Res derelictæ, latin, övergiven egendom, är en juridisk term inom straffrätten, som innebär att egendom tas i besittning utan att det bedöms som olovligt, eftersom egendomen saknar känd ägare, och därmed kan tas i besittning med ett underförstått samtycke från den som övergivit egendomen. Ett sådant förfarande utgör inte stöld, och är därmed inte heller straffbart.

Se även redigera

Källor redigera

Myredal, S., Besittningsbegreppet inom straffrätten, s. 10, uppsats vid Juridiska Institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs Universitet