Öppna huvudmenyn
Rökpelaren från ett stearinljus. Röken går från att strömma laminärt till turbulent. Reynoldstalet kan användas för att förutse när detta omslag sker.

Reynoldstal (Re) är en vanligt förekommande dimensionslös storhet inom strömningsmekanik som kan användas för att karakterisera olika strömningsfall. Vid låga Reynoldstal flödar en fluid strukturerat och ordnat, också kallat laminärt och vid höga Reynoldstal flödar den kaotiskt och ostrukturerat, vilket kallas turbulent. Reynoldstalet har många användningsområden, bland annat för att förutse när omslaget från laminärt till turbulent flöde sker, men också vid skalning av flödesfall från modellförsök.

Konceptet introducerades av Sir George Stokes 1851 men har fått sitt namn efter Osborne Reynolds efter hans klassiska experiment 1883.

DefinitionRedigera

Reynoldstalet kan beskrivas som kvoten mellan tröghetskrafter och viskösa krafter i en fluid.

 
ρ = densitet
μ = dynamisk viskositet
ν = kinematisk viskositet
L = typisk längd
V = typisk hastighet

Vid låga Reynoldstal dominerar viskösa krafter och ger laminär strömning, medan tröghetskrafter dominerar vid höga Reynoldstal vilket ger turbulent strömning. Strömningsfall med trögflytande vätskor (olja, sirap) i smala kanaler kan vara laminära, medan strömningsfall med vatten och luft nästan alltid är turbulenta.

Vid rörströmning är strömningen laminär om Reynoldstalet är < 2300, och turbulent om Reynoldstalet är > 3000. Någonstans mellan dessa Reynolds-tal sker ett omslag från laminär till turbulent strömning, där omslagspunkten påverkas av olika faktorer och detaljer i strömningsbilden.[1]

ReferenserRedigera

Se ävenRedigera