschaft. https://www.spektrum.de/news/agakroeten-toadzilla-wurde-eingefangen/2100606. Läst 20 februari 2024.
- ^ [a b c d e f g] ”Species profile: Rhinella marina.” (på engelska). Global Invasive Species Database (2021). ISSG, IUCNs Invasive Species Specialist Group. 26 maj 2010. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090817231108/http://www.issg.org/database/species/ecology.asp?si=113&fr=1&sts=. Läst 26 april 2021.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Agapadda.
Wikispecies har information om Rhinella marina.
